Man blir riktigt förbannad över de som röker i närheten av folk som inte röker. De har inte ett dugg respekt för andra människor som mår pythondåligt av att andas in deras gifter. Något drastiskt måste göras innan detta leder till katastrof för alla kommande generationer. Det finns en stor risk i att barn luras in i rökningshärvan och att i längden rökningen ses som normal företeelse.

Myndigheterna måste ta sitt ansvar och komma med ett konkret och effektivt åtgärdsprogram som alla politiska krafter stödjer och jobbar för. Ingen har rätt att förpesta den luft jag andas in. Ingen har rätt att skada mig och även om jag undviker krocka med rökare så nås jag av röken. Vad gör jag om en gubbe kommer och sätter sig brevid mig i spårvagn och hans jacka, tröja stinker tobakröken så att man kvävs. När bussen/spårvagnen är full, går det inte att byta plats.

Tänk, ni rökare, att det inte är svårt att sluta om ni bara röker när ni är ensamma. De flesta rökningstillfällen är socialt beroende och har inte något att göra med nikotinbegäret. Endast 20 % av rökningen beror på kroppens sug efter drogen nikotin. 80 % av rökningsbudget skulle ni spara om ni undviker röka tillsammans med kompisar. Många gånger röker man för att visa att man gör det. Ett sätt att visa på att man är tuff, att man inte är rädd för det farliga.  Är man ensam så känns inte behovet lika självklart. Tänk på allt du och samhället vinner på att du slutar röka. Du visar att du är modig och har styrka och förmågan att styra ditt liv in på det som är bra för dig och för alla. Du låter inte dig luras av dödens fabriker som vill ha din plånbok och göra dig beroende ända till graven.  

Testa att bara röka när du är ensam. Kanske du upptäcker att det är lätt att sluta röka. Du förtjänar allt gott med ett sådant försök, både ekonomiskt, socialt och hälsomässigt. Föreställ dig och visualisera att du har lyckats och var stolt över detta och tänk på att din lycka sprider sig till dina närmaste och dina vänner. I väntan så kan du göra oss, vi allergiker,  tjänsten att gå långt bort om du vill röka och unna oss den rena luften vi har behov av. Gör detta. 1000 Nikotack!!!   

 Forsättningen :  

3. Tron på Paradiset och på Elden (Helvetet): 

Att de är det eviga slutmålet för alla människor: Paradiset är lyckans boning som Allah Allerhögste, har ordnat för de rättroende, som fruktat Allah och trott på det som Allah har krävt av dem att tro på, och som uppriktigt lydde Honom och följde i Hans profets spår. "I det finns av olika goda ting vad inget öga har skådat och inget öra har hört, och inget människohjärta har kunnat ha den minsta aningen om” Allah Allerhögste, säger:"De som sannerligen tror och gör goda gärningar, de är de bästa av folken. Deras belöning hos deras Herre, är Edens lustgårdar, genomflutna av bäckar, där de ska bo i evighet. Allah är nöjd med dem och de är nöjda med Honom. Detta (hela belöningen) är för dem som fruktar Allah" Och Han säger, Allerhögste, :”Då vet ingen vad som döljs för en av stor lycka som belöning för det de har gjort" Men Elden (det är platsen för lidande, som Allah har förberett för de förnekarna, som begår orätt och som inte tror på Honom och vägrar lyda Hans Sändebud). I detta ställe finns lidande och tortyr som ingen kan föreställa sig.Allah översatt säger: ”Och frukta Elden som är förberedd för förnekarna av sanningen”Och Han säger:”Vi har sannerligen förberett för dem som begår orätt en eld vars flammor omringar dem. Och om de ber om räddning så får de hett vatten som skållar deras ansikten, Fy för dryck och vilken förskräcklig boning." Och Han Allerhögste, säger: "Allah har sannerligen förbannat de otrogna och förberett för dem Helvetets eld, i vilken de kommer att leva i evighet och de finner varken skyddare eller räddare. Då deras ansikten vrids i elden, säger de; tänk om vi lydde Allah och lydde Sändebudet." Till tron på den Yttersta Dagen hör också tron om vad som händer efter döden. Exempel:Frestelsen och prövningen i graven: Det är då den döde tillfrågas i graven om hans Herre, hans religion, hans profet. Då tryggar Allah de rättroende, med fast rätt svar.    Då svarar han: Min Herre är Allah och min religion är islam och min profet är Muhammed (fvmh)Och Allah vilseleder de orättfärdiga så att avgudadyrkaren säger: "Oh, jag vet inte" Och hycklaren eller den tveksamme: "Jag vet inte, jag bara hörde folk säga något och jag sa efter" Lidandet och fröjden i graven  Vad som gäller lidandet så blir det de orättfärdigas, de hycklarnas och de icke troendes lott. Allah Allerhögste, säger: ”Du skulle se, när de orättfärdiga hamnar i dödens hårda grepp och Änglarna sträcker sina händer och beordrar : Ut med era själar. Idag belönas ni med förnedrande straff för att ni sa osanning om Allah och ni visar högmod inför Hans tecknen” Och Han Allerhögste, översatt säger om Faraos folk: ”Elden utsätts de för morgon och kväll och vid uppståndelse dagen utsätt Faraos folk för det hårdast lidandets straff:”  

I Moslems autentiska "hadith" samling, berättade Zaid Ibnu Tabet att profeten (fvmh) sa: ”Om ni inte skulle undvika att begrava varandra, så skulle jag bett Allah att låta er höra något av lidandet i graven, som jag får höra” Sedan kom han själv och sa: Be Allah om skydd från lidandet i Elden. Då sa de: Vi söker Allahs skydd från lidandet i Elden. Sedan sa han: ” Be Allah att skydda er från lidande i graven. De sa: Vi ber Allah om skydd från lidande i graven. Han sa : ” Sök Allahs skydd från frestelser till synd, både de synliga och de dolda. De sa:

"Vi söker Allahs skydd från till synd lockande frestelser, både de synliga och de dolda. Han sa: ” Sök Allahs skydd från Dadjals vilseledande frestelser. De sa: ” Vi söker Allahs skydd från ”Dadjjals” vilseledande frestelse”) 

Men beträffande lyckan i graven; den blir de ärliga rättroendes belöning. Allah Allerhögste, säger: "De som sa Vår Herre är Allah och uppfört sig rätt, kommer Änglarna att nedsändas till dem i omgångar och får höra: Ni behöver känna varken rädsla eller ledsamhet; här får ni glädjebudskapet om Paradiset, som ni fick löfte om.” Och Allah Allerhögste, översatt säger: ”Skulle ni om döden höll fast grepp om den döendes strupe och ni ser då detta och Vi befinner oss närmre honom än ni, medan ni är omedvetna (om vad som händer), om ni då inte var skyldiga skulle ni kunnat rädda den döende, om ni talade sanning. Om han (den döende) var bland de som kommit Allah nära, så får han lugn och ro och myrtendoft samt lycksalighetens Eden”  Och vidare suran ut. Och enligt Al Barra-e Ibnu Aazib (må Allah vara nöjd med honom) så sa profeten (fvmh) om den rättroende som besvarat de två Änglarnas frågor i graven att "någon ropare ropar från himmeln att min tjänare säger sanningen, bädda för honom då i Paradiset,  och klä på honom från Paradiset och öppna en dörr för honom till Paradiset, han sa: då kommer Paradisets doft och frid till honom och får i sin grav utrymme motsvarande hans syns räckvidd."Återberättad av Ahmed och Abu Daoud i en lång "hadith". 

Tron på den Yttersta Dagen ger värdefulla vinster: 

Den första: Stark vilja att lyda uppmaningar och strävan efter goda gärningar med förhoppningen om den Dagens belöning. 

Den andra: Fruktan av att hamna i syndfällan och för att acceptera den och rädslan för den Dagens straff.

Den tredje: Tröst för den rättroende för att han har gått miste om saker i denna värld och förväntningar om den Yttersta Livets välsignelser och belöning. De förnekarna har ju vägrat tro på återuppståndelsen efter döden och påstod att sådan inte är möjlig.  Både islams föreskrifter, sinnen och förnuftet bevisar motsatsen och förkastar deras påstående. Alltså från föreskrifternas håll, så säger Allah: ”De som förnekar sanningen påstår att de inte kommer att återuppstå, tvärtom, vid min Herre ni kommer säkert att återuppstå; sedan kommer ni att få reda på vad ni gjorde, och detta är lätt för Allah” (att göra). Och alla himmelska Skrifter är ju eniga om detta. Beträffande bevis från sinnens upplevelser, så har Allah visat sina tjänare på denna jord återskapande av liv ur döda. I sura "Al Bakara" finns fem exempel på detta, vilka är:

Det första exemplet: Då Moses folk sa till honom:” Vi kommer inte att tro på dig förrän vi öppet ser Allah. Allah Allerhögste, då lät dem dö och sedan lät dem återfå liv. Om detta säger Allah Allerhögste, då Han tilltalade Israels barn: ”Och då ni sa:” Oh Moses, vi kommer inte att tro dig förrän vi öppet ser Allah. Då greps ni av dödens storm medan ni ser. Sedan lät vi er återuppstå efter er död så att ni kanske visar tacksamhet."

Det andra exemplet: Berättelsen om den dödade som Israels barn bråkade om. Allah Allerhögste, beordrade dem att slakta en ko och att slå den döde med delar av den, så att han avslöjar vem som har dödat honom. Om detta säger Allah Allerhögste, :”Och då ni tog livet av en människa och tvistade om detta, men Allah avslöjar det ni dolde. Då sa Vi: Slå den med delar av den (slaktade kon). På det viset skapar Allah livet ur de döda och visar er Sina tecken, så att ni möjligtvis använder förnuftet" Det tredje exemplet: Berättelsen om folk, som i tusentals lämnade sina hem och flydde från döden och som Allah Allerhögste, tog livet av och sedan gav dem livet tillbaka. Om detta säger Allah Allerhögste,:  ”Har du inte lagt märke till dem som i tusentals gick ut från sina hem av fruktan för döden och då sa Allah till dem: var döda och sedan gav Han dem livet tillbaka. Allah sannerligen ger människorna fördelar, men de flesta av dem är otacksamma.” Det fjärde exemplet: Berättelsen om den som gick in i en utdöd stad och uteslöt att Allah Allerhögste, skulle återge den liv, då tog Han, Allerhögste, hans liv under ett hundra år, sedan gav Han honom livet tillbaka. Om detta säger Allah Allerhögste,: ” Eller som den som gick genom en helt utplånad stad och sa: Hur kan Allah återge denna livet tillbaka efter dess död, då tog Allah hans liv under hundra år, sedan fick Han honom att återuppstå. Han sa: Hur länge har du varit borta? Han sa: Jag har varit borta en dag eller en del av en dag. Han sa: Nej, du har varit borta i hundra år, titta då på din mat och din dryck, som inte blivit förstörd och se på din åsna, av dig vill Vi göra ett bevis för människorna, och titta hur Vi ger liv åt dina benrester och sedan klär Vi dem med kött. När han klart insåg detta sade han: Jag vet nu att Allah är allmäktig över allting.” Det femte exemplet: Berättelsen om Ibrahim den trogna, då han bad Allah Allerhögste, att visa honom hur Han ger liv åt de döda. Allah Allerhögste, beordrade honom då att slakta fyra fåglar och lägga dem spridda över bergen runt omkring och sedan ropa på dem och alla bitar ansluter sig till varandra och välvilligt kommer till honom. Om detta säger Allah Allerhögste,: "Och då sa Ibrahim: Min Herre visa mig hur Du skapar liv ur de döda? Han sa: Är du inte troende? Han sa: Jo, jag tror visst, men för att mitt hjärta får ro. Han sa: Ta då fyra fåglar, lär dem känna igen din röst, sedan lägg delar av dem på berg och ropa på dem, så kommer de välvilligt till dig. Och var förvissad om att Allah är Allmäktig och Vis” Dessa är alltså sinnesuppfattade och verkliga exempel, som bevisar förmågan att återuppväcka liv ur de döda. Det har ovan pekats på vad Allah har gjort till mirakel: Jesus, son till Maria, som fick med godkännande och tillåtelse från Allah att återge döda liv och återväcka dem ur sina gravar. Beträffande bevis ur förnuftets synvinkel, så finns det två aspekter:  

Den ena är att Allah Allerhögste, Skapare av himlarna och jorden och vad som finns på dem, och detta från början och ur inget, och den som är kapabel att skapa kan inte hindras att upprepa skapandet.

Allah Allerhögste säger: ”Och det är Han som börjar skapandet och sedan upprepar det och detta är lätt för Honom” (att göra). Och Han Allerhögste säger:  ”Som Vi har börjat den första Skapelsen återskapar Vi den, i enlighet med Vårt löfte, Vi sannerligen är Handlingskraftiga. Och Han uppmanar att svara dem som förnekar förmågan att återge benrester ett liv: ”Säg Allah som först skapade dem, ger dem liv på nytt och Han vet allt om allt skapat."Den andra är att landet kan vara utdött och öde utan ett enda grönt träd, då fälls regnet på och förvandlas till ett blomstrande levande område, där vackra växter av olika sorter slår ut. Den som är kapabel att ge liv åt jorden är också kapabel att återväcka de döda till liv. Allah Allerhögste, översatt säger: ”Av Hans tecken ser du säkert hur jorden blir hängiven och när Vi fäller ner regnvattnet på den, kommer växtligheten upp och sprider sig. Den som återger den liv är Den som för de döda åter till liv. Han sannerligen har allt i Sin Makt.”Och Han Allerhögste säger:  "Och vi har skickat ner välsignat vatten från himmeln och fått vackra trädgårdar att växa och sädesslag att skördas och höga palmträd med färsk frukt, allt detta en gåva att försörja människorna med.Och därmed återgav Vi liv åt utdöd stad. På lika vis kommer uppstigningen (från graven) att bli” Vilseledda människor, bland förnekarna, har vägrat tro på lidandet och på välsignad frid i graven.

De påstår att detta är omöjligt, för det strider mot vad som är verkligt känt. De säger att om man forslar bort gravjorden och blottar ut den döde i sin grav, så skulle man finna att allt var som förut och att graven inte har förändrats till sin yta. Den blev varken trängre eller rymligare. Det påståendet är att förkasta. Bemötandet bygger på argument, både ur sharialagens synpunkt, sinnens och förnuftets synvinkel. 

Beträffande argument från "sharia" lagtexter:  Vi har ovan citerat texter som visar att straff och belöning i graven är en verklighet; detta i avsnittet angående ”Tron på den Yttersta Dagen”  Och i "sahih" Al Bokhari, berättade Ibnu Abbas (må Allah vara nöjd med dem två) och sa: "Profeten (fvmh) gick ut bland Medinas väggar och hörde röster från två människor som utsätts för lidande i sina gravar, och han nämnde "hadith"en, som säger att den ena av dem höll på och kissade öppet utan att gömma sitt kissande (enligt annan version: ”sin urin”) och den andra av dem höll på och förtalade människor.  Ur sinnens synpunkt:En sovande människa kan drömma om att hon är på ett okänt vackert ställe och njuter där, eller kan drömma om ett trångt, eländigt och öde ställe där hon lider. Kanske vaknar hon upp ibland efter drömmen eller mardrömmen och ändå märker hon att hon är kvar i sin bädd och sitt rum, precis som det var före sömnen. Sömnen är identisk med döden. Därför har Allah Allerhögste, kallat den för "avlidning". Allah Allerhögste, säger: ”Allah tar livet ur själarna vid dödens stund och de som inte dör i sin sömn, sedan behåller Han dem som döden har drabbat och lämnar de andra kvar tills den förutbestämda livslängden får sitt slut.” Ur förnuftets synvinkel:

Den sovande kan se i drömmen saker som stämmer med verkligheten, och kanske ser han profeten Muhammed (fvmh) i sin riktiga skepnad och den som verkligen ser Honom, så är det honom han verkligen såg och ändå är han sovande i sin bädd och i sitt sovrum, långt borta från det han såg. Eftersom detta är möjligt under detta livssituationer, är det då inte möjligt att detta inträffar i det Kommande Livs situationer? Beträffande argumentet om att om man gräver upp jorden från en grav och blottar ut den döde, så skulle man se att inget har förändrats och att graven är till storleken densamma, så är svaret på detta har olika aspekter: 

Först: Det är inte tillåtet att ifrågasätta det lagtexten (dvs ur koranen eller sunna: mitt tillägg) har kommit med genom att framföra dessa vilseledande och tvivelaktiga påståenden, som den opponenten, om han verkligen reflekterar över det lagtexten kommit med, så skulle han inse att dessa argument är grundlösa. Det har i detta sammanhang sagts en dikt:Många är de som kritiserar sanna påståenden,deras fatala misstag ligger i bristfällig och sjuklig förståelse. 

För det andra: Det som inträffar under den långa "Barzakh" (periodenmellan vistelseperioden i graven och Återuppståndelsens Dagen: mitt förklarande tillägg) tillhör det osynliga som hjärnan inte kan uppfatta. Om man kunde uppfatta detta osynliga med de egna sinnen, så skulle nyttan med tron på det osynliga gå förlorad. Det skulle ha medfört att alla blir på samma trosnivå, de som tror på det osynliga och de som ifrågasätter det.

För det tredje: Lidandet eller lyckans glädje i graven, dess trånghet eller dess rymlighet upplevs endast av den döde. Detta är precis som den sovande, som ser i sömnen att han är på ett trångt och hemskt ställe eller på ett rymligt och behagligt ställe. Han är, ur de andras syn, densamma, i sitt rum och i sin bädd under sitt sovtäcke. Profeten Muhammed (fvmh) fick ju uppenbarelser medan han var bland sitt sällskap och han hörde uppenbarelser medan hans folk hörde inget. Måhända dyker ängeln upp i människoskepnad och tilltalar honom, medan följeslagarna inte ser eller hör ängeln. 

För det fjärde: Människans uppfattningsförmåga är begränsad till det Allah Allerhögste, har givit henne. Det är omöjligt för henne att uppfatta allt som existerar. Tänk då att de sju himlarna och jorden och allt på/i dem, allt verkligen prisar Allah Allerhögste, med lovsång som Allah Allerhögste, ibland gör hörbar för dem Han vill. Trots det, så är lovsången dold för oss. Om detta säger Allah Allerhögste,: ”De sju himlarna och jorden och alla på dem prisar Honom och det finns inget som inte sjunger Hans Lov. Men ni har ingen aning om betydelsen av deras lovsång” På det viset går satansläkten och andarna runt omkring på jorden fram och tillbaka. Andar har kommit till Allahs Sändebud (fvmh) och lyssnat på hans läsning (ur koranen) och fick intryck av den och sedan gick till sitt folk och varnade dem. Trots detta, så är de dolda för oss. Om detta säger Allah Allerhögste,:  ”Oh Adams ättlingar, låt inte er frestas av satan, som han gjorde när han lurade ut era föreföräldrar ur Paradiset och tog av dem deras klädsel för att blotta ut deras nakenhet för dem. Han och väsen av hans börd, sannerligen ser er utan att ni ser dem. Vi har gjort satansläkt beskyddare för dem som inte tror." Om allt skapat inte uppfattar allt som existerar så är det inte tillåtet att förneka det som har bekräftats och som tillhör det osynliga, bara för att man inte såg det.   

Tron på det förutbestämda  "Al Qadar" är ordet som betyder hur Allah har bestämt mängden av saker och ting och allt som Han skapat. Detta sker i enligheten med Hans tidiga Kunskaper och Hans Visdom. 

Tron på det förutbestämda omfattar fyra saker: 

Den första: Övertygelsen om att Allah visste allt i helheten som i detalj, i all evighet och oändligt. Denna Kunskap gäller både Hans Handlingar och Hans tjänares gärningar.

Den andra: Övertygelsen om att Allah skrev detta på "Den skyddade Tavlan". Om dessa två aspekter säger Allah Allerhögste,: ”Visste du inte att Allah Vet det som finns i himlarna och på jorden. Detta finns skrivet i en Bok. Detta är lätt för Allah.” I  "sahih" Moslim, berättade Abdullah Ibnu Omar Ibnu L´ Aas (må Allah vara nöjd med honom) och sa: "Jag har hört Allahs Sändebud säga: ” Allah skrev måtten på allting skapad och detta femtio tusen år innan Han skapade himlarna och jorden”Den tredje:Tron på att allt som är skapat, inte skulle existera utan Allahs Vilja, såväl det som är förknippat med Hans Handlingar och vad som gäller människornas gärningar. Allah säger om det som angår Hans Handlingar: ”Och din Herre skapar vad Han vill och väljer” (det Han vill) Och Han säger: ”Och Han skapar det Han vill”Och Han säger: ”Och Han som tecknar er i livmodern hur Han vill." Och Han Allerhögste, säger, angående de skaptas handlingar: ”Om Allah ville, så skulle Han utsätta er för dem och de kommer att döda er.” Och Han säger: "Om Han ville, så skulle de inte gjort det, lämna dem därhän och det de hittar på för lögn”Den fjärde: Övertygelsen om att alla skapta ting är skapade av Allah som sådana, med egen natur, egna egenskaper och egna rörelser. Allah Allerhögste, säger:”Allah är Skapare av Allting och Han har fullmakt över Allting” Och Han säger: "Och Han har skapat allt och verkligen bestämt måtten på allting” Och Han säger om Sin profet Ibrahim (fvmh), som sa till sitt folk: ”Och Allah har skapat er och det ni gör”    Tron på det förutbestämda, som vi har beskrivit det, utesluter inte att Allahs tjänare har en vilja att göra saker i sin makt och efter sin förmåga. Ty islams lagar och det faktiska livet visar att han verkligen använder sig av detta. Beträffande föreskrifterna, så säger Allah Allerhögste, angående viljan: ”Den som vill, väljer vägen tillbaka till sin Herre” Och Han säger: ”Gör då ert plöjningsarbete när ni vill” Och Han säger angående förmågan: ”Frukta då Allah så mycket ni kan och lyssna och lyd.”Och Han säger: ”Allah lägger inte större börda på någon (själ), utöver vad han/den tål; han får det han har rätt till och bär skulden för det han har gjort sig skyldig till” Angående det faktiska livet, så vet människan att hon har vilja och förmåga att handla och/eller att avstå från handlingar. Hon kan skilja mellan det som sker efter sin egenvilja (som att gå) och det som sker utanför den egna viljan, som att darra. Men Allahs tjänares vilja och förmåga sker och är beroende av Allahs Vilja och Förmåga. Detta i enligheten med versen: ”För den av er som ser till att ha en rättskaffens beteende och ni kommer inte att vilja förrän Allah Vill, Världarnas Herre” Detta också för att hela Skapelsen är Hans Egendom och det kan inte existera någonting i Hans Skapelse utan att Han känner till det och har makt över det. Tron på det förutbestämda i enligheten med beskrivningen ovan, ger inte Allahs tjänare godkänt motiv för eventuellt försummande av plikter och befriar inte någon från skulden för begångna synder.  Att skylla på ödet är därför oacceptabelt ur flera aspekter:

 Den första syns i Allahs ord: ”De som tar någon gud vid Allahs sida, kommer att säga: Om Allah ville så skulle vi inte varit avgudadyrkare och inte våra förfäder heller och vi skulle inte heller förbjudit något; på det viset ljög deras förgångna tills de fick smaka på vårt hårda straff. Säg, (Oh Muhammed)” har ni någon kunskap, så ta fram den för oss. Ni bara följer efter vad som är tvivelaktigt och ni bara hittar på (saker och ting). Hade de acceptabel anledning i att skylla på ödet så skulle inte Allah låtit dem smaka på sitt hårda straff. 

Den andra är Allahs följande ord: ”Sändebuden med glädjebudskap och varning, så att människorna inte ska ha argument mot Allah efter utskickade Sändebuden. Allah är Väldig och Vis” Om skyllandet på ödet var en godtagbar förklaring för de avvikande trotsiga, så skulle inte ha hjälpt att skicka Sändebuden. Eftersom avvikelser efter utskickandet av Sändebuden skulle varit ett faktum med Allahs förutbestämmande av allt. 

Den tredje är vad Al Bukhari och Moslem har berättat och orden är från Al Bukhari då han rapporterade vad Ali Ibnu Abi Taleb (må Allah vara nöjd med honom) sa, nämligen att profeten Muhammed (fvmh) sa:  ”Ingen av er utan att han får sin plats i Helvetet eller i Paradiset förutbestämd” Då sa en man bland folket: ” Skulle vi inte anlita oss på ödet, oh Allahs sändebud?” Han sa: ”Jo, agera för att allt är underlättat” Sedan läste han: ”Beträffande den som generöst gav bort och fruktade. Och så hela versen ut. Enligt Moslems ord:”För allt är underlättat för vad det är skapat för”Profeten har alltså uppmanat att handla och avrått från att man anlitar sig på ödet.   

Den fjärde är att Allah har givit människan order och varnat henne och har inte förpliktat henne något utöver vad hon kan klara av. Allah Allerhögste säger: ”Frukta Allah i mån ni kan” och översatt säger: ”Allah förpliktar människan bara det hon har förmåga till.” Hade Allahs tjänare tvingats till handlingen, så skulle han varit förpliktad att göra det han inte kan göra. Detta skulle vara oacceptabelt. Det är därför, om han råkar begå synd av okunnighet eller glömska eller under tvång, så är han förlåten och står inte till svars för den handlingen. 

Den femte är att det (av Allah) förutbestämda ligger i framtiden, är hemligt och hålls dolt innan det händer.Medan (Allahs) tjänarens vilja kommer före hans handling, så är denna vilja att handla inte bygger på kännedom av vad Allah har förutbestämt. Då kan han inte skylla på ödet. Hans argument faller bort eftersom man inte kan skylla på något man inte kände till. 

Den sjätte är att människan ser till att göra det som är lämpligt för henne och agerar tills hon når sitt mål och lämnar inte det som passar henne och söker det som inte passar och sedan skyller på ödet. Varför då lämnar hon det som är nyttigt för sin religion till det som skadar henne och sedan skyller hon på det förutbestämda?Är inte då dessa två situationer en och samma sak?! 

Här får du ett exempel som tydliggör detta: Om människan har att välja mellan två vägar; den ena vägen leder henne till ett land där det råder kaos, dödande, plundring, vanärande, skräck och svält och den andra leder henne till ett land där det råder ordning, utbredd trygghet, goda levnadsvillkor och respekt för individer, för deras integritet och egendomar, vilken väg skulle hon då ta?Givetvis följer hon den andra vägen som leder till landet, där ordningen och tryggheten råder. Det är någonsin omöjligt för en sansad förnuftig person att ge sig in på den vägen som leder till det kaotiska och skrämmande landet och sedan skylla på ödet. Varför då när det gäller Det Yttersta Livet följer hon (Helvetets) eldens vägoch lämnar Paradisets väg och sedan skyller hon på ödet? 

Ett annat exempel: Vi ser den sjuke som får uppmaning att ta medicin, tar sin medicin trots att han inte gillar den och han avråds från någon skadlig mat, som han älskar och avstår från den; allt detta för att tillfriskna och det är omöjligt för honom att avstå från medicinen eller att äta den skadliga maten och ändå skyller hon på ödet. Varför vägrar då sammamänniskan att följa det Allah och Hans Sändebud beordrat henne att göra och envisas att göra det Allah och Hans Sändebud förbjudit och sedan skyller hon på ödet? 

Den sjunde är att den som skyller på ödet för att ha slarvat med plikterna eller för begångna synder, skulle inte ha skyllt på ödet om någon rånat honom och sagt till honom: ”Skyll inte på mig. Att jag har rånat dig, beror på ödet, det är inte mitt fel.” Han skulle inte ha accepterat det argumentet. Varför då, accepterar han inte detta argument när någon gjort orätt mot honom, och själv gör han orätt mot Allah genom brister i skyldigheterna och sedan skyller han på ödet? Det berättas att de rättroendes Emir, Omar Ibnu Al Khattab (Må Allah vara nöjd med honom) fick att döma en tjuv som förtjänade straffet om avhuggning av hand. Tjuven protesterade innan domen skulle verkställas och sa:” Vänta ett tag, O! Rättroendes Emir, jag har bara stulit för det är förutbestämt. Då sa Omar: ”Vi också hugger av (handen) för det är förutbestämt.”  Tron på ödet har fördelar och vinster: 

Den första: Anlita sig på Allah när man använt sig av tillgängliga medel eftersom man inte kan anlita sig på orsakerna eller medlen själva för att allt beror på Allahs Vilja och Bestämmande. 

Den andra: Man ska inte vara skrytsam eller stolt över sig själv för att ha nått ett visst mål, för att förverkligandet av mål sker tack vare Allahs Vilja och detta är en välsignelse från Allah som har möjliggjort orsakerna och förutsättningarna till lyckan och framgång. Högmod och skrytsamhet gör att man glömmer att tacka för den välsignelsen.

 Den tredje: Lugnet och själs ro gentemot vad som sker och som är helt beroende av Allahs Vilja. Man behöver inte förarga sig över att något eftersträvat uteblev eller för att något ej önskvärt drabbat en, för att allt sker enligt Allahs Vilja, Allah som är Himlarnas och jordens Herre och det som händer är redan förutbestämt. Om detta säger Allah: ”Ingen katastrof som drabbat jorden eller er människorna själva utan att den var inskriven i en Bok innan vi låtit den hända. Detta är lätt för Allah så att ni ej blir ledsna för det ni missade och ni inte gläds över det Han givit er. Allah sannerligen tycker inte om den högmodige skrytsamme” Och profeten (fvmh) sa: ”Förvånande är den rättroendes sak: allt som händer honom blir till hans fördel; och detta inte är för någon annan än den rättrogna: Om han nås av något glädjande så tackar han vilket är till hans fördel; drabbas han av något tragiskt, tar han emot det med tålamod och det blir till hans fördel. ” Berättad av Moslem. 

Två riktningsgrupper (sekter) har gått vilse i denna fråga om determinism:  

Den ena: ”Al Djabriya” ”Den påtvingande gruppen” som hävdade att (Allahs) tjänaren är tvungen till handlingarna och han har varken vilja eller förmåga att göra det han gör. 

Den andra gruppen: ”Al Qadariya ” som hävdade att (Allahs) tjänare har en oberoende och självständig vilja och förmåga att handla och att Allahs Vilja och Förmåga inte påverkar honom. Bemötandet av dessa påståenden från den första gruppen bygger på argument från föreskrifterna och på erfarenheten ur verkligheten: 

Beträffande föreskrifterna, så har Allah tillskrivit människan handlingar som beror på hans fria vilja och hans egenförmåga. Allah Allerhögst säger:”Av er finns de som vill ha detta livets ting och av er finns de som söker det Yttersta Livet”. Och Han säger:  ”Och säg att Sanningen är från er Herre. De som vill ska då tro och de som vill ska då förneka (sanningen). Vi har förberett åt de orättfärdiga en eld, som omsluter dem och når dem från alla håll” och så hela versen ut. Och Han Allerhögste säger:  ”Den som gör god gärning, gör den åt sig själv, den som gör orätt gör den mot sig själv och Allah gör inte någonsin orätt mot tjänarna” (Allahs). Beträffande erfarenheten från verkligheten, så vet varje människa skillnaden mellan å ena sidan de egna frivilliga, fritt utvalda handlingarna, som han medvetet gör med vilja, som ätandet, drickandet, försäljningen och inköpen och å andra sidan händelser, som drabbar honom trots ovilja från hans sida, som till exempel frossa vid förkylning och nedfall från tak. I de första fallen har han valfriheten och agerar efter den egna viljan, utan tvång och i de andra fallen saknar han valfrihet och kan inte undvika vad som drabbar honom. Bemötandet av den andra sekten (”AL Qadariya”) med argument från föreskrifter och från logisk resonemang. Angående föreskrifter, så är ju Allah Skaparen av allting och allting existerar tack vare Hans Vilja. Allah Allerhögste har ju visat i Sin Bok, att tjänarnas handlingar uppkommer tack vare Allahs Vilja och säger: "Om Han ville, skulle de efterföljarna inte dödat varandra efter att de fick del av tydliga tecknen (bevis), men de var oense; av dem finns de som trodde och de som förnekade (sanningen). Om Allah ville, skulle de inte ha dödat varandra; men Allah gör vad Han vill.” Och Han Allerhögste säger: ”Om Vi Ville, så skulle Vi ha givit varje väsen (själ) sin rätta vägledning; men Mitt Ord (fortsätter att gälla) om att Jag sannerligen fyller Helvetet av andeväsen och av människorna tillsammans”  Vad som gäller logiken så är hela Skapelsen Allahs Egendom, inklusive människan. Den som är en egendom kan inte handla fritt utan Ägarens tillstånd och vilja.   

Målen för den islamiska fasttron 

Språkbruksmässigt används ordet ”Mål” i olika sammanhang och har olika betydelser: Ordet står för allt som efterstävas eller något dit man går. 

Den islamiska fasta trons olika mål: 

För det första: Ägna dyrkan och avsikten med dyrkan åt Allah Allerhögste, som En och en Enda Gud. För att Han är Skaparen utan någon medhjälpare eller deltagare. Exklusivt åt Honom ska då dyrkan ägnas.

För det andra: Befriandet av hjärnan och tänkandet från att hamna i förvirrande kaos på grund av avsaknaden av denna tro i det tomma hjärtat. För att den vars hjärta saknar denna fasta tro blir antingen helt tom från all tro (trolös) och bara dyrkar den sinnesuppfattade materian, eller hamnar i de förvirrande vilseledelser och tron på myter. 

Det tredje: Själs och intellekts ro: Ingen oro i själen och ingen förvirring i tänkandet, för att denna fasta tron binder fast den rättrogna med sin Skapare, gör honom nöjd med Honom som sin Herre, som bestämmer, dömer och lagstiftar. Hans hjärta fylls av ro och han accepterar det förutbestämda och med glädje tar emot islam, som han inte vill byta ut mot annat. 

Det fjärde: Dyrkansavsikten och handlingen fria från vilseledelser och avvikande. Detta gäller dyrkan av Allah Allerhögste och behandlingen av och förhållningen till det/dem Allah har skapat. För grunden till detta är tron på (Allahs) sändebuden och lydnaden och efterföljningen efter deras levnadssätt, som är felfritt, både vad som gäller avsikterna och handlingarna. 

Det femte: Att ta saker och ting på fullt allvar, så att man inte går miste om något tillfälle att göra goda gärningar och får belöning och att man undviker allt syndfullt av rädsla för straff. Detta hänger ihop med tron på återuppståndelsen, som innebär också tron på att handlingarna, antingen ger straff eller belöning.  (”För var och en är det grader (av straff resp. belöning) för det de gjorde. Din Herre är inte det minsta omedveten om det de gör") Profeten (fvmh) har med kraft uppmuntrat för arbetet att nå det målet, när han sa: ”Den starka rättrogna är bättre och mer omtyckt av Allah än den svaga rättrogna. Men i var och en finns något gott. Håll till det som är nyttigt för dig och be Allah om hjälp och lata dig inte . Om något händer dig säg inte då:  Om jag gjorde så, så skulle det och det hända; men säg: Allah har förutbestämt detta och det Han vill sker. Ty ”Om” är inledningen till en satans handling”. Berättad av Moslem. Det sjätte: Bildandet av en stark menighet, som offrar allt för att stärka sin religion, och stadga dess byggstenar, utan att bry sig om vad som kan drabba den i sin strävan mot målet. Om detta säger Allah Allerhögste:”Det är de som verkligen tror på Allah och Hans Sändebud och som ej tvekade och kämpande, offrade sina tillgångar och sina liv för Allahs skull, det är de som är de rätta (ärliga som har rätt)”Den sjunde: Att uppnå lyckan i detta liv och i det Tillkommande Livet genom rätt uppfostran av individerna och samhälles grupper och få värdefulla belöningar. Om detta säger Allah Allerhögste:"Den som gör goda gärningar, kvinna eller man och som är rättrogen ska vi då låta leva ett gott liv och belöna deras gärningar med bättre belöning än det de gjorde." 

      I Allahs, den Barmhärtiges, Förbarmarens namn.

      Skyldigheter som en muslim måste känna till  

   Av sheikh och imam: Muhammed Ibnu Abdi-lwahhab

            Översättning från arabiska: A.Be.Me  

De tre trosgrunder som varje muslimsk, man eller kvinna måste känna till: 

Att du som Allahs tjänare känner till din Herre, din religion och din profet Muhammed (fvmh).  

1. Så att om du tillfrågas: ”Vem är din Herre?” Svara då med: ”Min Herre är Allah som har uppfostrat mig och uppfostrat alla världar med sin nåd och Han är den som jag dyrkar och ingen/inget dyrkar jag utom Honom.” 

2. Och om du tillfrågas: ”Vad har du för religion?”

Svara med:”Min religion är Islam, vilket betyder underkastelse under Allahs vilja genom strikt monoteism (Tawhid= Allah som En och en Enda Gud), genom att vända sig till Honom i total lydnad och ta avstånd från avgudadyrkan och dess utövare”  

3. Och om du blir tillfrågad:” Vem är din profet?”

Säg då:”Min profet är Muhammed (fvmh), son till Abdillah, sonson till Abd-il-Muttalib, sonsons son till Hashim, och Hashim är från Quraish och Quraish är araber och ättlingar till Ismael, son till Ibrahim, må Allah ge dem och vår profet frid och välsignelse.” 

Grunden och grundregeln i religionen Islam har två aspekter: 

1.   Den första : 

- Att uppmana till dyrkan av Allah och endast och exklusivt Honom utan någon/något vid Hans sida. Att varmt och ständigt uppmuntra till detta.

Att hålla sig till och ta ansvar för detta.       

Att förklara och betrakta de som avviker från detta, som förnekare av den sanna religionen, ateister eller polyteister.   

2.  Den andra: - Att varna för medgudadyrkan eller avgudadyrkan (Shirk) när man dyrkar Allah (Den Upphöjde)

- Att ta avstånd från medgudadyrkan eller/och avgudadyrkan

- Att avsky på grund av avgudadyrkan

- Att förklara icke troende (alltså s k ”kuffar”) dem som ägnar sig åt avgudadyrkan i alla dess former 

Krav för att ”La Ilaha Illa Allah” (=Ingen gud utom Allah…) skall gälla  

Sju stycken krav: 

1.   Kännedom om påståendets betydelse och innehåll, dvs de två delarna i satsen. Den ena är ett nekande (La Ilaha..) den andra är en affirmation eller tillstyrkande (Illa Allah.)

2.Insikt om hela meningens innebörd, som utesluter all tvivel och tvekan.

3.Den uttryckta lojaliteten till monoteismen i motsats till avgudadyrkan och månggudadyrkeri.

4.   Uppriktigheten som meningen innebär i motsats till lögn och hyckleri

5.   Kärleken till påståendet och vad det syftar på och upplevelse av glädje över det.

6.Att underkasta sig meningen och vad den kräver för plikter i form av handlingar för Allah (Allerhögste) och strävan efter Hans godkännande.     

7.Fullt accepterande i motsats till avvisande.                     

Bevis på att dessa krav finns i Koranen och i Profeten Muhammeds (fvmh) sunnah.           

1.Krav på kännedom: 

Allah (den upphöjde) säger i sura ”Muhammed” (fvmh) V. 19:  

”Håll fast vid din kunskap att det inte finns någon gud utom Gud…,”( Alla översatta verserna är från Koranens budskap av Mohammed Knut Bernström, andra reviderad upplaga 2000) Och Han säger också: ”Utom de som med full kunskap vittnar om sanningen..”  (alltså La Ilaha Illa Allah)

Det de uttrycker muntligt är djupt förankrat i sina hjärtan.

Och från ”Sunnah” den bekräftade och säkra hadithen (= profetens uttalande ) från Othman (Ra: Må Allah vara nöjd med honom) som sa:”Allahs sändebud (fvmh) sa : ” Den som dör och är fullt medveten om att det inte finns någon Gud utom Allah kommer in i Paradiset” (Alla hadith i detta häfte är enligt min egna översättning)      

2.Krav om djup insikt 

Från Allahs ord:” Al Hujurat V.15:” Inga andra än de som tror på Gud och Hans Sändebud och som inte vacklar i tron och de som kämpar för Guds sak med sina ägodelar och med livet som insats är (verkliga) troende..” Han (Upphöjde är Han) ställde krav på uppriktigheten i att tro på Allah och på Hans sändebud och det är att de inte har det minsta tvivlet om detta. Tvivla gör bara hycklarna.Från sunnah:Den autentiska hadithen från Sahih (Al Bukharis hadithsamling) berättad av Abu Huraira (RA) som sa att Allahs sändebud (fvmh) sa: ” Jag bevittnar om att det inte finns någon gud utom Allah och att jag är Hans Sändebud.: ” Ingen tjänare som möter Allah och som inte har tvivel om dessa påståenden utesluts från att komma in i paradiset.”  Enligt annan version: ”Ingen tjänare som möter Allah med dessa påståenden utan att tvivla på dem, hålls bort från paradiset” Också enligt Abu Huraira (RA) i en lång hadith: ”Den som du träffar bakom denna vägg och som uppriktigt och med hela sitt hjärta bevittnar om att det inte finns någon gud utom Allah, den ger du glädjenyheten om paradiset som belöning” 

3.   Bevis på lojaliteten: Allah (översatt) säger i Az-Zumar V.3 : ”Ja, ren, uppriktig tillbedjan är Gud förbehållen..” Och Han (Upphöjde är Han) säger i Al Bayinah V.5 :

”Men inga andra påbud gavs dem än att dyrka Gud med ren och uppriktig tro liksom de som i gångna tider sökte sanningen..” Och från Sunnah: Den autentiska hadithen från Assahih, som Abu Huraira rapporterade och sa: ”Profeten Muhammed (fvmh) sa:”Mest lycklig över min medling inför Allah är den som ärligt och från hjärtat eller i sin själ sa att det inte finns någon gud utom Allah” 

I Assahih också rapporterade Otbane Ibn Malek (RA) att profeten (fvmh) sa: ” Allah har bestämt förbjudit för helvetets eld den som sa: ”det finns ingen gud utom Allah och strävar med detta efter Allahs Ansikte, Mäktig och Stor är Han”. Och i Annisa´is bok: ”Dagen och natten”, enligt två män av Profetens följeslagare (Sahaba) som sa att profeten (fvmh) sa:  Den som säger: ”det finns ingen gud utom Allah ensam på sin Tron, All Makt och Lov tillhör Honom och Han kan göra allt vad Han vill, detta sagt ärligt och djupt förankrat i hjärtat, ett väl menat tillstyrkande av vad tungan har uttryckt, Allah sprättar upp himlen och öppnar den för detta uttalande och Allah tittar på den bland jordens folk som säger detta och den tjänare som Allah tittar på har rätt till att få vad han/hon ber om” 

4. Krav på ärlighet : 

Allahs ord i Koranen:  Al Ankabut. V. 2-3: ”Tror människorna att de efter att ha förklarat ”Vi tror” skall lämnas i fred utan att få uppstå prövningar? Men Vi satte deras föregångare på prov (och Guds vägar kommer att bli desamma); Gud vet vilka de sanna och uppriktiga är och vilka ljuger.” Och Hans ord: i ”Kon sura” V. 8-10:  ”Det finns människor som säger:” Vi tror på Gud och på den Yttersta dagen”, medan de (i själva verket ) inte tror. De försöker bedra Gud och de troende, men de bedrar inga andra än sig själva och inser det inte..” Och från Sunnah: Det som är bekräftat från de både Sahihain, enligt Muad bnu Jabal (RA) sa profeten (fvmh): ” Ingen vittnar ärligt och med hjärtat om att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammed är Hans Sändebud utan att Han förbjuder honom/henne för helvetets eld”      

5.Krav på kärlek:  

Allahs ord (Allerhögste): ”Ändå finns det människor som sätter upp medgudar vid Guds sida och ägnar dem en sådan kärlek som (bör) ägnas Gud. Men de troendes kärlek till Gud är starkare….” Kon V. 165.Och Hans ord:”Troende! Om någon av er avsvär sig sin tro, skall Gud (i deras ställe) sätta människor som Han älskar och som älskar Honom, anspråkslösa gentemot (andra) troende omutligt fasta mot förnekarna av sanningen, (människor) som strävar och kämpar för Gud sak utan att bekymra sig om andras ogillande..” Och från ”sunnah” Det som är bekräftat i Assahih (den säkra och tillförlitliga) enligt Anas (RA) som sa:”Allahs sändebud (fvmh) sa: ”Besitter någon dessa tre saker, så känner han/hon smak av den rätta trons sötma:             

1.   Att Allah och Hans sändebud blir de mest älskade av alla.

2.  Att man älskar någon för Allahs skull

3.  Att man hatar återgå till avgudadyrkan efter att Allah har räddat en från den som att hata att hamna i helvetets eld.”  

6. Krav på lydnad och underkastelse 

Det som Allahs ord visar i ”Az-Zumar”  V. 54:”Vänd er åter till Gud och underkasta er Hans vilja innan straffet drabbar er och ni inte (längre) kan få hjälp.”. Och Hans ord i ”Kvinnorna” V.125: ”Vem uppfyller religions krav bättre än den som i allt underordnar sin vilja under Guds, som gör det goda och det rätta..” Och Hans ord (översatta) i ”Luqman” V. 22: ”Den som med hela sitt väsen underkastar sig Guds vilja och som gör det goda och det rätta har vunnit ett säkert fäste. Allt går till sist upp i Gud.”Och Hans ord (enligt översättning) i An-Nissa’ a. V. 65:” Nej, vid din Herre! De är inte (sanna) troende förrän de sätter dig (Muhammed) som domare att döma mellan sig i alla sina tvister och därefter inte i sitt inre har någon invändning mot dina beslut utan underkastar sig helt och fullt.”  Från ”sunnah” och  profetens ord (fvmh): ”Ingen betraktas riktigt troende förrän han/hon strävar efter att följa det jag kom med” Och detta är den fullkomliga underkastelse och dess syfte. 

7. Krav på accepterande:

 Allahs verser i ”Az-zukhruf”. V. 23-25  ” Och så har det varit förr; Vi har aldrig sänt en varnare till ett folk före dig utan att de nöjeslystna veklingarna bland dem sade: Vi har förstått att detta var våra fäders tro och vi följer deras exempel. (Och när profeten sade: ” Men om jag ger er bättre vägledning än den som ni har förstått att era fäder följer” blev deras svar (alltid): ”Vi avvisar det (budskapet) som (ni profeter påstår att) ni har anförtrotts. Och vi lät dem känna av vår vedergällning. Se där vilket slut de fick som påstår att sanningen är lögn”. Och Hans ord (översatta) i ”Assaffat”  V. 35-36:  ” Varje gång de fick höra orden: ”Det finns ingen gud utom Gud,” känner de hur högmodet steg dem åt huvudet (tills) de sade ” skall vi överge våra gudar för en galen poets skull?” 

Och från sunnah vad som har bekräftats i Assahih, enligt Abi Mussa (RA) som rapporterade vad profeten (fvmh) sa: 

” Kunskapen och den rätta vägledning som Allah har skickat med mig är lik ett kraftigt regn som sveper över ett landområde så att en del av det accepterar vattnet och får betesmarken och växtligheten att rikligt växa och en del fångar in vattnet som människor drar nytta av genom att dricka, att vattna och att odla och en del blir sterila, fruktlösa områden som varken behåller vattnet eller får något att växa. Detta liknar alltså den som har fördjupat sig i Allahs religion och dragit nytta av det Allah har skickat med mig så att han/hon har lärt sig och lärt ut och andra sidan liknar den som ej har lyft huvudet och ej brytt sig och avvisat Allahs rätta vägledning som jag blev sänd med.”      

Saker eller handlingar som ogiltigförklarar islam: 

 Dessa är tio till antal: 

Den första: Avgudadyrkan medan man tillber Allah (upphöjd är Han):Allah säger i ”An-nissa’ a” V. 48:”Gud förlåter INTE dem som sätter medhjälpare vid Hans sida, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder.” Och Han säger i ”Al Maidah”: V. 72:” Gud utestänger den från paradiset som sätter medhjälpare vid Guds sida och Elden skall bli hans sista hemvist. För dessa syndare finns ingen hjälpare.” Ytterligare har vi: ”Den som slaktar ett offerdjur för någon utom för Allah är som den som slaktar offret för andarna eller för graven.” 

Den andra: Den som tar mellan sig och Allah medlare eller ombud, åkallar dem och ber dem om medling gentemot Allah och räknar med deras hjälp, den är enhetligt förklarad som icke troende.  

Den tredje: Den som inte förklarar förnekarna som icke troende och tvivlar på deras ”shirk” eller avgudadyrkan eller korrigerar deras tro och ideologi blir själv en av dem och betraktas som icke troende. 

Den fjärde: Den som tycker att annan vägledning är bättre än profetens eller annans bestämmande och dömande är bättre än profetens; den som föredrar de orättfärdigas dom framför profetens; den som gör detta, begår ”kofr” eller otrons synd.

Den femte: Den som avskyr något som Allahs Sändebud har kommit med, även om han/hon har rättat sig efter, den betraktas ”Kafir” (icke troende eller förnekare) 

Den sjätte: Den som driver med något av Sändebudets ”Addin” religion, dess botgöring eller dess straff betraktas icke troende.Och beviset finns i Allahs ord i ”Attawba” V. 65-66 : ” Om du frågade ( dem vad de menade med vad de sade) skulle de säkert svara: ” Vi bara skämtade” Säg ” Då var era skämt alltså riktade mot Gud, Hans budskap och Hans Sändebud? Kom inte nu med (tomma) ursäkter! Ni har förnekat den tro som ni förut bekände” 

Den sjunde: Magin i alla sina former (binda ihop, skilja etc). Den som utövar den eller accepterar den, får sin tro ogiltigförklarad och blir icke troende alltså ”kafir”Beviset på detta är Allahs ord i sura ”Kon” V.102: ”…men de kan inte utan Guds vilja skada någon med detta; och vad de lärde sig skadar dem själva utan att vara dem till någon nytta...” 

Den åttonde: Stöd åt och solidaritet med de icke troende och mot muslimer. Beviset är Allahs ord:Al-Maidah V.51: ” …och de av er som söker deras stöd och skydd blir en av dem. Gud vägleder inte de orättfärdiga.” 

Den nionde: Den som tycker att vissa människor får avvika från Muhammeds (fvmh) lagstiftning (Chari´a) som Al Khadirs avvikande från Moses (fvmh) lagstiftning, den är ”Kafir”. 

Den tionde: Att avstå från Allahs (upphöjd är Han) religion, att man inte lär sig den och inte rättar sig efter den. Beviset är Allahs ord i ”As-sadjdah”. V. 22:  ” Och vem är mer orättfärdig än den som, när han blir påmind om sin Herres budskap, vänder dem ryggen? (Sådana) syndare skall Vi sannerligen låta känna på Vårt straff!” 

Det finns ingen skillnad mellan alla dessa islams ogiltigförklarande faktorer eller handlingar.Oavsett om personen bara skojar eller är seriös eller rädd eller tvungen. Dessa synder är bland de största och allvarligaste och som vanligtvis finns och sker bland oss.Muslimen måste undvika dem och akta sig för att hamna i dem. Vi ber Allah (upphöjd är Han) om skydd från allt som framkallar Hans vrede och från Hans svidande straff. 

Utövning av monoteism (Guds Enhet)  bygger på tre ting

 1.Allah, som, Ensam och uteslutande Herre: Herraväldets aspekt  (”Arrububia”)

Och det är det som utmärkte icke troende eller förnekarna och gjorde att Profeten Muhammed (fvmh) bekämpat dem och tillåtit att döda dem och beslagta deras ägodelar. Detta var hindret för dem från att vara muslimer, alltså att tjäna Allah (Allerhögste) som Ensam Herre för det Han har gjort och skapat för oss. Beviset är Allahs Ord i Jonas sura. V.31:”Säg vem förser er med det i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning? Vem har makten över hörsel och syn? Vem låter livet spira ur det som är dött och låter döden stiga fram ur det levande? Och vem styr skapelsens ordning? På detta kommer de att svara: (Det är) Gud” Verserna om detta är väldigt många. 

2. Allah som Ensam Gud. Gudomlighets aspekt (”Uluhiya”) 

Och detta är vad alla konflikter byggde på i forna tider och nu; alltså att uteslutande dyrka Allah (upphöjd är Han) som Ensam Gud och översätta detta till religiösa handlingar som bön, åkallan av Allah, slaktdjurs offer för Allah, hopp om Hans nåd, fruktan för Honom, tillit i Honom, förhoppning om Hans belöning, rädsla för Hans straff, tro på Hans beskyddande. Alla liknande handlingar och känslouttryck hittas bevis på i koranen. 

3. Hålla fast vid och erkänna Allahs exklusivt Unika Själ, Namn och Egenskaper: (”Tawhid Thaat, Al Asmaa wa Sifat”).Allah (upphöjd är Han) säger i Al Ikhlas:V.1-4: ”Säg: ” Han är Gud- En, Gud, den Evige, den av skapelsen Oberoende, av vilken alla beror. Han har inte avlat och inte blivit avlad och ingen finns som kan liknas vid Honom.”  Och säger: Al Aaraf V. 180:  ” Gud är fullkomlighetens sköna namn; anropa Honom alltså med dessa (namn) och håll er på avstånd från dem som missbrukar dem. De skall få den lön som deras handlingar förtjänar”     

Och Han säger i sura Ashura: V:11: ” Ingenting är lik Honom -Han som hör allt och ser allt. Motsatsen till ”tawhid” (utövande av monoteism) är medgudadyrkan (shirk) Den delas in i tre sorter:

Den stora medgudadyrkan, den lilla medgudadyrkan och den dolda medgudadyrkan  

Den första sorten medgudadyrkan 

Det är den som Allah inte förlåter och som Han inte accepterar goda handlingar med. Allah (T) säger i sura An-Nissa´a V.116.: ”Gud förlåter INTE den som sätter medhjälpare vid Hans sida, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder, den som sätter medhjälpare vid Guds sida har drivit synden till dess yttersta gräns..”Och Han (Allerhögste) säger i ”Al Mai´dah” V. 72: ”De som säger: Gud är Kristus, Marias son förnekar sanningen; Kristus sade (själv): ” Israeliter! Dyrka Gud, Min Herre och er Herre” Gud utestänger den från paradiset som sätter medhjälpare vid Guds sida och Elden skall bli hans sista hemvist. För (dessa) syndare finns ingen hjälpare”   Och Han säger i Al Furqan V. 23: ” Och vi skall se på det som (de tror) ha åstadkommit och Vi skall förvandla det till stoft som skingras för alla vingar”   Och Han säger i ”Az- Zumar” V. 65:  ” Men det har uppenbarats för dig liksom för dina föregångare att om någon sätter medhjälpare vid Guds sida skall allt vad han har åstadKommit(i denna värld) gå om intet och (i nästa liv) skall han höra till förlorarna.” Och Han säger i ”Al Ana´ m” V.88: ” ..om de har satt medhjälpare vid Hans sida skulle helt visst allt vad de åstadkommit har gått om intet”  Denna typ av ”shirk” (medgudadyrkan) kan delas in i fyra kategorier 

1.  Shirk Adda´wa eller åkallans medgudadyrkan: Beviset för detta är Allahs ord i Al ´Ankabut  V. 65: ” När de skall företa en sjöresa och går omkring, ber de om Guds beskydd med ren och uppriktig tro, men Han har låtit dem oskadda stiga i land, sätter de gudar vid Hans sida ” 

2.  Intentions, viljans och avsiktensmedgudadyrkan. Och beviset för detta är Allahs ord i Hud V. 15-16:  ” De vilkas hela håg står till det jordiska  livet och dess fröjder, dem skall Vi i detta (liv) ge hela lönen för deras handlingar, och ingenting skall här dras ifrån; men de har ingenting annat att vänta i det kommande livet än Elden. Vad de åstadkom i denna (värld) har gått förlorat, och alla deras strävanden var förgäves.” 

3.  Lydnadens medgudadyrkan 

Beviset är Allahs ord i Attawba V. 31: ”De har tagit sina rabbiner och klosterbröder till herrar och beskyddare i Guds ställe, och desamma har de gjort med kristus, Marias son, trots att de har förmanats att inte dyrka någon annan än den Ende Guden - det finns ingen gud utom Han; stor är Han i Sin härlighet, fjärran från allt vad de vill sätta vid Hans sida.” Den enkla förklaring till detta är att man lyder de lärda och de dyrkande i det som är förbjudet och det är inte att man vänder sig till dem och åkallar dem som är medgudadyrkan.  Profeten (fvmh) har förklarat detta för Adye Ibn Hatim då han frågade honom och sade: Vi dyrkar inte dem, och han nämnde för honom att dyrkan av dem ligger i att lyda dem i det som är förbjudet.4.   Kärlekens medgudadyrkan: Beviset är Allahs ord i Al Baqara 165: ” Ändå finns det människor som sätter upp medgudar vid Guds sida och ägnar dem en sådan kärlek som (bör) ägnas Gud. Men de troendes kärlek till Gud är starkare.”  Den andra typen av medgudadyrkan  Den lilla medgudadyrkan och det är skrytsamheten. Och beviset är Allahs ord i Al Kahf V. 110: ” Var och en som med hopp ser fram mot mötetMed sin Herre skall sträva efter att leva ett gott och rättskaffens liv och att inte göra någon delaktig av den dyrkan som han ägnar åt sin Herre”  Den tredje typen: Den dolda medgudadyrkan: Beviset är från profetens (fvmh) ord:”Medgudadyrkan eller ashirk i denna menighet är mer dold än den svarta myrans gång på en svart sten i den nattens mörker.”  Botgöringen från den är vad som står i profetens (fvmh) uttalande: ”O Allah! Jag tar tillflykt till dig för att skydda mig från att dyrka någon/något vid sidan om Dig nu när jag känner till detta och jag ber Dig att förlåta de synder jag inte vet något om.”  Förnekandet (Al kufr) eller otron är två typer

Den första ”Kufr” utesluter från islamtrons gemenskap och den kan delas in i 5 sorter: 

1.   Den första är förnekandets otro: Beviset är Allahs ord i Al A´n kabut V. 68:”Och vem är orättfärdigare än den som sätter ihop lögner om Gud eller förnekar sanningen när den når honom? Är inte helvetet ett lämpligt tillhåll för dessa förnekare” 

2. Den andra är olydnadens, trotsets och högmodets ”Kufr” utan förnekande: Och beviset är Allahs ord i Al Baqara V. 34:”Och när Vi befallde änglarna att falla ner på sina ansikten inför Adam föll de ned utom Iblis som vägrade, full av högmod och blev en av dem som förnekar sanningen.” 2.    

3. Den tredje är tvivlets ”kufr”. Beviset är Allahs ord i Al Kahf V.35-38: ” Med sitt övermodiga skryt hade han redan vållat sig själv skada men så gick han runt med sin vän i vingården och fortsatte:” Jag tror inte att denna vingård någonsin kommer att förtorka; inte heller tror jag att den Yttersta stunden kommer, men kommer den och jag förs inför min Herre, skall jag säkert få något ännu bättre i dess ställe.” 

4.   Den fjärde är avvisandets ”kufr”. Beviset är Allahs ord i ”Al Ahqaf” V.3:” Förnekarna av sanningen vänder likväl ryggen åt varningarna.” 

5.   Den femte är hyckleriets och beviset är Allahs ord i ”Al Munafiqun” V. 3:” Därför att de utåt bekänner tron men förnekar den (i hjärtat) – och då förseglas deras hjärtan så att sanningen inte kan nå dem." Den andra sorten är den lilla ”Kufr” och den utesluter inte från trons gemenskap: Det kallas Nådens ”kufr”. Beviset är Allahs ord i ”An-nahl” V.112:”

Gud framställer liknelsen om en stad. Invånarna levde där lugna och trygga, tillförsäkrade en riklig försörjning från alla håll. Men de vill inte erkänna Guds välsignelser och Gud lät dem pröva på hungerns och fruktans elände på grund av att de (förnekade Guds välgärningar).”  Typer av hyckleri: 

Hyckleriet är två sorter: 

Hyckleri i tron och hyckleri i handling 

Hyckleriet i tron:

Det har olika former, sex till antal och dessa hycklare tillhör Eldens lägsta och sämsta nivå (i helvetet): 

1.   Den första är förnekandet av Sändebudet

2.   Den andra är förnekandet av en del av vad Sändebudet (fvmh) har skickats med.

3. Den tredje är att avsky Sändebudet (fvmh)

4. Den fjärde är att avsky någon del av vad Sändebudet (fvmh) har kommit med

5.Den femte är att glädjas åt (Sändebudets) religions motgångar  

6.Den sjätte är att hata att Sändebudets (fvmh) religion segrar eller når framgång 

Hyckleri i handling: 

Beviset för detta är profetens ord (fvmh): ”Bevisen på en hycklare är tre: När han uttalar sig ljuger, när han lovar håller inte löften och när man litar på honom förråder”. Enligt en annan version: ”om han hamnar i konflikt blir han extremt cynisk och om han lovar sviker löftet”  Betydelsen av ”Taghoot” eller Onda makter och dess huvuddrag Var medveten, må Allah förbarma Sig över dig, att det första Allah har krävt alla Adams barn eller människor är att förneka de onda makterna och tro på Allah:Beviset på detta är Allahs ord i ”An-nahl”  V.36:  

” Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma (för att förkunna): ” Dyrka Gud och håll er borta från det onda!” Vad som kännetecknar förnekandet av de onda makterna är att du förklarar ogiltigt allt dyrkande av annan/annat än Allah, du tar avstånd från det, du avskyr det, du förklarar dess utövare icke troende och du gör dem till dina fiender.Men rättron på Allah innebär att du uppriktigt tror att Allah är den enda Gud att dyrka, utom något/någon vid Hans sida och att du troget inskränker alla former av din dyrkan till Allah och du nekar detta för annan, annat eller andra som dyrkas och att du älskar de rättrogna och tar dem till beskyddare och du avskyr de icke troende och visar dem fientlighet.   Och detta är Ibrahims tro och religion, som alla som avviker ifrån blir enfaldiga syndare mot sig själva. Detta är också den föredömliga rätta vägen som Allah har upplyst om i sina verser i sura ”Al Mumtahanah” V. 4:

” Ett gott föredöme har ni i Abraham och de som följde honom när de sade till sina landsmän: ” Vi är inte ansvariga för er och för det som ni dyrkar i Guds ställe och vi tar avstånd från er. Fiendskap och hat skall råda mellan oss och er ända till dess ni tror på den Ende Guden.”   

Ondskan eller onda makter här är allmänt menat: det betyder att alla/ allt som dyrkas utom Allah och som accepterar att någon dyrkas, lydas eller efterföljs i stället för att lyda Allah och Hans Sändebud räknas som djävulsk ond makt. De onda makterna är väldigt många och deras framstående representanter är 5 sorter. 

1. Satan som uppmuntrar att dyrka annan/annat än Allah. Beviset är Allahs ord i sura Ya-SinV. 60: ”Befallde Jag er inte, ni söner av Adam att inte tjäna Djävulen, som är er svurne fiende.”

2. Den orättfärdiga makthavaren som ändrar Allahs (Allerhögste) lagar. Beviset är Allahs ord i sura ”An-Nissa´a” V. 60:” Har du inte lagt märke till dem som säger sig tro på det som har uppenbarats för dig och det som uppenbarades före din tid, hur villigt underkastar de sig onda makters dom , fastän de har uppmanats att förneka dem? Men Djävulens avsikt är att driva dem till syndens yttersta gräns.” 

3. Den som dömer enligt annat än vad Allah har uppenbarat. Beviset är Allahs ord i ”Al-Maidah” V. 44:”De som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat, de är (i sanning) förnekare”. 

4.   Den som påstår sig kunna sia om eller spå framtiden och utesluter Allahs vilja och allvetande. Beviset är Allahs ord i Al Djinn V.26-27:” Han känner det som är dolt för människor, men Han låter ingen få insikt i Sina hemligheter utom det sändebud som Han (utser till detta). Och då sätter Han vakter framför och bakom sändebudet.”  Och Hans ord i sura ”Al An Am”. V.59: ” Han har nycklarna till den dolda verkligheten; ingen känner dessa (ting) utom Han. Han vet vad som finns på marken och i havet; inte ett löv faller utan Hans vetskap och varken fröet,(dolt) i jordens mörker, eller det gröna (strået) eller det som vissnat, saknas (bland det som har upptecknats) i Guds öppna bok.”

5.   Den som låter sig dyrkas och är nöjd och belåten med detta. Och beviset är Allahs ord i AlAl- anbj´aa  V. 29:”Om någon av dem sade: ”Jag är en gud, sida vid sida med Honom, skulle Vi straffa honom med helvetet; så lönar Vi dem som begår orätt”Var medveten om att en människa blir först rätt troende när hon dyrkar Allah och förnekar dyrkan av ”attaghoot” eller de onda makterna. Beviset är i Al Bakarah V. 256:” Den som förnekar de onda makterna och som tror på Gud, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud hör allt och vet allt” (Förklaring till några begrepp):

Denna parentes är mitt tillägg.. 

Den rätta vägledningen eller rätta vägen är Muhammeds (fvmh) religion. Vilseledandes väg eller syndens och fördärvandets väg är Abu Jahls religion. Det ”säkra fästet” i versen ovan är: ”Ingen gud (med ensam rätt att dyrkas) finns utom Allah.” Detta påstående innehåller både ett nekande (ingen) och tillstyrkt affirmativt jakande satsdel (utom Allah). Påståendet nekar alltså alla former av dyrkan för andra än Allah och tillskriver endast Allah (den Ende utan någon/något vid Hans sida) alla former av dyrkan.

Lov och pris tillkommer Allah, som tack vare Hans välsignelser och nåd förverkligas de goda gärningarna.

I Allah, Nåderikes, förbarmarens Namn

Må Allahs frid vare med  Profeten Muhammed (SWS)   

Lydnad av och omsorg om föräldrarna.

Plikten för en muslim att ta hand om sina föräldrar, ha goda relationer till dem, aldrig skada dem och alltid hjälpa dem, detta utom i trosfrågor om de inte är trogna muslimer. De förtjänar respekt trots att de kan ha annan tro. Berättelsen om Abu Obaida som undvek att möta sin icke troende far i kriget. Han undvek honom upprepade gånger och till slut, kunde han inte utan dödade honom. Folk anklagade honom för att ha dödat fadern. Profeten Muhammed (SWS) sa till honom att han dödat ”Ashirk” i honom. Det finns andra berättelser om anhöriga där den ena är muslim och den andra är icke troende och detta har lett till krig mellan dem.       Problemet med Al Wala-o och Al Bara-o dvs hur man bete sig gentemot icke troende myndigheter i ett främmande land som Sverige. En muslim ska ha ett gott uppförande även gentemot icke troende. Han/hon får inte fuska, begå orätt eller brott mot dem eller skada dem. Han/hon måste ha goda relationer till dem samtidigt ta avstånd från deras tro, eller deras shirk och kämpa mot all fientlighet eller handling mot Allah och islam. Temat för föreläsningen är : Tillbedjan och åkallan av Allah:

Det finns två typer av tillbedjan:    

1. Tacksamhets tillbedjan där den bedjande muslimen lovprisar Allah utan att fråga om att få något.

2. Tillbedjan att få något. Allah uppmanar muslimen att åkalla Honom. Ibland tror den tillbedjande muslimen att hans/hennes bön eller åkallan av Allah inte besvaras. Profeten Muhammed (SWS) säger i en sann hadith att : Åkallan (av Allah) är dyrkande.För att tillbedjan besvaras krävs vissa villkor:Förutbestämmande (Al Qadar) och åkallan av Allah överträffar varandra i himmeln och om åkallan görs med inlevelse och starkt förtroende kan besvaras först.Hur besvaras åkallan om den görs rätt:3 typer av resultat: 1.      Besvaras direkt

2.     Skydd från något icke önskvärt som olycklig händelse till exempel.

3.    Svaret sparas till den Yttersta Dagen då det behövs mest. 

För att åkallan av Allah besvaras behövs följande:   

1. Ärligheten i tillbedjan. Att vara trogen Allah och ärlig i tillbedjan och att inte endast fråga människor. Utan Allahs vilja kan ingen människa, hur mäktig han kan vara, gagna någon eller skada någon. Allah säger (i Koranen på arabiska) "Åkalla inte någon/något som varken kan vara till nytta eller till skada för utom Allah"  Suran Jonas.

  Att vända sig till någon än Allah är en form av shirk och detta är ett hinder som gör att åkallan inte besvaras.

2. Övertygelse om att ett positivt svar kommer. Övertygelsen gör att man insisterar och gång på gång intensivt och ständigt åkalla Allah och be om hjälp eller svar. Enligt en hadith så älskar Allah de som ständigt och envist håller på och vädjar till Allah om hjälp. Upprepa gärna samma ”Ddu-a” tre gånger för det är Sunnah.

3. Medvetande om saken. Att ha hjärtat med.

4. Att inte ha bråttom. Att vänta på svaret utan brådska.

5.  Att avsluta åkallan med att be om att ”Allahs Frid och Nåd vare med profeten Muhammed (SWS)”   Vissa situationer och människor i olika tillstånd är särskilt gynnsamma för att åkalla Allah. Åkallan av fastande muslim, en far som gör ”Ddu-a” för sina barn, en muslimsk resande (resa för ”halal” god sak) besvaras enligt en autentisk hadith.

Gynnsamma situationer för att åkalla Allah: 

1.När det regnar

2.Under ett krig eller slag mot Kuffar (ateister m fl.)

3.Vid bön i ”sujud” ställning (pannan på marken eller golvet). Då är muslimen närmast Allah, enligt hadith.    

4.Efter de fem pliktbönerna

5.Mellan anropandet till bön ( A-athan) och bönens start  (Al-Qya-am)6.   Den sista timmen på fredag. Här är det inte bestämt exakt vilken timme det rör sig om. En trolig tidsintervall är mellan eftermiddags bön (Asr) och solnedgångens bön (Al Maghrib) Det är extra fördelaktigt att göra ”Du-a för de övriga muslimerna, inte bara för sig själv och sina anhöriga. Du får lika ”Du-a” från alla som du gör ”Du-a” för. Ber du Allah om förlåtelse för alla muslimer, levande som döda, så får du den ”Du-a” från alla dem. Du ber Allah att bota de sjuka muslimerna, stödja kämparna för islam, vägleda de vilseledda o s v och du får lika mycket ”Du-a” för dig. Saker som hindrar att åkallan blir besvarad:

1.  Leva i synd

2.  Äta, dricka och göra det som inte är tillåtet (Haram)

3.  Olydnad av föräldrarna (Olydnad som inte har med tron att göra, olydnaden är befogad om föräldrarna beordrar dig att göra saker mot den islamiska tron)

4.  Em muslimsk kvinnas olydnad av sin muslimska make. (undantag: legitimt olydnad  om kvinnan beordras att göra saker som inte är förenliga med islam   Som avslutning är ”Addua-a” dyrkan som en äkta hadith säger : (Addu-a  Ibaada)Åkallan av Allah (SWT) innebär ett erkännande av att det är endast Allah som dyrkas, som ger hjälp, som gynnar dig med sina välsignelser eller missgynnar dig och ingen annan kan skada eller gagna dig utan Allahs vilja.    Du-a är också en form av eller ett tecken på att muslimen fruktar Allah (SWT), och vänder sig till Honom med hopp om stöd vid kris eller med stor tacksamhet för de otaliga välsignelserna Allah har skänkt sina trogna tjänare.Att göra ”du-a” ofta, ärligt och med inlevelse och intensitet när man lever i ”halal” leder till seger över fienderna och över satan. Det är också ett sätt att lyda Allah på, eftersom Allah uppmanar muslimen att åkalla Honom och säger att Han besvarar ”Ddu-a” Du-a i sig är en stor välsignelse för muslimen och vem som helst kan utnyttja den för att nå lyckan. 

Bismilahi Arrahmani Arrahim

                           Vetenskap om Koranen

(En, med Allahs hjälp, översättning från arabiska av A. Ben Messaoud 

Omsorg om den från Profetens följeslagares sida: 

Vi ser att profetens följeslagare (RA) och efterföljarna, som var insatta i islamisk vägledning, behärskade kunskaper om Korans nedsändning, vers efter vers, på ett noggrant sätt, som fastställer både uppenbarelsens tid och rum. Denna rigorösa granskning utgör grunden i sharialagstiftningens historia. Ibnu Massaud således sa:

” Jag svär vid Allah, som inte har någon gud vid sidan om Honom, att det nedsändes ingen sura av Allahs Skrift, utan att jag visste var den nedsändes och ingen vers utan att jag visste om vem/vad den nedsändes. Om jag vet att det finns någon kunnigare om Allahs Bok än jag och han kan nås av kameler så skulle jag ridit iväg till honom” 

Omsorg om den från efterföljarnas sida:

Vi finner också att lärda bland efterföljarna, som fick sin kunskap från profetens följeslagare hyste stort intresse för denna vetenskap och ägnade den mycket omsorg. De var ju elever till Allahs Sändebuds (må Allah välsigna honom) följeslagare. Här har vi alltså en man som frågade Ikrima om en koranvers nedsändning och han svarade att den nedsändes om denna bergsslutning och pekade på berget ”Salae”

Omsorg om den från de lärdas sida. 

De lärda var noga med att granska Meckas och Medinas uppenbarelser, vers efter vers och sura efter sura och ordnade dem kronologiskt och klassade dem efter nedsändnings tid, rummet och tilltalssättet, vilket ger den samlade kunskapen en vetenskaplig karaktär.

Ställning av Meckas och Medinas uppenbarelser: 

En av de noblaste av Koranens olika vetenskaper är läran om dess nedsändning, dess olika områden och klassificeringen i kategorier Meckas och Medinas, det som nedsändes i Mecka men har karaktärsdrag av Medinas och tvärtom och det som nedsändes i Mecka och berör Medinaborna och viceversa, och det som liknar Meckas i Medinas och tvärtom och slutligen Medinas verser i Meckas sura och tvärtom.

Antal suror från Mecka resp. från Medina 

Antal suror från Mecka är åttiotvå:

Dessa är : 

Boskapen, Urskillning, Jonas, Hood, Josef, Ibrahim, Al Hidjr (geografiskt namn), Bin, Nattliga färden, Grottan, Maria, ”TaHa”, Profeterna, Vallfärden, Rättrogna, Måttstocken, Poeterna, Myrorna, Berättelserna, Spindeln, Romarna, Luqman, Nedfallande i bön, ”Sabaa”  Skaparen, Ja-Sin, De ordnande, Sad, Skarorna, Förlåtaren, Tydlig förkunnelse, Samråd, Guldet (= Det vackra av allting), Röken, Den på knä sittande, Sanddynerna, Qaf, De virvlande, ”Attorberget, Stjärnan, Månen, Det inträffande, Herravälde, Pennan, Sanningens stund, Himmelns färden, Noa, Andvarelserna, Du som täcker över dig, Du som sveper in dig, Uppståndelsen, Människan, De utskickade, Upplysandet, De nedstigande, Visa bister min, Rundformning, Ihop brakande, Sönderdelningen, Stjärnbilderna, Nattbesökaren, Den Högste, Det överskuggande, Gryningen, Landet, Solen, Natten, Morgonljuset, Glädjande, Fikonfrukten, Grodden, Stridhästarna, Dundrande smällen, Vinningslysten, Tiden, Baktalaren, Elefanten, Quraysh, Småhjälp, Al Kaothar, Förnekarna, Det tvinnade repet,  

De suror som uppenbarades i Medina är tjugo: 

De är : Kon, Imran släkt, Kvinnorna, Matbordet, Krigsbytet, Ånger, Ljuset, De samman Svurna, Muhammed, Intågs seger, Rummen, Järnet, Kontroversen, Återuppståndelsen, Hon den testade, Fredagen, Hycklarna, Skilsmässan, Otillåtande, Segern.

De suror som man inte var helt enig om är tolv: 

De är: Inlednings sura, Åskan, Den Nåderike, Leden, ”Attaghabon”

Eller platsombyte, Måttsfuskarna, Allmakten, Tydliggörandet, Jordskakningen Trogenheten, Gryningens Herre, Människornas Herre,

Hur man känner igen Meckas och Medinas uppenbarelser:

1. Hörselbaserad metod: Bygger på sann återberättande från följeslagarna och efterföljarna som var samtida med uppenbarelsen och nedsändningen eller efterföljarna som direkt lärde sig allt om uppenbarelsen från följeslagarna.

2. Analysansträngnings och gransknings metod: Denna bygger på analys av egenskaperna hos Meckas resp. Medinas uppenbarelser. Om det visar sig att en vers i en Meckas sura har karaktärsdrag av Medinas eller innehåller något om Medinas händelser säger de lärda att den versen är en Medinas vers. Samma sak gäller en Medinas sura som innehåller en vers som är typiskt Meckas. Därför betraktas all sura som innehåller berättelser om profeterna och urgamla folken som Meckas sura och all sura som innehåller plikter och straffmättning som Medinas sura.

Hur definieras Meckas respektive Medinas uppenbarelser?:

Tre uppfattningar finns om detta:

• Hänsynstagandet till nedsändningens tid:

Detta är den kända: Den särskiljer sig (från resten) med att den delar in hela Koranen i huvudkategorier, till den grad att de påstår att vad som uppenbarades efter Hijjrautvandringen var Medinas inklusive vad som nedsändes I själva Mecka, året då Mecka blev helt muslimsk, eller året för avskedsvallfärden som exempelvis versen:

”Idag har Jag gjort eran religion fullkomlig…” inklusive också allt som nedsändes efter Hijjra- utvandringen, under resor och erövringsslagen.

Kort sagt allt som nedsändes före Hijjra klassas som Meckas och allt som nedsändes efter Hijjra även om det var i Mecka eller i Arafa klassas som Medinas

som det som uppenbarades när Mecka intogs till exempel versen då Allah säger

(på arabiska): ” Allah sannerligen uppmanar er att återlämna anförtrott gods till dess ägare (Kvinnorna sura. Vers 58) eller versen som nedsändes under avskedsvallfärden:

”I dag har Jag gjort eran religion fullkomlig, och min välsignelse över er total och unnat er islam som religion”

• Hänsynstagandet till den/ de tilltalade:

Meckas är det som var riktat mot Meckaborna och Medinas det som var avsett för Medinaborna; detta för att de flesta av Meckaborna var icke troende. De blev tilltalade med: ” Oh människorna…” även om det fanns bland dem annat folk, medan Medinas majoritet var rättrogna och tilltalades med: ”Oh de rättrogna..” även om annat folk var bland dem.

Men denna klassificeringsfaktor stämmer inte alltid helt, för i sura ”Kon” och sura ”Kvinnorna” vilka är Medinas är tilltalet med ” Oh människorna..”

      Hänsynstagandet till nedsändnings ställe:

Alltså det som nedsändes till profeten (må Allahs frid och välsignelse vara med honom)

när han var i Mecka, blev Meckas och det som uppenbarades i Medina kallas Medinas.

Detta medför att indelningen i två kategorier inte räcker eftersom andra suror uppenbarades under resor som suran ”krigsbytet"(Al Anfal) suran ”Al fath"= " Intågs segern” och suran ”Vallfärden” (Al Hadjj). Dessa benämns inte som Meckas eller Medinas, likaså det som nedsändes vid Tabok och i Det Heliga Al Qods. I Mecka inkluderas dock omgivnings orten Mina, Arafa, Al Hudaybiya. I Medina ingår Badr, Ohod, Salaa.

Enligt denna indelning, betraktas det som nedsändes i Mecka efter Hijjra Meckas.

Egenskaper och kännetecknen för Meckas uppenbarelser:

Kännetecknen:

• Alla suror som innehåller en sadjda= uppmaning att falla ner i tillbedjan
• Alla suror som innehåller ordet (Kallaa)= Förvisso icke
• Alla suror med tilltalet: ”Oh människorna”
• Alla suror med berättelser om profeterna och urgamla menigheter
• Alla suror med berättelsen om Adam och Iblis (Satan) utom ”Kon” sura
• Alla suror som inleds med alfabetbokstav eller bokstäver som ALM, ALR, HM förutom ”Kon” och ”Al Imran”

Innehålls karaktäriska:

• Åkallan till monoteismen, Allahs Enhet och dyrkan av Allah, nämnandet och beskrivning av Uppståndelsen, Paradiset, Helvetet och avståndstagandet från och kontrovers med avgudadyrkarna.
• Avslöjandet av avgudadyrkarnas illgärningar som blodspilla och beslagtagning av föräldralösas egendom, begravning levande av flickspädbarn.
• Ordens stora uttrycksstyrka med korta och koncisa meningar.
• Kopiösa berättelser om profeterna och hur deras folk förnekade budskapen,; detta för att kunna dra lärdom, som uppmaning och stark markering samt för att underhålla profeten.

Egenskaper och kännetecknen hos Medinas uppenbarelser:

Kännetecknen:

• All sura där det finns plikt eller dom eller straff.
• Alla suror där hycklarna nämns
• Alla suror med kontrovers med Boks folk
• Alla suror med tilltalet:” Oh de rättrogna”

Innehålls karaktäriska:

1. Tydliggörandet av dyrkandets olika former, relationsbeteenden, gränsdragningen mellan vad som ska följas och inte följas. Ansträngning och försvar (sk Djihad), fred, uppförande vid krig, familj bildning- och organisation, regler för maktutövning och lagstiftnings instrument och villkor.

2.      Tilltal till Bokfolket och inbjudan till att de underkastar sig islam.

3.      Avslöjandet av hycklarnas egentliga uppförande och förklaring av faran de utgör för religionen

4.      Långa meningar och verser med en stil som tydligt fastslår lagstiftnings regler, dess mål och avsedda effekter.

Meckas och Medinas suror i kronologisk ordning:

Al Alaq, Nun, Almuzammil, Almudathir, Alfatiha, Al-masad, At-takwir, Al-aala, Al-layl, Al-fadjr, Ad-duha, Asharh, Al-asr, Al Adyat, Al-Kawthar, Attakathur, Al-maaun, Al-kafirun, Al-fil, Al-falaq, An-nas, Al ikhlas, An-nadjm, Abasa, Alqadr, Ashams, Alburudj, At-tiin, Quraysh, Al-Qaria, Al-Qiyama, Al-Humaza, Almursalat, Qaf, Albalad, Attariq, Al Qamar, Sad, AlAaraf, AlDjinn, YaSin, Al-Furqan, Fatir, Maryam, TaHa, Alwaqia, Ashu-araa, TaSin, An-nNaml, Al-Qasas, Al-Israa, Yunus, Hood, Yusuf, Al-Hidjr, Al-anaam, Assafat, Luqman, Sabaa, Azzumar, Ha-Mim Ghafir, Ha-Min Assadjda, Fussilat, Hamim A-sinQaf Ashura, Azzukhruf, Addukhan, Al-Djathia, Al-Ahqaf, Adhariat, Al-Ghashia, Al-Kahf, An-nahl, Nooh, Ibrahim, Al-Anbiya, Al-Maaridj, Al-Muminun, Assadjda, Attoor, Al-Mulk, Al-Haqqa, Sa-Ala, Al-Maaridj, An-nabaa, An-naziaat, Al-Infitar, Al-Inshiqaq, Arrom, Al-Ankabut, Al-Mutaffifin, Al-Baqara, Al-Anfal, Al-Imran, Al-Ahzab, Al-Mumtahina, Annisaa, Azzalzala, Alhadid, Muhammed, Arraad, Arrahman, Al-Insan, Attalaaq, Albayyina, Al-Hashr, An-nor, Al-Hadj, Al-munafiqun, Al-Mudjadala, Al-Hudjurat, Attahrim, At-Taghabon, Assaff, Al-Djumua, Al-Fath, Al-Maida, Bara-a, Annasr.   

Vikten av Meckas och Medinas lära om surorna: 

1. Kallas också : Den ersättare och den ersatta eller ogiltigförklarande och ogiltigförklarade ( På arabiska : Annaa-sikh wa Al Mansu:kh)

(Detta kommer att tas upp i den femte sorten)

 Detta hade stor betydelse för lagstiftningens procedur från Koranen.

2. Vetenskapen om Meckas och Medinas uppenbarelser hjälper studeraren att ta reda på lagstiftnings historia och behärska Allahs visa vägledning i den gudomliga lagstiftningen, med prioriteten av grunderna före delarna, djup förankring av människans inre och tankmässiga grundregler, byggandet av domslut, uppmaningar och avråd på dessa grunder, vilket hade stora positiva effekter i mottagandet av islam och därmed underkastelse under dess lärdomar.

• Utnyttjandet av den vetenskapen för att förklara och förstå Koranens egentliga innehåll.
• Insikten om Koranens stil och utnyttjandet av den i sättet att åkalla till islam.
• Inblick i Profetens liv genom studien av Koranens verser.

Exempel på Meckas verser i Medinas sura och tvärtom.

   Den fjärde typen är: Anledningar eller orsaker till nedsändning

Definition av orsak:

Det arabiska ordet för orsak har olika betydelser:

• Ur språklig synpunkt: orsak= ”Sabab” står för ”rep”. Sedan användes ordet för allt medel som leder till något annat.
• Ur sharias- lagstiftningssynpunkt:

".

Ett exempel:

Solnedgången är ett tecken på inträde av plikten att förrätta skymningens bön. Synen av halvmånens ”skära” i början av den nionde månaden Ramadan är bevis på att fastemånaden har börjat och plikten att fasta har inträtt. Detta i enlighet med vad Allah (T) säger (vers 185 sura Al Baqara= Kons sura):

”Den som då har sett halvmånens allra första ljus (eller månadens inträde), måste fasta den"

Nedsändningsorsaker

En del av koranen nedsändes utan någon speciell anledning:

Det är den största delen.

Den andra delen nedsändes och har samband med någon orsak eller situation.

1. När en händelse inträffat nedsändes Koranverser om händelsen:

Enligt Ibnu Abbas som sa: ” När versen 214 sura ”Ashuara”=” Poeterna”

(” Varna dina närmaste ur din stam …….) så gick profeten Muhammed (SWS) ut och klättrade på Safaa kullen och började tala till folket, som samlades kring honom: Han sa då: Tänk om jag berättade för er att hästar kom fram ur bergets sluttning, skulle ni då ha trott mig?…..osv.

Då sa Abu Lahab:” Fy på dig, hur kunde du samla oss för detta” sedan reste han sig upp, då nedsände Allah sura ”Almasad” som börjar så: ” Förbannade är Abi Lahabs händer och utplånad blir han….

• När Allahs Sändebud (SWS) tillfrågades om något, nedsändes Koranverser med ett klargörande som avgör om saken ifråga. Ett exempel är när Abdullah sa:

”Jag var med profeten (SWS) på en åkerfält i Medina och stödde sig på en gren, då kom en grupp judar förbi och sa: ” fråga honom om själen. Då sa andra: ”Fråga inte honom, för han kan komma med något som ni inte kommer att gilla. En liten grupp kom från dem och sa till honom: Oh Al-Qassims far, vad kan du säga om anden? Då teg han och sedan stod han upp och höll för ansiktet med handen på pannan, då kom jag på att Koranverser nedsändes till honom :” Och de frågar dig om anden, säg (Oh Muhammed) : Anden är min Herres sak, och av kunskaper har ni fått bara lite.” Sura Al Isra-a (Nattfärd).

Nyttan och vitsen med nedsändnings anledningar:

1.Vitsen  Att känna till hur sharia lagstiftningen kom till och vad den byggde på, vilket är nyttigt för både troende och icke troende. För de troende är nyttan att stärka deras tro genom att de tar reda på lagarnas historiska bakgrund och för de icke troende som ärligt söker sanningen och blir därmed övertygade om Allahs onekliga budskap, vilket mynnar i deras accepterande av islam, för att det som nedsändes med speciell orsak tyder på Sändarens Härlighet och mottagarsändebuds ärlighet.

2. Nyttofördelar:

Bidra till att förstå versen, få en förklaring om den och undvika missförståelse, tack vare sambandet mellan orsak och verkan.

Al Wahidi sa: «  Det är inte möjligt att förklara versen utan att ha insikt om dess bakomliggande historia och visa på hur den nedsändes.

Ibnu Daqiq Al Aid sa: “ Tydliggöra orsaken till versens nedsändning är en rak väg till försåelse av Koranens meningar”

Ibnu Taymya sa: Kännedom av nedsändningsorsaker hjälper att förstå versen, ty kunskap om orsak leder till kunskap om orsakssändaren.

              Marouan Ibnu Al Hakim kunde inte först förstå Allahs koranvers som börjar så:” Gå inte och tro dem som gläds åt det de kommer med….” Han sa vidare : Om alla människor gläds åt det de fått och tycker om att lovordas för det de inte har gjort och straffas för det så skulle alla bli straffade. Han fick förklaring av Ibnu Al Abbas, som sa att versen nedsändes om Skriftfolk, som Profeten (Allahs frid och välsignelser vare med honom) om något, dolde saken för honom, och svarade med något annat samtidigt som de påstod att de svarade på det han frågade om, detta för att bli uppskattade av honom.

3. Ordet "vers" har en allmän betydelse och är riktat till allmänheten. För att vara specifik, så krävs det ett bevis i form av den bakomliggande orsaken till nedsändningen av just den versen. När orsaken är dokumenterad blir versen specifik.

4. Avvisande av inbillning om inskränkning: Imam Shafii sa angående versen: ”Säg; jag hittar inte något förbjudet i det som uppenbarats för mig.” att den versen kom till när avgudadyrkarna förbjöd det som Allah har påbjudit och påbjöd det som Allah förbjudit och höll på och handlade tvärtemot enbart för att vara motsättare. Han sa vidare att versen kom till för att avslöja dem och mot dem och det är som om versen säger:

”Inget påbud utom det ni förbjöd och inget förbud utom det ni påbjöd”

5.Kännedom om orsaken till att versen nedsänts. 

Hur vet man orsaken till nedsändningen?

 När orsaken var något verkligt, nedsändes versen om händelsen. Givetvis var det uteslutet att kunskaper om dessa nedsändningsorsaker blir föremål för personligt tyckande och tolknings ansträngningar. Därför sa Imam Al Wahidi: ” Det är förbjudet att uttala sig om nedsändningsorsaker utom när det grundat på berättelser från och lyssnande på dem som bevittnade nedsändningen och upplevde orsakshändelserna, tog reda på orsaker och forskade i dess vetenskap. Vi förstår därmed hur stränga föregångarna var när de studerade nedsändningsorsaker.

De var stränga till den grad att Imamen Muhammed Ibnu Sirin berättade: ” Jag frågade Ubaida om en vers ur Koranen, då sa han: Frukta Allah och säg något klokt; de som vet om vad Koranen nedsändes har gått bort”.

De lärda inom Hadith vetenskapen var eniga om att betrakta uttalanden från följslagare om nedsändningsorsaker som trovärdiga, eftersom allt tal om nedsändningsorsaker inte beror på tyckande eller resonerande, men från efterföljare är det också trovärdigt men inte i lika hög grad om det inte refereras till någon följeslagare.

Men man måste vara noga och kritisk, så att man inte blandar ihop nedsändningsorsaker med annat främmande. Det kan hända att någon säger att denna vers har nedsänts om detta, men man egentligen menar innehållet i versen eller vad den har för budskap.

Hur uttrycks orsaken?

1. Orsaken uppriktigt nämns

Tydligt uttalande från berättaren som använder ordet ”orsak” och påstår att ”orsaken till nedsändning av denna vers är si och så eller att berättaren avslutar genom att använda följdkonjunktionen ”Fa” = ”då” efter den berättade händelsen. Exempel säger berättaren: Allahs Sändebud (SWS) tillfrågades om si och så, DÅ nedsändes versen… 

2. Orsaken uttryckt med viss skepticism och tveksamhet genom att berättaren säger:

Jag tror att denna vers har nedsänts om detta eller jag tror inte att denna vers har nedsänts om detta…Ett exempel är tvisten mellan Azzubair och Al Ansari om vatten, när de vände sig till Allahs Sändebud (SWS) med sitt klagomål för att få en dom. Allahs dom föll till nackdel för Al Ansari som var missnöjd med utslaget; då nedsändes versen där Allah säger: Nej förvisso vid din Herre kommer de inte att vara rättroende förrän de accepterar dig (Muhammed) som domare i det de tvistar om.”

         Meningsskillnad gällande olika versioner om nedsändningsanledningarna

Att komma fram till nedsändningsorsaker är möjligt genom versioner och återberättande.

Följaktligen drabbas de påstådda orsakerna av det som drabbar en vanlig version om en händelse, det vill säga graden av trovärdigheten och brister, kontinuitet och diskontinuitet. Den som studerar nedsändningsorsaker måste ta hänsyn till en viktig aspekt i detta sammanhang, nämligen det stora antalet olika versioner om nedsändningsorsakerna.

Vad som man ska ta hänsyn till kan sumeras i följande:

Brister hos berättarna:    

Svaghet hos berättaren leder till misstag i versionen. Om versionen i fråga inte stämmer med redan accepterade versioner, förkastas den. Bland exemplen om detta är versen där Allah (SWT) säger: "Och öster och väster tillhör Allah, vart ni vänder er (i bön) då är där Allahs Ansikte (sura Kon v. 115). Det är bekräftat att den gällde den frivilliga bönen, för den på riddjur ridande resenären. Muslem citerade Ibnu Omar som sa:

Allahs Sändebud höll på och gjorde bön under sin väg, i ridande ställning  från Mecka till Medina vänd mot den riktningen hans ansikte var vänt mot. Då nedsändes versen¨: ” Vart ni vänder er, så finns där Allahs Ansikte.”

Attirmidi gav också ut den berättelsen men ansåg den svag. Han påstod att versen gäller den som ber men känner inte till den rätta böns riktning och trots försök och ansträngning bad åt fel håll. Bönen är då godkänd. Men det som gäller här är den första nedsändnings-orsaken eftersom den var sann.

Flertaliga orsaker men det nedsända är ett: 

Kan förekomma när olika händelser inträffar med korta tidsintervaller; då nedsänds en vers om flera händelser. Detta finns exempel på i många ställen i Koranen. Förhållningen i dessa fall är att titta på versionens sanningshalt. Om versionen är trovärdig med det flertalet orsaker

och det inte finns anledning att misstänka stora brister accepteras alla orsakerna till versned-sändningen.

Exempel är versernas om ”förolämpningen”. Al Bukhari berättade att verserna nedsändes om Hilal Ibnu Umaiya när han förolämpade sin fru i profetens (SWS) närvaro, då nedsände Allah:

” De som skäller ut…..” (anklagar) sina fruar (Annur, V. 6)

I de ansedda Sahihain ( Bukharis och Muslems) Verserna nedsändes om  Uaymir Al Adjlani när han frågade Allahs Sändebud (SWS) om någon man hittar sin fru tillsammans med en annan man..” Då sa profeten (SWS) till honom: ” Sannerligen har Koran nedsänts om dig och din partner”

Uppenbarligen är dessa hadith olika, men de är sanna båda två. Imamen Annawawi kom med en förklaring om detta. Han sa: Detta har hänt först Hilal, men det blev ett sammanträffande med Uaymir Al Adjlanis händelse, vilket resulterade i att versen nedsändes om båda två.

3. Orsaker många och nedsändning är fler än en

Imam Azzarkashi: Det kan hända att något nedsänds två gånger för att visa dess stora vikt och för att påminna om den saken när orsaken inträffat. Det finns flera exempel om detta däribland:

Det som bekräftats i ”Assahihain” ( De rätta hadith samlingar av Al Bokhari och Moslem) att Abdullah Ibnu Massaud sa om versen där Allah säger: ” Och de frågar dig om själen….” Denna vers har nedsänts då judar frågade profeten (SWS) i Medina om själen. Det är känt att denna vers från sura ”Al Israa” som odiskutabelt är från Mecka, uppenbarades då avgudadyrkarna frågade profeten (SWS) om Dhu Al Qarnain och om Grottfolket tidigare och att judar beordrade avgudadyrkarna att fråga profeten om den (=själen) och Allah nedsände svaret, som det har förklarats.

Man kan undra hur kan nedsändningar vara många och versen en enda och det har verkligen inträffat?

Svaret är då: Det har sannerligen en stor nytta och vitsen med det är som Azzarkashi sa att det kan inträffa något eller dyka upp en fråga som leder till att en vers nedsänds, trots att något liknande hade inträffat och att en tidigare vers innehöll liknande budskap, så att profeten (SWS) skulle påminna de berörda om den versen.

 4. Flera nedsändningar men en enda orsak            

Det kan hända att nedsändningar blir många men orsaken är en. Exemplet är det som har återberättats om Umm Salama (RA) som sa: Oh Allahs Sändebud, jag hör inte Allah nämna något om kvinnor vid utvandringen till Medina (Hidjra) då nedsände Allah: ” Allah besvarade dem då att jag inte försummar någon god gärning av någon av er, man eller kvinna…”

Enligt Umm Salama (RA) som sa: "Oh Allahs Sändebud; varför nämns vi inte i koranen som männen nämns?" då nedsändes:

” Sannerligen de muslimska männen och de muslimska kvinnorna...(Al Ahzab V. 35)

Enligt Umm Salama som sa: Männen ger sig i erövringskrig men kvinnor inte och vi får hälften vid arv” då nedsände Allah: ” Önska inte vad som Allah har skänkt andra och med detta gjort vissa  bättre lottade än andra. Männen får sin lott och kvinnor sin..” (Annisa-a : Kvinnorna V. 32)  

 Versen nedsändes före händelsebestämmelsen:

Det första exemplet: Vad Allah säger:” Vinnare är den som ger bort zakat ( Allmosa efter Ramadan månadens slut). Denna vers är från Mecka, där det inte fanns varken fastan eller fastans allmosa.

Det andra exemplet: Jag svär vid detta land och du kommer till detta land (se Koranens budskap) Sura är från Mecka och det kommer senare att stämma när Mecka blir muslimsk.

Profeten sa” Jag fick skänkt en fritimma av dagen.

Det tredje exemplet: Versen 45 från ”Al Qamar sura: ” Folket kommer att besegras och vänder ryggen flyende.. Omar Ibnu Al Khattab (RA) sa: Jag visste inte i början vilket folk som skulle besegras. När ”Badr” slagets dag kom, så jag Allahs Sändebud (SWS) säga: ”Folket kommer att besegras och vända ryggen flyende”

Flertalet nedsändningar om en enda person

Samstämmighet med Omar Ibnu Al Khattab (RA)    

Al Bokhari berättade vad Anas sa : ”Omar sa: Jag var samstämmig med min Herre på tre fall:

Då jag sa : Oh Allahs Sändebud: Tänk om du tog Ibrahims boplats till bönplats” Då nedsändes ” Ta då Ibrahims boplats till bönplats.” (Al Bakara V 125)

Och jag då jag sa : Oh Allahs Sändebud, det förvisso kommer in till dina fruar både goda människor och snuskiga lömska sådana, ska du inte beordra dem att skydda sig med slöja. Då nedsändes ”Slöjans vers.

När Allahs Sändebuds fruar var samlade och var svartsjuka sinsemellan så sa jag till dem:

”Om han skiljer sig från er så skulle Hans Herre byta ut er och ge honom bättre fruar

(Attahrim: Förbjudandet vers 5) Versen nedsändes också då.

Verser har nedsänts om Saad Ibnu Abi Waqqas: Han sa: Min mor svor att hon inte skulle äta eller dricka förrän  jag slutade umgås med Muhammed (SWS), då nedsändes: ” Om de båda (föräldrarna) sätter stor press på dig att ta någon/något du inte vet något om (till gud vid min sida) så ska du inte lyda dem. (Loqman Vers: 15)

Den andra versen. Saad berättade: ” Jag tog en svärd som jag tyckte om och sa till Allahs Sändebud: Oh Allahs Sändebud, ge denna till mig. Då nedsändes ”Anfal sura”

Diverse exempel om nedsändningsorsaker:

   Den fjärde typen: Insamling av Koranen och iordningsättning av den:

 Betydelsen av ”insamlingen”:

Betydelsen

1: Dess insamling betyder bevaring på hjärtat eller minnet. Denna betydelse förekommer i versen där Allah översatt säger: Du sätter ivrigt tungan i rörelse med den. Det ankommer Oss dess insamling och dess uppläsning. (Uppståndelsen : Al Qiy ama V 16, 17)

Betydelsen

2: Insamlingen av Koranen betyder att skriva ihop ner den i rader, alltså på skrivblad som rymmer alla suran och alla verser.

Insamlingens etapper: Den första etappen: Under Profetens (SWS) tid:

Memorering utantill:

Hur lärde sig Profeten Muhammed (SWS) koranen utantill:

Han reciterade Koranen utantill och tröttnade aldrig, särskilt under natten; detta till den grad att han kunde läsa ett antal långa sura under en bönenhet.

För ökad säkerhet förhördes Han av Ängeln Gabriel.

Ibnu Abbas (RA) sa att Profeten Muhammed (SWS) var den mest givmilda av alla människor, och mest givmild var han under Ramadan, för att Gabriel träffade honom under varje Ramadan nattetid, då han repeterade och läste för Ängeln.

Abu Huraira berättade att Han (Gabriel) reciterade Koranen för honom (Profeten sws) en gång varje år och och två gånger det år han skulle dö.

Hur profetens följeslagare lärde sig Koranen utantill:

Förutsättningar som underlättade för följeslagarna att lära sig Koranen utantill var många:

1. Vältränat gott minne. De var kända för att till exempel perfekt minnas en lång dikt efter att ha hört den en enda gång.

2. Koranen nedsändes successivt i olika omgångar

3. Plikten att recitera verser ur Koranen under bönen

4. Plikten att rätta sitt liv efter Koranen. Den var deras guide i trosfrågor och dyrkan och var deras referensbok i de dagliga handlingarna.

5. Uppmuntran och uppmaning från Profeten att lära sig den utantill, med tanke på den stora belöningen man får när man kan den utantill.

6. Ömsesidigt löfte mellan Profeten Muhammed (SWS) och följeslagare att lära ut den. Muhammed (SWS) var läraren. Eleverna som blev lärda, skickades senare ut till nyblivna muslimer för att lära ut dem Koranen. Nyblivna muslimer, bosatta i Medina blev deltagare i profetens koranundervisning.

Bevaring av Koranen skyddad i textrader: Detta är en form av bevaring som varar i evighet och som inte försvinner när människor är borta. Allah har tagit hand om att skydda den, vilket måste ske: ” Vi har nedsänt den ”påminnande skriften” (erinran) och det ankommer Oss att bevara den” (Al Hudjur” V. 9)

Profeten Muhammed var särskilt omsorgsfull med nedteckningen av Koranen. Den första etappen

Profeten (SWS)tillkallade skrivare varje gång något uppenbarades; bland dem Ali, Abi Kaab, Zaid och Muawiya. Han dikterade och de skev ner på vad de kunde hitta för skrivunderlag som tyg, skuldblad från döda djur och annat. Muhammed (SWS) valde ut några speciella personer, ett begränsat antal följeslagare för uppgiften och uteslöt alla andra utom vid vissa tillfällen. Därför var möjligheten stor att säkra Koranen och ordna verserna rätt.

Enligt Al Hakim berättade Anas följande:

” Vi höll på hos Allahs Sändebud och författade  Koranen i blad” Syftet  med detta uttalande visar uppenbarligen att författandet här betyder samlande av de separata verserna i ordnade suror under Profetens direktiv
och ledning

Den andra etappen: Insamlingen under Abi Bakrs styre:

Enligt Zaid Ibnu Thabet som sa: ”Abu Bakr har skickat efter mig (vid Yamamafolks död). Omar var närvarande hos honom. Abu Bakr sa: Omar har kommit till mig och berättade att döden drabbar Koranläsarna och jag fruktar att döden drabbar koranläsare på diverse områden i landet och mycket av koranen därmed går förlorad, jag tycker att du ska ge order om att samla ihop Koranen. Då sa jag till Omar: Hur vågar du göra något som Allahs Sändebud (SWS) inte gjorde?

Han svarade: Vid Allah, detta är bäst. Sedan höll han på och insisterade tills Allah öppnat mitt hjärta för detta och fick mig att tycka om hans åsikt.” Zaid sa: ”Abu Bakr sa: Du är sannerligen en ung klok man, vi litar på dig. Du höll på och skrev uppenbarelsen för Allahs Sändebud (SWS). Följ upp Koranen och samla ihop den”. Vid Allah, om de anlitade mig för att flytta ett av bergen så skulle detta inte vara tyngre för mig än uppgiften att samla ihop Koranen. Och han sa: ” Vid Allah detta är det bästa. Och så höll han på och insisterade tills Allah fick mig att tycka om uppgiften, på samma sätt som Allah fick Abi Bakr och Omar att tycka om den. Då satt jag igång och följde upp koranen, samlade ihop verserna från blad av diverse material och från tillförlitliga Koranläsarna. Jag hittade då den sista versen i sura ”Attaouba” hos Abi Khuzaima Al Ansari, som kunde den utantill och ingen annan kunde den utantill. (Det har kommit till er ett sändebud….) ända till surans slut ”Attawba” V. 128, 129.

Då behölls dessa blad hos Abi Bakr till hans död, sedan hos Omar tills han dog och sedan hos hans dotter Hafsa Bintu Omar (RAA).

På det viset samlades ihop en kopia på noggrant sätt och behölls skyddad och i förvar hos kalifen för att användas som vägledning för menigheten inför framtiden. Därmed blev inte saken beroende endast av kopior, som uppenbarelseskrivare hade eller på dem som kunde koranen utantill.

Alla följeslagare var totalt överens om att arbetet och helt godkände slutkopian, som Abu Bakr stod bakom. De efterföljande kalifer följde Abi Bakrs exempel och erkände hans stora insats.

Zaids metod i korans samlande. Han höll på och undersökte och samlade koranen från olika källor, dels skrivmaterial och dels de lärda. Hans metod byggde på att noga lyssna på koran reciterande män. Sedan kollade han det han hört med skrifterna. Han nöjde sig inte med att lyssna utan att läsa det skrivna materialet.En annan egenskap är att han inte accepterade något från någon utan att det fanns två vittnen som höll med, detta trots att han kunde själv koranen utantill.

Med denna fasthet och noggrannhet samt perfekt memorering, kunde koranen bli klar under Abi Bakrs kalifat

Detta är vad jag har kunnat översätta med Allahs hjälp. Hoppas att detta blygsamma arbete ger mig belöning från Allah och belöning till alla som läste detta och tog lärdom av det. In sha Allah när jag har hittat fortsättningen kommer jag med Allahs stöd att översätta resten. Må Allah välsigna alla muslimer i alla tider och överallt och leda icke muslimer till islam.Ameen            

Stommen i följande texten är från en bok skriven på arabiska av den världsberömde lärden Muhammed Ibnu Alothaimin (rahimaho Allah) och som tar upp grunderna i den muslimska tron.

Lov och pris tillkommer sannerligen Allah; vi lovprisar Honom, ber Honom om hjälp och om förlåtelse och ber Honom acceptera vår bön om botgöring. Vi söker Allahs skydd från våra illgärningar och dåliga handlingar. Den som Allah vägleder blir inte vilseledd, och den som Han vilseleder får ingen vägledare. Jag bär vittnesbörd om att det inte finns någon gud utom Allah Den Enda och ingen annan med Honom och jag bär vittnesbörd om att Muhammed är Hans tjänare och Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, med hans släkt, följeslagare och med alla som följer dem med god gärning. Ameen. 

Först är läran om Allah som uteslutande Enda Gud (I-lm Attawhid) sannerligen den ädlaste, värdefullaste och mest åtråvärda av alla typer av läror:

1. För att det är en lära som ger kunskaper om Allah Upphöjd och Härlig är Han, Hans Namn, Hans Attribut och Hans ensam Rätt att bli dyrkad av Hans tjänare.

 2. För att den är den öppna vägen till Allah, Allra Högste är Han, och grunden till Hans lagar. För den skull var Sändebudens gemensamma uppgift att åkalla till Allah i egenskap av En Enda Gud. Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger:”Vi har inte sänt något Sändebud före dig, utan att Vi uppenbarat för honom, att det sannerligen inte finns någon gud utom Mig, dyrka då Mig”Han Allra Högste är Han, bär själv vittnesbörd om Sin Enhet, som Gud och Änglarna bär vittnesbörd om Hans Enhet, som En och en Enda Gud, och de lärda likaså. Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger:  ”Allah bär vittnesbörden om att det sannerligen inte finns någon gud utom Honom, det gör också Änglarna och de lärda, (Han som är) upprätthållande av rättvisa, ingen gud utom Honom, och Han är Den Mäktige, Vise” Eftersom detta är denna läras syfte, är det en plikt för varje muslim att intressera sig för den, både som kunskapsområde och som undervisningsämne, både som fast tro och som studietema, för att bygga sin religion på felfri grund, själs ro och hängivenhet, som ger lyckliga belöningar och resultat. Religionen Islam är den religion som Allah har sänt Muhammed med (frid och välsignelser vare med honom), den sista av alla religioner, en religion som Han har gjort fullkomlig för Sina tjänare, givit dem Sin kompletta Välsignelse och unnat dem den enda av Honom godkända religionen.Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger:”Muhammed var inte någon av era män: Han var Allahs Sändebud och profeternas sigill (den sista av profeterna).Han säger också, Upphöjd och Härlig är Han: "Idag har jag gjort er religion fullkomlig, och skänkt er Min fulla Välsignelse och unnat er islam som religion"Han Upphöjd och Härlig är Han, säger också: ”Religionen för Allah är sannerligen Islam”Han Upphöjd och Härlig är Han, säger också: ”Den som tar till religion annan än islam, kommer inte att få den att bli godkänd och han blir bland de förlorarna i det Kommande Livet”Allah Allra Högste, har förpliktat alla människor att utöva tron på endast Allah. Han säger tilltalande Sitt Sändebud (fvmh): ”Säg: O människorna! Jag är verkligen Allahs Sändebud till er alla; Himlarna och jorden tillhör Honom.Ingen gud finns utom Honom; Han skapar liv och död. Tro då på Allah och Hans Sändebud, den icke läsekunniga profeten, som tror på Allah och Hans ord, och följ efter honom, måtte ni vägledas” Och i Moslems verk: "sahih" Moslem”, rapporterade Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (fvmh) sa: ”Jag svär vid Honom, som har Muhammeds själ (liv) i Sin Hand, att alla från denna menighet, som hör om mig, jude eller kristen och som sedan dör utan att ha trott på det jag sänts med, kommer säkerligen att vara bland Eldens folk" Tron på Honom: (d v s ta det han kom med för sanning, acceptera den och lyda den och inte bara tro på som sanning)Därför trodde inte Abu Talib på Sändebudet (fvmh), trots att han trodde på budskapet som han kom med och att den religionen var en av de bästa.Den islamiska religionen innehåller inte bara alla förgångnas religioners välgörande ting; utan den skiljer sig också från dem med att den passar alla folken, överallt och i alla tider. Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger till Sitt Sändebud (fvmh): "Och Vi har nedsänt till dig Boken (Koranen) med sanning, att lita på det som finns i hans händer av boken och med kontroll över den."  Att den gäller alla människor, tider och överallt innebär att handlingen att hålla fast vid den, inte går emot något folks intresse, oavsett tid och rum. Den är till alla folkens nytta. Det betyder inte att den anpassar sig till tid, rum och folk, som vissa människor tror den gör.Den islamiska religionen är sanningens religion, som Allah garanterat dess trogna utövare, hjälp och seger över de övriga. Allah Allra Högste, säger:

”Han som har skickat Sitt Sändebud med rätt vägledning och med sanningens religion för att ha kontroll över hela religionen och segra, trots ogillande från avgudadyrkarna."     

Allah säger också:”Allah har lovat dem av er som tror och som gör goda gärningar, att de får efterträda sina föregångare på jorden som de föregångarna fick efterträda och att Han ger styrka till den tron Han har gynnat dem med och att Han förvandlar deras rädsla till trygghet; eftersom de dyrkar Mig utan att ta något vid sidan om Mig; och de som efteråt förnekar sanningen är de hycklarna.”    Den islamiska religionen är både fast tro och lagsamling. Den är komplett, både som tro och som lagsamling.

1. Den uppmanar till Allahs Enhet som Enda Gud, Upphöjd och Härlig är Han, och varnar för avgudadyrkan.

2. Den uppmanar till ärlighet och varnar för lögn3.     Den uppmanar till rättvisa och varnar för orätt4.     Den uppmanar till lojalitet och varnar för förräderi5.     Den uppmanar till trohet och varnar för otrohet.6     Den uppmanar till omsorg för och god kontakt med föräldrarna och varnar för illabehandling av dem.7     Den uppmanar till starka band med anhöriga och varnar för kontaktavbrott och osämja inom släkten.  Allmänt sagt, så uppmanar Islam till allt gott beteende och varnar för allt dåligt uppförande, och den uppmanar till all god gärning och varnar för all dålig handling.

Allah Allra Högste säger:  

”Allah sannerligen uppmanar till rättvisan och generositet och omsorg för anhöriga och varnar för skamlig handling, orättvisa och orätt; Han ger er råd, så att ni kanske ni tänker till.”  Islams grundpelare De grunder på vilka islam bygger är fem, nämnda i vad Ibn Omar (må Allah vara nöjd med bägge dem) har berättat om att profeten (fvmh) sa: "Islam är byggd på fem grunder : Att dyrka En Enda Gud: Allah. (I annan version på fem: Vittnesbörd om att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammed är Hans tjänare och Sändebud, förrättandet av bönen, utdelning av allmoseskatten, fastandet av Ramadan och pilgrimsfärden till Mecka) Så har jag hört detta av Allahs Sändebud"(fvmh). Enheten råder kring denna "hadith"s äkthet. Ordet är från Moslem. Vad som gäller vittnesbörden om att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammed är Hans Sändebud så innebär det:

Strikt tro som utesluter all tvivel, uttryckt med tungan som om det bygger på synligt bevittnad företeelse.  Detta görs till en enda och första grund, trots att vittnesbörden innehåller flera delar. Angående faktumet om att Allahs Sändebud (fvmh) rapporterar från Allah Upphöjd och Härlig är Han, så är erkännandet av profeten som Allahs tjänare och budskaps bärare, ett nödvändigt kompletterande av vittnesbörden om Allah som Enda Gud.     

1. Beträffande denna tvådelade vittnesbörd, så är den grunden för att de övriga gärningarna blir rätta och godkända. Ingen bra handling sker och får acceptans utan uppriktighet gentemot Allah Upphöjd och Härlig är Han, och följandet efter Hans Sändebud (fvmh). Med lojalitet gentemot Allah Upphöjd och Härlig är Han, förverkligas vittnesbörden om Allahs Enhet och med följandet efter Allahs Sändebud förverkligas vittnesbörden om Muhammed som Sändebud och Allahs tjänare.

Vinster och fördelar med denna storartade vittnesbörd

1. Befria hjärtat och själen från slaveri i människors tjänst.

2.Befria dem från att följa efter andra än Allahs Sändebuden

 Angående förrättandet av bönen:  Det är dyrkan av Allah genom att förrätta bönen på ett komplett och korrekt sätt, med dess olika former och på de bestämda tiderna.

Vinster och fördelar med bönen: 

Glädje, tillfredsställelse och skydd från frestelsen att hamna i och dras till synder och orätt.

3. Utdelning av allmoseskatten: Det är att dyrka Allah genom att ge obligatoriskt bidrag av sin årliga sparförmögenhet.

Vinster och fördelar med allmoseskatten: Göra själen ren från dålig livsföring (snålheten) och tillfredsställa islams och muslimernas behov.

4.  Angående fastan av Ramadan: Den är dyrkan av Allah genom att avstå från det som bryter mot fastans regler under Ramadans fastedagar.

Vinster och fördelar med fastan: Träna människan att avstå från njutbara ting för att lyda Allah och strävan efter att vinna Allahs (Upphöjd och Härlig är Han) belåtenhet och välsignande.

5. Pilgrimsfärden till Mecka:Dyrkan av Allah genom att färdas till Mecka för att förrätta pilgrims bestämda och föreskrivna plikter.

Vinster och fördelar:Träna människan genom fysisk ansträngning och generositet; detta under total lydnad av Allah.För detta, är pilgrimsfärden till Mecka en form av ”Jihad” (ansträngning och uppoffring) för Allahs skull, Upphöjd och Härlig är Han. Alla dessa vinster, både ovan nämnda och onämnda, gör den muslimska menigheten till ett rent samfund, som dyrkar Allah genom utövandet av sanningens religion och som behandlar människorna med rättvisa och ärlighet. De övriga tillämpningarna av islams föreskrifter blir lyckade först, när man lyckas med dessa nämnda fem grunder. Lyckas menigheten bra med sin religions utövning, så lyckas den med de övriga frågorna. Misslyckandet med samhällets liv som helhet är proportionellt med misslyckandet med dyrkans grundpelare. Den som vill ha ytterligare förklaring är hänvisad till att läsa vad Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger:    

”Om stadsinvånarna (som Allah förintade) trodde på och fruktade (Allah) så skulle Vi ha rikligt givit dem av himlarnas och jordens välsignelser; men de förnekade (sanningen) och fick straff för det de gjort sig skyldiga till. Kunde stadsinvånarna känna trygghet och trodde att de inte drabbas av vår vrede då de sov, eller kände stadsinvånarna sig i säkerheten från att vår vrede drabbar dem på förmiddagen då de höll på med sina förströelser. Lever de i lugn och ro, ovetande om Allahs planer om straff? Ingen utom de (redan) förlorade folken, kan leva utan att oroa sig för Allahs åtgärdsplaner "

Han eller hon ska reflektera över de förgångnas liv. I deras historia finns lärdomar att hämta för dem som har förstånd och insikt, för dem med oförseglat hjärta. Och Allah är Den man ber om hjälp.             

Grunder för den islamiska fasta tron:

Som redan har nämnts är islam både tro och sharialagar. Vi har redan pekat på en del av dessa lagar och nämnt de grundpelare, som betraktas utgöra basen för dess lagar.Men grunden för den fasta övertygelsen är tron på Allah på Hans Änglar, Hans Böcker, Hans Sändebuden, Den Yttersta Dagen och på Ödet, både det goda och det onda. Allahs Bok (Koranen) och Hans Sändebuds "sunna" visar på dessa grunder.I Allahs Bok, säger Allah Upphöjd och Härlig är Han: ”Fromheten är inte att vända ansikten mot öster och mot väster fromheten är den som tror på Allah och på den yttersta Dagen, Änglarna, Boken och Profeterna"Och Han säger om Ödet: ”Vi har sannerligen skapat allt med förutbestämmande, Vår order är inget mer än en, som ögonblinkning." I Allah Sändebuds "sunna", säger profeten (fvmh) som svar till Gabriel, då han frågade honom om tron.  ”Tron är att du övertygat tror på Allah Hans Änglar, Hans Böcker, Hans Sändebuden,

'

Den Yttersta Dagen och Ödet det Goda och det Onda.

 Denna är berättad av Moslem.    

Tron på Allah Upphöjd och Härlig är Han Först: Tron på Allahs Existens: Bevisen på Hans existens ligger i:

1.  Instinkten.

2.  Förnuftet

3.  Föreskrifterna

4.  Känseln

Beträffande bevis som bygger på instinkten:  Varje varelse är skapad med instinkt att tro på en Gud, hans Skapare. Detta görs spontant utan inlärning eller förgången reflektion. Ingen lämnar denna instinkt hän utom den som har något hinder i hjärtat, som avhåller honom från den. Detta bygger på profetens (fvmh) "hadith": "Ingen föds utan att han föds med instinkt, hans föräldrar gör honom till jude eller kristen eller ateist" (avgudadyrkare). Denna är berättad av Al Bokhari.

Angående bevis som bygger på förnuftet:  Allt skapat, både de förgångna och de efterföljande varelserna, måste ha Någon Skapare som har givit dem existens. De kan inte skapa sig själva och de kan inte finnas av ren slump.Det som är skapat kan inte skapa sig själv, för att något inte kan skapa sig själv och för att innan det, så var det inget och hur kan inget vara skapare av något?!Och det som är skapat kan inte komma till och finnas av slump eller tillfälligheter, för att varje händelse har en bakomliggande skapare. Dessutom har det som är skapat en förbluffande ordning i ett system där allt hänger ihop med allt, och där orsak - verkans kedja bryts inte. Detta gör det absolut omöjligt att skapade har kommit till av slump. Det som händer av ren tillfällighet, har ursprungligen ingen ordning. Hur kan ordningen uppstå, bestå och utvecklas ur oordningen?  Om alla dessa varelser inte kan uppstå själva ur intet och inte av slump, är det uppenbart att de har En Skapare och Skaparen är Allah världarnas Herre. Allah har nämnt detta förnuftiga och absolut övertygande bevis i suran ”Attor” då Han säger:  ”Är de skapade ur intet eller är de skaparna?”   Det betyder att de inte blev till utan skapare, och de kan inte skapa sig själva. Alltså är Allah deras Skapare. Det är därför, när "Jabir Ibnu Mutaim" hörde profeten Muhammed (fvmh) läsa sura ”Attor” och kom fram till versen:

”Är de skapade av inget eller är de skaparna, har de skapat himlarna och jorden; de är inte säkra på det, har de Herrens egendom eller är de härskarna.” Jabir var då inte troende. Han berättade: "Mitt hjärta var nära att flyga iväg för det var den första troskänslan, som kommit in i mitt hjärta" (Berättat av Al Bukhari, i delar)Låt oss ta ett exempel som tydliggör detta. Om någon berättar för dig om ett välbyggt slott, med dess intill liggande trädgårdar, genomflutna av bäckar och möblerat med bäddar och sängar och rikligt utrustat med lyxiga bekvämligheter och säger att detta slott, med allt inuti har skapat sig självt, eller att det plötsligt kom till av ren slump, då skulle du ha avvisat detta och inte ha trott på det och betraktat det hela som strunt prat. Är det då rimligt att hela detta enorma universum, med dess jord, himmel, himlakroppar, lägen och utmärkta och förbluffande ordning, har funnits av sig självt eller uppstod av slump?Men angående bevis på Allahs existens från Skrifternas lagtext, så uttalar de himmelska Böckerna om detta. De visdomar som de kom med och som är till mänsklighetens tjänst och fördel är ett bevis på att de verkligen kom från Herren Den Vise som känner till Sin Skapelses nytta. Det som Böckerna innehåller i form av kunskaper om universum, som verkligheten har bekräftat sanningen i, är bevis på att de kom från En Gud, som har förmåga att skapa det Han upplyste om.

 Beträffande bevis ur sinnens synvinkel så är de två sorter:

Den ena: är att vi hör och ser ju svar på åkallan på Gud; de som söker Hans hjälp ur kris eller katastrof får positivt svar. Detta är onekligen bevis på att Han finns. Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger:”Och Noa då han anropade förr (om hjälp) och Vi besvarat honom. Och Han Upphöjd och Härlig är Han, säger: "Då ni bad er Herre om räddning och Han besvarade (räddade) er" Och i "sahih" Al Bukhari (Bukharis "hadith"samling) berättas det att Anas Ibnu Malik (må Allah vara nöjd med honom) sa:"En beduin kom in i moské en fredag, när profeten (fvmh) predikade och sa: "O Allahs Sändebud, Våra egendomar har gått förlorade, och våra familjer svälter, anropa Allah om hjälp till oss."Profeten (fvmh) lyfte upp händerna och bad Allah då steg molnen upp som berg och han gick inte ner från talarbåsen (minbar) förrän man såg regnet rinna ner från hans skägg. Fredagen därpå, stod samma man upp och sa eller någon annan sa:"O Allahs Sändebud, byggnader har förstörts, och egendomar har översvämmats, åkalla Allah till vår hjälp." Han lyfte upp händerna och sa: O! Allah var med oss och inte emot oss. Detta gjorde att när han pekade på ett visst håll, försvann allt elände från det området. De som tror att Gud, Upphöjd och Härlig är Han, kommer till räddningen, uppfyller besvarandets villkor och vädjar om Hans hjälp får hjälp. Detta ser vi än idag.Det andra är att s k profeternas mirakler (profeternas tecknen) som människor ser eller hör talas om, ett övertygande bevis på en ”Avsändare” och det är Allah , Upphöjd och Härlig är Han,, för att dessa mirakler är övernaturliga och utanför människans kontrollmakt. Allah skickar fram dessa mirakler till stöd och seger för Sina Sändebuden. Exempel på detta: Moses (fvmh) mirakel när Allah beordrade honom att slå på havet med sin käpp. Och när han gjorde detta, öppnade sig tolv torra vägar med vatten emellan som berg. Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger:

"Och då vi uppenbarat för Moses att slå på havet med din käpp, då delas det (havet) upp ( i vägar) och varje del blev som väldigt stort berg." 

Ett annat exempel: Jesus (fvmh) mirakel. Med Allahs vilja och tillåtelse kunde han återge liv åt de döda, ta ut dem ur deras gravar. Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger om honom: ”Och jag återger liv åt de döda med Allahs vilja (tillåtelse) och Han säger: ”Och då du tar ut de döda (till liv på nytt, ur gravarna) med mitt tillstånd." Ett tredje exempel: Muhammeds (fvmh) mirakel: När Quraish folk bad honom om ett mirakel och han pekade på månen, som sprack i två delar och folk såg detta. Om detta säger Allah Upphöjd och Härlig är Han, : "Undergångs timme (av världen) är nära och månen sprack. Ser de en mirakel så vänder de sig mot och säger detta är pågående trollverk”Dessa mirakler, som Allah låter upplevas till stöd och seger för Sina Sändebuden, utgör ett säkert bevis på Hans, Upphöjd och Härlig är Han, existens.

Tron på Allah som Skapelsens Herre

(”Arrububia”) Detta betyder att Han är ensam Herre, har ingen medhjälpare och delar inte Herraväldet med någon.Och Herren är Den som ensam har förmåga att skapa, äga och befalla. Ingen Skapare utom Allah och ingen Ägare utom Han och ingen har uppmanings initiativ utom Han. Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger:

 "Han har visst Skaparförmåga och förmåga att ge order?"Och Han säger: "Där har ni er Herre. Han har ägandet (makten) och de övriga ni åkallar i stället, äger inte ens en fruktkärnas tunna skal”

 Man känner inte till någon som har nekat Guds Herravälde med stark övertygelse och utan högmod.  Farao är ett exempel. Han sa till sitt folk:”Jag är er herre den högste” och sa: ” O folk, jag känner inte till någon gud för er utom mig” Detta var inte ett uttryck, byggt på övertygelse och stark tro. Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger: ”De förnekar och trotsar och söker att övertyga sig med orätt och högmod” Och Moses sa till farao i det Allah Upphöjd och Härlig är Han, har berättat om honom:

"Du visste ju att ingen utom himlarnas och jordens Herre som har nedsänt dessa synliga bevis och jag tror på att du kommer att utplånas." 

Avgudadyrkare erkände bestämt Guds Herravälde, men de nekade Hans rätt att vara dyrkad som En Enda Gud. Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger

”Säg: Vems är jorden och det som finns i den om ni vet. De kommer att säga: Allahs. Säg: Varför tänker ni inte efter då?Säg: Vem är Herre över de sju himlarna och Herre över den härliga Tron; de kommer att säga: AllahSäg : Ska ni då inte frukta (Allah)? Säg:” Vem har ägandet av allting i sin Hand, skyddar och ingen kan skydda sig från Honom; de kommer att säga: Allah. Säg:” Hur kan ni tro att ni är förtrollade?”Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger också: ”Om du skulle fråga dem: Vem har skapat himlarna och jorden så skulle de säga: Den Mäktige Allvetare har skapat dem."Och Han säger:”Om du skulle fråga dem: Vem har skapat dem, de skulle säga: Allah; varför ljuger de då?”

Och Allahs bestämmande, Upphöjd och Härlig är Han, omfattar kontroll över Skapelsen och över styrlagarna. Eftersom det är Han Upphöjd och Härlig är Han, som har makt över universumet, Han styr det hur Han vill och i enlighet med Hans Visdom, så är det Han också som lagstiftar styrnormerna, mekanismerna och relationerna i enligheten med vad Hans Visdom kräver. Den som lyder en annan lagstiftare än Allah i dyrkans frågor eller en domare i samlevnads- och relationsfrågor, är en förnekare av sanningen och han har inte förverkligat den rätta fasta tron.

Tron på Gudomligheten:

Allah som Gud (”Al Uluhia”)

Det vill säga: Han är Den Enda och Rätta Guden och ingen avgud med Honom.”Al Ilah” betyder Den med kärlek och underkastelse under Hans Storhet, ensamt dyrkade.Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger:

 "Eran Gud är En Enda Gud. Ingen gud utom Honom, Den Barmhärtige Förbarmaren"Och Han Upphöjd och Härlig är Han, säger:

”Allah bär vittnesbörd om att det inte finns någon gud utom Honom, och änglarna och de kunniga (gör lika); Han med rättvisa upprätthållande av ordning; ingen gud utom Han Den Mäktige Vise”Den som tar en annan gud vid sidan om Allah dyrkar den/det får sin dyrkan ogiltig förklarad. Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger:

"Allah är sannerligen Rätten (Sanningen) och det de åkallar utom Honom är orätt (osanning) och Allah är sannerligen den Höge, den Store".

Att kalla dessa för gudar, ger inte dem rätt till gudomligheten (eller rätt att bli dyrkade).Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger: ”Allata”, ”Al-Ozza” och ”Manata”: ”

Dessa är enbart namn ni och era förfäder har hittat på och Allah har inte skickat och givit dem någon makt” Och Han säger att Yusuf sa till sina medfångar: "Är olika spridda gudar bättre än Allah den Ende Mäktige, ni bara dyrkar utom Honom namn ni och era förfäder döpt dem till utan att Allah nedsänt och givit dem makt” Därför höll Allahs Sändebuden (må Allahs frid vara med dem) på och sa till sina folk:

”Dyrka Allah ni har ingen gud utom Honom".

Men avgudadyrkarna vägrade lyda och tog andra gudar utom Allah dyrkade dem vid sidan om Allah bad dem om hjälp och räddning.  Med två förnuftiga argument, har Allah Upphöjd och Härlig är Han, förkastat och förklarat ogiltig dyrkan av dessa avgudar:

Först: Det finns sannerligen inte hos dessa antagna gudar någon egenskap av gud. De är skapade och skapar inget, drar ingen nytta till sina tjänare och skyddar inte dem från något skadligt, och rår inte för liv och inte heller för död och äger inget av himlarna och kan inte vara medhjälpare (till Honom). Och Allah säger

”De tog utom Honom gudar, som inte skapar något men de är skapade och de kan inte rå för nytta eller skada för sig själva, och kan inte rå för liv eller död eller uppståndelse” Och Allah säger också:

”Säg, åkalla dem som påstår (vara era gudar) utom Allah; de rår inte för ett mått av en atom i himlarna och inte heller i jorden och de äger inget av dem och Han har inte i dem någon anhängare och Han accepterar inte någon medlare utom dem som Han beviljat.”Och Han säger:”Tar de vid sidan (om Allah) det som inte skapar något och de själva är skapade och de kan inte hjälpa dem att lyckas och de själva kan inte lyckas.” Om så är deras gudar, då är deras tro den hemskaste handlingen av alla och den mest orättfärdiga.

För det andra.

Dessa förnekare (av sanningen) bestämt tillskriver Allah Upphöjd och Härlig är Han herraväldet över Sin skapelse och erkänner att Han äger allt och har allt i Sina Händer och att Han beskyddar och inte behöver skydd från någon och detta kräver egentligen att de erkänner Hans rätt att bli dyrkad, som En Enda Gud efter att de erkänner Hans Herravälde (över Skapelsen), som Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger:

"Oh! Människor! Dyrka er Herre som har skapat er och dem som var före er, kanske ni fruktar (Allah); Han som har gjort jorden för er till bädd och himlen till byggverk och utvunnit av det frukter till er försörjning. Ta inte avgudar vid sidan av Allah, för ni vet ju redan"(sanningen) Och Han säger:”Om du skulle fråga dem, vem har skapat dem, då skulle de bestämt svara Allah. Hur kan de då ljuga."Och Han säger:

”Säg (Muhammed) vem försörjer er från himmeln och jorden, eller vem har makten över hörseln och synen och vem som skapar den levande ur den döde och den döde ur den levande och verkställer alla order så kommer de att svara Allah säg då: Varför ska ni då inte frukta (Allah)? Där har ni Allah er Sannings Herre. Utom sanningen är det bara vilseledelser. Hur kan ni missa (den rätta vägen)?"

1. Tron på Hans Namn och Attribut:

Detta betyder att man accepterar det Han redan tillskrivit Sig Själv i Sin Bok och i Sin Sändebuds (fvmh) sunna, Namnen och Egenskaperna på det sätt som passar Honom, utan förfalskning, minskning eller tillägg och utan beskrivning hur eller jämförelse (med något/någon). Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger

 ”Och Allah har De härliga vackra Namnen, åkalla Honom med dem och bry er inte om dem som förnekar eller ifrågasätter Hans Namn; de kommer att straffas för det de höll på och gjorde.” Och Han säger:  ”Han har den Unika Egenskapen av Den Högste i himlarna och jorden och Han är Den Mäktige Den Vise.” Och Han säger: ”Inget är Honom likt och Han är Den Hörande Den Seende”

På detta område har två inriktningsgrupper (sekter) gått vilse:

Den ena (Al Mua-ttila) ("Delvis förnekare") som förnekar

Hans Namn och Hans Attribut

eller delar av dem och påstår att fastställandet av dessa Namn och Egenskaper kräver att jämföra Allah med Hans skapade människor. Detta påstående är förkastat av flera orsaker däribland: 1. Det förutsätter att man accepterar ogiltiga påståenden, som "motsättning" i vad Allah Upphöjd och Härlig är Han säger, eftersom Han har tillskrivit Sig Själv Namnen och Egenskaperna och nekar att det finns något Honom likt. Om fastställandet (av dessa Namn och Egenskaper) förutsätter jämförelse så skulle motsättning i vad Allah säger vara ett faktum och delar av påståenden motsätter och dementerar andra. 2.     Överensstämmelsen mellan två identiska drag i en egenskap eller ett namn behöver nödvändigtvis inte innebära att de är lika. Du ser ju identiska drag av hörsel, syn och pratförmåga hos två människor, men de behöver inte, för den skull, vara lika i sina mänskliga drag, i hörsel, syn och prat. Du ser ju också djur som har framben, bakben och ögon, men den överensstämmelsen innebär nödvändigtvis inte att deras framben, bakben och ögon är lika. Om skillnaden mellan de skapade varelserna, i det de har gemensamt (i namn och egenskaper) är tydlig, så är skillnaden mellan Skaparen och den skapade varelsen ännu större och väldigare.

Den andra avvikande gruppen: ("Al Mushabbiha") ”De likställande”

Det är de som har tillskrivit Allah Upphöjd och Härlig är Han, de Namnen och Attributen genom jämförelsen med dem Han skapat. De hävdar att detta bygger på argument från texter, där Allah tilltalar människor med det de förstår. Att påstå sådant är nonsens ur olika aspekter:1.     Att jämföra Allah Upphöjd och Härlig är Han, med Hans skapade varelser är ett förkastligt förfarande, oförenligt med förnuft och/eller föreskrifter. Texterna från Boken (Koranen) och från "sunna" kan inte bygga på något orimligt och osant. 2.     Allah har tilltalat Sina tjänare med det de förstår ur meningens synpunkt, men verkligheten och innebörden bakom och i meningen är något som Allah föredragit behålla åt Sig Själv, inom Sin Kunskaps Fält om Sig Själv och Sina Egenskaper. Om Allah har fastställt för Sig Själv att Han sannerligen är Hörande så ska denna Hörsel uppfattas som hörfunktion, alltså (förmåga att uppfatta ljud) men verkligheten beträffande Allahs Hörsel är inte känd, för att hörfunktionen skiljer sig även mellan de skapade varelserna. Skillnaden mellan Skaparen och den skapade är betydligt större och väldigare. Om Allah Upphöjd och Härlig är Han, upplyser om Sig Själv att Han tar ställning på Sin Tron, så är Hans ställning i grundbetydelsen känd, men verkligheten om den ställning Han tar inte är känd, beträffande hur Han är på Sin Tron. För att sättet på vilket de skapade tar plats (på något) skiljer sig dem emellan. Att ta plats på en stadig stol är inte som att sitta på sadeln av oroligt, svårt och envist riddjur. Eftersom skillnaden är markant mellan sätten att ta ställning, beträffande de skapade varelserna, så är skillnaden i det mellan Skaparen och de skapade ännu större och väldigare.

Tron på Allah Upphöjd och Härlig är Han, på det sättet vi har beskrivit ger de rättrogna fördelar och vinster som: 

1. Förverkligandet av Allahs Enhet som Gud, så att den rättroende muslimen inte behöver sätta sitt hopp till, frukta eller dyrka någon/något än Allah.2     Nå fullkomlig kärlek till Allah Upphöjd och Härlig är Han, erkänna Hans Härlighet med tanke på De vackra Namnen och de Nobla Egenskaperna.3     Förverkligandet av dyrkan genom att göra det som Han har beordrat att göra, och undvikandet av det som är förbjudet att göra.      Tron på Änglar De Änglarna: Osynlig värld, skapade för att tjäna Allah Upphöjd och Härlig är Han, och de har inget drag av gudom eller herravälde.Allah Upphöjd och Härlig är Han, har skapat dem av ljus och givit dem förmåga till total lydnad under Hans order och förmåga att verkställa dem.Allah Upphöjd och Härlig är Han säger:

 "De som är hos Honom, känner sig inte för högmodiga för att dyrka Honom; lovprisar Honom dag och natt utan att tröttna"

De är ett mycket stort antal, men det är bara Allah som vet hur många de är. Och det är bekräftat i "sahihain" (de två autentiska "hadith" samlingarna) genom berättelsen av Anas (må Allah vara nöjd med honom) om händelsen av "Al Miaraj" (profetens himmelsfärd) att profeten (fvmh) fick se det "bosatta huset" stiga upp åt honom, där sjuttio tusen Änglar ber varje dag; om de går ut återvänder de inte. 

Tron på Änglarna gäller fyra aspekter: 

1. Tron på deras existens

2. Tron på dem som vi fick veta namn på med egna namn (som Gabriel). De vars namn vi inte känner till tror vi på allmänt.

3. Tron på vad vi fick veta om deras egenskaper, som Gabriels egenskap.  Profeten (fvmh) har ju berättat om att han såg honom som han är skapad med sex hundra vingar som täcker för horisonten. Och Ängeln kan visa sig, med Allahs Vilja, i form av en man, som det hände med Gabriel när Allah Upphöjd och Härlig är Han, skickat honom till Maria och uppenbarat sig i exakt människoskepnad. Likadant när Ärkeängeln kom till profeten (fvmh) medan han satt i sällskap med följeslagare. Han kom i form av en man iklädd i mycket vita kläder, med mycket svart hår, utan att reströtthet syntes på honom och ingen av följeslagarna kände honom. Han satte sig intill profeten (fvmh) och lutade sina knän på profetens knän och lade sina händer på profetens lår och frågade profeten (fvmh) om islam, tron, gottgörande, väldens undergångs tid och dess förtecken. Profeten (fvmh) svarade honom och sedan gick han iväg. Då sa profeten (fvmh): Det var Gabriel. Han kom för att lära er eran religion. (Berättad av Moslem). Änglarna som Allah har skickat till Ibrahim och Lot var utklädda också till män.

4. Tron på vad vi vet om de uppgifterna de gör med order från Allah Upphöjd och Härlig är Han, som när de lovprisar Honom, de dyrkar Honom dygnet runt utan trötthet eller avbrott.

Vissa av dem kan ha speciella uppgifter:

Exempel: Den trogna Gabriel har hand om uppenbarelser, som Allah Upphöjd och Härlig är Han, skickade honom med till profeterna och sändebuden.Exempel: Mikael som har tilldelats uppgiften rörande regnet och växtligheten.

Till exempel också Israfel som fick uppgiften att blåsa i basunen inför undergångstimmen och människornas återuppståndelse. Och till exempel Dödens Ängel som griper tag i själarna vid dödens ögonblick. Och till exempel Ängeln, som har ansvar för Helvetets eld, alltså som elds ansvarig. Och till exempel Änglar som ansvarar för fostret i livmodern. När ett foster når fyra månader i moderns livmoder, skickar Allah en Ängel och beordrar den att skriva fostrets lott, dess livslängd, dess handlingar och antingen lycklig eller olycklig.  Och till exempel Änglarna som registrerar och håller koll på alla människornas handlingar och antecknar dem för varje person. Två Änglar: Den ena till höger om individen och den andra till vänster.  Och till exempel de Änglarna, som anlitas att fråga den döde vid begravningen. Två Änglar frågar den döde om hans/hennes Herre, religion och profet.

Tron på Änglarna ger stora fördelar däribland:

1. Vetskap om Allahs (Upphöjd och Härlig är Han) Härlighet, Hans Styrka, Hans Makt. Skapelsens storhet tyder på Skaparens Storhet.

2. Tackandet av Allah Upphöjd och Härlig är Han, för Hans omsorg om människorna, då Han anlitade Änglar som skyddar dem,     antecknar allt om deras gärningar och gör dem andra     tjänster.   3.     Kärlek till Änglarna för den dyrkan de ägnar Allah Upphöjd och Härlig är Han, Vissa förnekare av sanningen bland de avvikande har förkastat faktumet att Änglarna är kroppar. De hävdar att de är den goda kraften som finns i varelserna. Detta är ett nekande av Allahs Upphöjd och Härlig är Han, Bok, av Hans Sändebuds (fvmh) sunna och av alla muslimernas eniga uppfattning.Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger:

”Lov och pris tillkommer Allah himlarnas och jordens Skapare, som gjorde Änglarna till Sina budbärare, försedda med två par, tre par eller fyra par vingar.” Och Han Upphöjd och Härlig är Han, säger: "Du skulle se när Änglarna tar liv ur de förnekarna (av sanningen), de slår dem på deras ansikten och på deras baksidor. ”Och Han Upphöjd och Härlig är Han, säger:

"Du skulle ha sett hur orättmakarna vid dödens omvälvande stunder medan Änglarna med sträckta händer uppmanar: Ta ut era själar”Och Han säger: ”När deras hjärtan (Änglarnas) befriades från skräck, sa de: vad sa er Herre de sa: Sanningen! Och Han är Den Höge Den Store.

” Och Han sa i Paradisets folk:”Och Änglarna kommer in till dem från alla portar, frid med er för att ni var tålmodiga, välsignat är slutbelönings hus.” Enligt en "hadith" från "sahih Al Bokhari", sa Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) att Allahs Sändebud (fvmh) sa:  

"Om Allah älskar någon av Sina tjänare tillkallar Han Gabriel och meddelar honom att Allah älskar den personen, älska honom/henne, då älskar Gabriel honom/henne och ropar på himlens varelser och säger att Allah älskar den personen, älska honom då; då älskar himlens varelser honom/henne sedan får han/hon godkännande på jorden." I samma "sahih" enligt honom (alltså Abu Huraira, må Allah vara nöjd med honom) så sa profeten (fvmh):

 ”När fredagen kommer står Änglarna vid alla dörrar till moskén och antecknar de som kommer in först, den ena efter den andra och när imamen sätter sig (inför predikan) viker de ihop sina anteckningspapper och går in för att lyssna på talet."

Dessa texter är trovärdiga och tydliga om att Änglarna är kroppsliga varelser och inte osynliga krafter, som de avvikande påstår och på dessa texter bygger muslimerna sin enighet i den frågan.   

Tron på Böckerna:

”Kotob” står för Böckerna, plural till ”Kitab”: Bok, i meningen det som är skrivet. Här står Böckerna för de Böcker som Allah nedsänt till Sina Sändebuden med barmhärtighet över Hans skapade varelser och med den rätta vägledningen för dem för att de når lyckan här i världen och i det Yttersta Livet.

Tron på Böckerna omfattar fyra aspekter:

1.Övertygelsen om att de otvivelaktigt är nedsända av Allah.

2.Tron på dem vi vet namnen på, som Koranen, nedsänts till Muhammed (fvmh), Tora nedsänts till Moses (fvmh), Evangeliet nedsänts till Jesus och Zabor som David fick. Men de som vi inte vet vad de heter tror vi på i allmänhet.

3. Lita på att alla berättelserna i dem är sanna, som berättelser i Koranen, och berättelser som inte förfalskats eller ändrats på i de förgångna Böckerna.

4.Rätta sig efter alla regler och uppmaningar i dem, de som inte ersatts, acceptera och lyda dem oavsett om vi förstår meningen med dem eller inte. Och alla tidigare Böcker har ersatts av den härliga Koranen: Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger:

”Och Vi har nedsänt till dig Boken med Sanningen, bekräftande vad som fanns inom den Boken och överordnande den.

”Det vill säga bestämmande över den. På grund av detta, så tillåts inte att rätta sig efter någon regel av reglerna i förgångna Böckerna, förutom dem som är äkta och som Koranen bekräftar.

Tron på Böckerna ger stora fördelar däribland:

1. Insikten om Allahs omsorg om Hans tjänare, då Han nedsänt en Bok för varje folk för att rätt vägleda dem.

2. Vetskap om Allahs Visdom angående de lagar Han lagstiftat för varje folk och vad som är lämpligt för deras livsmönster. Detta i enligheten med vad Allah Upphöjd och Härlig är Han säger:   

”För var och en av er gjorde Vi lagar och vägledning.”

3. Tacka Allah för den välsignelsen.           

Tron på Sändebuden:

”Arrusul” plural av ”Arrasul” Sändebuden plural av Sändebud, det vill säga någon som har skickats med ett budskap att föra ut och sprida ut.I detta fall de människorna som fick (av Allah Upphöjd och Härlig är Han) uppenbarade lagar och uppmaning att föra vidare dem till folk. Den första av Sändebuden är Noh (Noak) och den sista av dem är Muhammed (fvmh). Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger:

”Vi har sannerligen uppenbarat Boken för dig, som vi har uppenbarat för Noh och de profeterna efter honom.”

Och i ”"sahih" Al Bokhari", enligt Anas Ibnu Malik (må Allah vara nöjd med honom) i en "hadith" om medlingen den Yttersta Dagen att profeten (fvmh) berättade att folk går till Adam och frågar om medling (mellan dem och Allah) men han ursäktar sig och säger: gå till Noh, det första Sändebudet från Allah och han nämnde hela "hadith"en.)Och Allah säger om Muhammed:

”Muhammed var inte fader till någon av era män, utan han var Allahs Sändebud och profeternas sigill” (den sista profeten) Varje menighet har fått något Sändebud, som Allah Upphöjd och Härlig är Han, sänt med oberoende uppsättning av lagar till hans folk eller en profet med en uppenbarelse om tidigare nedsända lagar att reformera. Allah Upphöjd och Härlig är Han, säger :

"Vi hade skickat Sändebud till varje menighet, för att dyrka Allah och undvika ”Attaghut” (satan)

Allmänt