Titeln har inget att göra med kaffe.
Många människor kan göra allt för detta liv, t o m, och paradoxalt nog: dö för det.De ser döden som slutmålet eller som ändstation i en "one way" resa, långt bort på osynligt avstånd framför dem.Väl framme på ett skutt in i målet, så tror de fortfarande att de inte har något att vänta efter att de, i sin kista, sänkts ner under jorden.När det är en katastrof, så kan de inte föreställa sig att de en och sista gång kunde vara offer. Sådana människor har en almanacka full med födelsedagar de tänker fira eller gratta för. Det kan vara en väns, en släktings eller en grannes. De har planer för ett helt år, som om döden eller dödsolyckor inte kan inträffa. De har en annan livs filosofi: Njuta nu, maximalt och till varje pris och sedan "après moi le déluge" (efter mig flodvågen).Om de påminns om hemska saker som kan hända så säger de bara: "Den dagen den sorgen". 

En annan kategori, ser ingen mening, varken med livet eller med döden

Deras trasiga liv hänger på en skör tråd och när som helst händer det "somsagt".Sådana människor är mycket synd om. De behöver verkligen stöd. 

Sedan finns det ett antal dumdristiga galningar, som leker med livet och 

hoppar fritt från höga klippor, cyklar och skatar vilt på bilväg, eller tävlingsbilar utan bromsar, eller helt enkelt dricker sig asfulla "comme un trou" ("som ett hål" säger fransmännen) och sedan tar bilen och kör slalom på raka vägar och tror de är med i "count down". Beundrare av denna fluga kallar detta: äventyr.

Hur är en muslims inställning till detta liv och till döden?
Detta liv ses inte som ett slutmål, utan som en gåva eller en resurs att förvalta på rätt sätt, för något mycket högre och värdfullt. Med gåvan får man utförliga och klara instruktioner för att optimalt dra nytta ur den. Den ska inte underskattas eller missbrukas. Muslimen ska tacka Gud för livet, för allt som gör detta liv bra och nyttigt och för allt som livet i sin tur gör bra och nyttigt. Livet är beroende av mental och fysisk hälsa, av andra resurser (sömn, vila, mat, umgänge med andra osv) och mycket är beroende av livet; välbefinnandet och tacksamheten för det, förmågan att göra sin plikt gentemot Gud och gentemot andra människor, och framför allt det goda som kommer efter döden, för de som har lyckats med livets uppgift och prov.Det är annars orättvist att vissa människor tillbringar hela sitt liv i njutningar och inte gör det de fick livet för.Till dem, säger Gud, den Yttersta Dagen: (ur en koranvers) "Ath-habtom tayibatikum fi ...." Ni har redan förbrukat och slösat bort livets (det första) njutningar, under Dunya-livet.(detta lågt rankade liv)" De har misssat hela poängen, så att deras straff som de har varnats för blir Helvetet. Detta om de inte ångrar sig och gör rätt för sig i god tid, innan döden blir ett faktum.Oavsett om man är rik eller fattig, ska muslimen acceptera livet som det är. Han/hon får inte jämföra sin lott med andra, till synes, bättre lottade; eller protestera mot hur Gud har fördelat resurserna, även om det verkar "orättvist". Han/hon har kanske fått andra fördelar som någon rikare än honom/henne inte har fått. Det är inte bara pengar och materiellt välstånd som är mått för rikedom och lycka. Det finns mycket goda saker i livet som är mer värda än pengar.Att du är frisk, har just det du behöver, att du har fina barn, du har islamtron och vägledning som ger dig närhet till Skaparen och Försörjaren, att du har kärleken till Gud som gör att Han älskar dig och gör att andra älskar dig osv.Det gäller att upptäcka de "goa" bitarna du har fått och uppskatta dem och säkra större vinst från dem. Däremot är det bra att du tittar upp till de som har fått nyttig kunskap och att du strävar efter att också få den kunskapen. Du tittar på de som är betydligt fattigare än dig och tackar Gud för att du har det bättre, och tittar upp till de kunniga lärda (inom sharia= som kallas profeternas arvingar eller efterträdare) och hoppas också få en del av kunskaperna. 

Inställningen till döden då? För det första är det strikt förbjudet

för en muslim att begå självmord. Att själv skada sig och ta sitt liv, är en trotsig handling som ger det värsta straff man kan tänka sig: Helvetet. Självmord är ett uttryck för att man är missnöjd med livet som är Guds gåva. Det är ett ifrågasättande och en form av förnekande av Gud.Din inställning till döden, beror på dig och på hur du som muslim förvaltar din lott. Lever du helt enligt instruktionerna så har du inget att frukta.Gud är din Beskyddare och Betryggare. Många verser i Koranen säger att de som tror och gör goda gärningar, har inget att vara rädda för (la Khaufon aleihim) efter döden.Dessutom behöver de inte oroa sig (.."wala hom yahzanon") för det de har lämnat efter sig (tillgångar, barn, familj och släkt mm). Alltså en total trygghet inför Räkenskapen och vägen till Paradiset (med Guds Barmhärtighet som omfattar allt) där den Stora Belöningen väntar. Det är emellertid helt naturligt att vara rädd för döden.Men genom att göra sin plikt och lyda Gud och profeten Muhammed (salla Allah aleihi wa sallam) och låta bilden av döden närvarande i vardags sysslor, kommer man att vänja sig och att styra sitt liv åt rätt håll. Döden blir en effektiv varnings signal, piskan att bättra sig. Profeten Muhammed (salla Allah aleihi wa sallam) har sagt i en sann och lång hadit (jag citerar bara en del av den): "..Ak-thiru min thikri hadimi llathaat.." "Nämn ofta njutningarnas förgörare.." dvs "döden". Det är livets njutningar som gör att många glömmer döden. Här är det inte bara frågan om att tänka på döden. Det gäller också att ofta nämna den för att dämpa människans begär och ständig jakt efter njutningar som lätt kan övergå till att hamna i det förbjudna.Hassan Albasri (en av de stora gestalterna inom islam, må Allah vara barmhärtig över honom), född två år innan kalifen Omar Ibnu Lkhattab (må Allah vara Nöjd med honom) blev mördad i en moské, har fått en fråga om en man som var extra rädd för döden. Han sa: "Den mannen måste ha sparat mycket pengar". Och det var sant. För om han har skänkt bort en stor del av dem, som han kommer att få nytta av "framför sig" (efter döden) så skulle han har längtat efter de pengarna han har skänkt bort i välgörenhet. Det är det kapitalet man har nytta av den Yttersta Dagen.Det är som vanligt mycket klokt sagt av Hassan Albasri. Alla hans uttalanden är förträffliga och fulla med visdom. Många muslimer binder ju sig fast till detta liv på olika sätt, mest genom att i äldre dagar skaffa sig många barn och spara mycket pengar. De tänker inte på att döden kan inträffa när som helst och bortser från den sannolikheten. Klart är att de fruktar döden för de har skaffat sig stor anledning till detta. Mycket hemskt är det för de som inte tror på Gud. De kan ge bort allt för att leva "ut i hundrade år".Vissa av de stenrika gillar så mycket livet att en liten förlust i affärerna kan ha förödande konsekvenser. När de t ex. drabbas av ett mindre börsras, blir de så besvikna och bittra att de begår självmord. 

Må Gud hjälpa oss att ha ett gott slut, som goda muslimer och att det sista 

vi säger i detta liv: "Ash-hadu al-la ilaha illa Allah wa anna Muhammed rasolo Allah" dvs: Jag vittnar om att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammed är Hans sändebud. Muslimer! säg detta hela tiden gående, sittande och liggande och glöm inte att också leva efter detta.Wa Assalaam!!!