Rubriken kan uppfattas banal och även en smula provokativ. Men det är meningen.

Samhället i väst, vill utplåna rasen ”kvinnorna” genom att baka in dem i mannens värld och pressa in dem i karlarnas yrkesrevir, piska dem, många gånger mot sin vilja, till att känna sig oberoende och självständiga. När de upptäcker att de inte kan vara tillräckligt oberoende får de ångest, känner frustration och blir deppiga.

Under nästan en sekel har en kampanj av (låt oss kalla det) ”mannifiering” av kvinnan oavbrutet pågått. Samtidigt utsätts kvinnorna för hets från marknads krafter som vräker på dem berg av falska skönhets artiklar och dyra modekläder och får dem att leva och dö för sitt utseende. På det viset är det inte sällan de hamnar i stress, får depressioner, känner sig odugliga som de är, och t o m begår självmord. Det öppna och ultraliberala samhället öppnar portar för rov-kapitalister att lura dem, utnyttja dem på alla sätt, både direkt och indirekt.

Vi har exempel (rapporterade av medier) på kvinnor som har lurats på miljontals kronor av finansiella företag, som försvinner och sedan dyker upp med andra namn och fortsätter sin bedrägeriverksamhet och varken ARN eller FI kan effektivt ingripa och sätta stopp för brottslighetshärvan. I politiska kretsar och offentliga talarstolar heter allt detta : demokrati och jämställdhet och annat oxeskit-jargong som myndighets aktörer döljer sin maktlöshet bakom.

Islam vill i stället helt annat: 

Respektera de naturliga skillnaderna, skydda kvinnorna och uppmuntra dem att syssla med det som passar deras natur och förmågor utan någon hets till tävlande och konkurrens. Detta kan vi kalla också utan risk för paradox: ”rättvisa” och ”jämställdhet”, (kvalitativa sådana) som förklaras med detta:

De har olika behov än männens, beroende på en rad biologiska och fysiologiska skillnader som påverkar deras psykologi och beteende. Deras behov tillgodoses både kvalitativt och kvantitativt på det sätt som passar dem.

Männens behov är annorlunda, beroende också på deras egenskaper och de roller som passar bäst med deras karaktär, kompetenser och mentalitet. Kvinnor och män kompletterar varandra och de behöver varandra livet genom. Och det är meningen med att de existerar. De har samma uppgift men olika roller. En del av uppgiften är att fortplanta sig. Riktiga friska och väluppfostrade barn, skaffar de tillsammans med kärlek, inte med provrör, experimenterande eller annat larv. De är beroende av varandra för att nå sitt mål. Eftersom de två kategorierna existerar sida vid sida och inte kan leva separat i var sin håla, så manar islam till komplementaritet och samarbete mellan dem.

Jag kallar ”Gudrun syndrom” den jakten som vissa flickor -kvinnor sedan puberteten ger sig på för att hitta ”modern” s a s drömprins som kan ”dela aritmetiskt, (till två decimaler nära), på allt”, bara för att offentligheten och medier uppmuntrar dem att kriga för dessa påhittade rättigheter och se det motsatta könet som rival och/eller fiende i allt. Varför kallar jag detta tillstånd för "Gudruns syndrom" för att Tage Danielsson på ett sarkastiskt och talangfullt sätt har skrivit om ”Gudrun från EPA”, en berättelse som finns med i boken: ”Sagor för barn över 18 år” Ett roligt mästerverk om samhällets ömma skavanker.

Att islam är både för skilsmässa i ytterst nödfall, och för månggift (polygami) är till gagn för kvinnan, för barnen och, i större perspektiv, skydd för hela samhället. För en ensam kvinna är det bättre att ha en ”delad äkta man” än en lös okänd singel varje helg. För en man är det bättre, (vid förmåga att försörja och vara rättvis), att ha 1-4 äkta fruar än att leka tuff-tupp i en hönsgård.

Månggift löser många problem, som särskilt de ensamma upplever och känner till.

I USA och Ryssland och andra länder som inte är muslimska, börjar man inse fördelar med månggift. För att nämna några konkreta vinster: Barn vet vilka pappor de har och lever och växter upp i större familj med många syskon, vilket ökar tryggheten. Kvinnorna och männen slipper oroa sig för veneriska smittsjukdomar därav AIDS. Änkor och deras barn får ett hem och en vuxen som eventuellt försörjer dem alla. Islam reglerar den och ställer ordentliga krav på mannen. Om han inte kan uppfylla villkoren, så uppmanas han att nöja sig med en fru. Detta finns förklarat i början av kapitel 4 kallad ”Annisae”= Kvinnorna (i Koranen).

De flesta kvinnorna förkastar à priori månggift för att de är svartsjuka til

l sin natur,(det är männen också) de vill äga en hel man, de har under generationer proppats med normer och principer de har svårt att ändra på.

Som avslutning ställer jag en fråga: Jämför och dra parallell med skolan (detta med skolan, in Sha Allah, behandlar jag utförligt i annat blogginlägg)

Vilket är bäst: En skola där alla samarbetar med alla eller en skola där alla tävlar mot alla? Jag säger det kort nu. Alliansregeringen med sin urusla skolpolitik håller på att förstöra hela skolan, på två sätt:

1. Stressa ihjäl eleverna och personalen med det larviga och barocka omdöme-och betygsystemet. Man tar bort allt det roliga även på låg och mellanstadiet. Alltså nya värdelösa uppgifter som inte ens underlättas med extra resurser till den dåligt avlönade personalen.

2. Man uppmuntrar till en anarkisk privatisering som inte går att kontrollera eller som kräver satsning i gigantisk resurskrävande byråkratisk kontrollapparat.

Typiskt konservativa potentats fasoner som visar stora brister i skolfrågor!!!

Rena bolsjevisk mentalitet i modern kostym !!!

En mor Amina (namnen är fiktiva så ta dem med "nypa kryddpeppar") och hennes dotter Kenza levde i en kasbah. De fick besök av en kvinna i släkten; den 52 år gamla Salima. Dottern var normalt artig och mycket noga med att praktisera islam. Hennes mor var slarvig med den saken, gick ut utan slöja, struntade i böneplikten och var även snål mot tiggare när de knackade på dörren och ville ha en slant till bröd. Efter att kvinnan Salima hälsade modern och kramade henne, räckte hon handen mot dottern och ville hälsa henne, men dottern nonchalerade henne och ville inte skaka hand med henne. Kvinnan blev mycket sårad och modern ursinnig. Hon skämdes över att dottern nobbade gästen, på detta vidriga sätt. Modern Amina skrek åt dottern:

Hur kan du våga göra så mot din släkting som du inte har träffat på länge?

Hon blev röd i ansiktet och kokade av ilska. Efter en stund reste sig dottern och ville krama hårt gästen Salima. Hon sträckte ut armarna och ville omfamna henne, medan hon bad om förlåtelse. Hennes mor gormade fortfarande och mumlade, helt besviken på henne. Det var ett hårt slag och hon kunde inte svälja detta. Salima var inte långsint och kunde snabbt förlåta Kenza. Hon blev bara lite förvånad över att se flickan som var djupt religiös bete sig på icke muslimskt sätt.

När allt var OK och besöket var över; och Salima gick hem med ett leende på läpparna som om inget hade hänt, blev det ett mindre krig mellan dottern och modern.

-Varför gjorde du så? skrek mamman.

-Du vill veta varför... Bra. Jag förstår delvis att du blev arg. Men tänk på att du varenda dag och varenda natt gör likadant mot ….Hon blev avbruten:

-Vad? Sa mamman vars ögon höll nu på att explodera av en blandning förvåning och elakhet. Vad menar du..? Har du kollat på mig hela tiden och spionerat på vad jag gjorde och inte gjorde? 

-Det är inte det jag menar, kära mamma. Du vet att jag älskar dig så mycket och jag bryr mig mycket om dig. Men har du tänkt på den äkta haditen som rapporterats av Moslem där profeten Muhammed (må Allah välsigna honom och skänka honom frid) sa:

"Allah sträcker fram ”Sin Hand” under dagen för att nattsyndaren ångrar sina nattsynder och ber om förlåtelse och sträcker fram ”Sin Hand” under natten för att dagsyndaren ångrar sina dagsynder och ber om förlåtelse.” När har du brytt dig om Guds invit till direkt kontakt och till Hans, med barmhärtighet, framsträckta "Hand". Hittills har du aldrig vänt dig till Gud, trots att Han dag-och nattid bjuder dig till botgöring. Du lever som en icke muslim. Du gör inte dina muslimska plikter och du hjälper inte de fattiga heller. Jag är rädd att se dig den Yttersta Dagen bland förlorarna. Min älskade mamma.. tänk på detta…Jag mår dåligt av att se dig så hela tiden…

Dottern började gråta medan mamman blev dödtyst. Det tog inte lång tid innan moderns hjärta fylldes med ånger och hon började gråta också.

-Nu min lilla ängel, min räddning, sa hon till sin dotter, nu blir din mamma helt annorlunda. Jag lovar. Du kommer, om Gud vill, att se, du kommer att vara stolt över din mamma.

Jag låter läsaren dra sina slutsatser av denna historia. Lärdomar är många. Det gäller att upptäcka dem och gå med all sin kraft till handling för att bli bättre muslim och godare människa. Allah säger i Koranen:

"De som anstränger sig för Vår skull, dem vägleder Vi in på Våra vägar"      

Imamen Ashafii en av de fyra stora mest kända imamer, som är i kronologisk ordning: Abu Hanifa, Malek, Ashafii och Ahmed Ibnu Hanbal. Han var mycket intelligent. Han blev tillfrågad av en petig och mycket nyfiken muslim som sa:

-"Det är allmänt känt att Iblis (den första satan) är skapad av eld. Han kommer att straffas med eld och brinna i Helvetet; eller hur? Ashafii instämde och sa:

- Visst; och vad är det för problem med detta?

- Jag undrar bara...hur kan han straffas med eld, när han är skapad av eld? Jag menar så här... att han inte kommer att lida, eller har jag fel att tro detta?

- Vänta här en stund, jag kommer tillbaka.

Ashafii gick och hämtade en klump lera och torkade den så att den blev hård. Sedan siktade han på den mannen som frågade honom och kastade lerklumpen som träffade honom i armen.

- Aiiie!!!, skrek mannen av smärta, varför gjorde du så? Frågade han Ashafii. Imamen svarade och sa:

- Är du människa och skapad av lera så förstår du att leran kan göra dig illa. Dessutom så ska du komma ihåg att allt i detta liv blir helt annorlunda den Yttersta Dagen. Allah som har skapat s.k naturlagarna du känner till nu och ser runt omkring dig är kapabel att skapa andra lagar som Han vill ska gälla i det Eviga Livet"

Detta med att allt är annorlunda den Yttersta Dagen finns både i Koranen och i de autentiska sunna uttalanden från profeten Muhammed må Allahs fred och välsignelser vara med honom.

Till slut; vad kan vi dra för slutsatser av denna historia? Här är några av mina förslag:

- Muslimen är uppmanad att inte ställa petiga, oviktiga frågor, vars svar kanske ger negativa följder. Han eller hon måste se meningen och nyttan med de frågor han/hon ställer. Vi har exempel av judar i andra kapitel i Koranen. Gud har beordrat dem att slakta en ko, vilken ko som helst, och de ställde en massa frågor till Moses för att veta, i detalj, beskrivningen av den enligt dem ”speciella” kon de skulle slakta. Till slut ledde deras olämpliga och onödiga frågor till den försvårade uppgiften att hitta en ko med den beskrivningen. De trotsiga av Moses folk begärde t o m att öppet få se Gud. Helt fräckt!!!    

- Särskilt är det förbjudet att ställa frågor om det osynliga, frågor som vi människor inte kommer att förstå, även om vi får svar på dem. Typ av förbjudna frågor : Om själens natur? I sura Al Israe t. ex.

- Imamerna är exceptionellt begåvade och kunniga människor. De betraktas enligt en autentisk hadit (Waratato L´anbyae) som profeternas efterträdare, eftersom inget kommer att uppenbaras från Gud efter det sista sändebudet Muhammed må Allahs välsignelser och fred vara med honom.

- En muslims tro är ovillkorlig, dvs, vi muslimer, behöver inte förstå allting för att tro. Alldeles för många frågor utan synlig nytta kan vilseleda och förvirra oss.

- Det goda förfarandet och vanan att gå till dem som har de rätta kunskaperna för att få rätta svar på sina frågor. Muslimen har plikten att fråga de lärda om det som angår honom/henne, särskilt frågor som berör deras tro och hur de ska praktisera islam på rätt sätt. Med detta så lyder de en uppmaning i Koranen som säger: ”Fråga då folk som verkligen besitter kunskaperna om ni inte visste”

Må Allah vägleda oss in på den rätta vägen Ameen!!!        

Abdullah ibnu Omar, må Allah vara Nöjd med dem två (son till Omar ibnu Lkhattab: den andra khalifen efter Muhammed, (må Allahs frid och välsignelser vara med honom) har berättat följande:

Två tjallare gick med den enda rättroende (alltså som trodde bara på Gud) till den mäktiga Farao som dyrkades av sitt folk. De ville avslöja honom så att han skulle få sitt straff: döden. Samtidigt ville de närma sig den enväldiga härskaren. De sa till Farao (troligtvis en av Ramsesen...)

- Här är den som inte tror som vi, att du är vår herre. (för Farao har fått sitt folk att dyrka honom och säga att han var deras herre, den högste. Detta står i Koranen: "Ana Rabbokom Al Aala" sa han till dem). Han tänkte kolla upp detta med honom och se om de två tjallarna verkligen talade sanning. När alla tre stod framför honom frågade Farao tjallarna först: Vem är er herre, ni två ? Utan den minsta tvekan svarade de: Vår herre är du. Sedan vände han sig till den rättroende som trodde endast på Gud, den Ende och frågade: Och du, vem är din herre? Svaret kom lika snabbt och beslutsamt: Min Herre är deras Herre!!! Sedan vände han sig till tjallarna och sa: Ni kom med den här goda mannen för att jag ska döda honom, ni har ljugit för mig om hans tro. Det är ni jag ska döda. Han beordrade sina vakter att döda tjallarna och de gjorde det.

Abdullah ibnu Omar sa: Det är detta som versen i Koranen (vers nr.45 i sura Ghafer: Den Förlåtande) syftar på; alltså: “Allah har skyddat honom (dvs den rättroende) från deras intriger och onda avsikter och ett svidande strafflidande fick Faraos folk". (min översättning; så ordagrant som möjligt).

Av denna berättelse kan man dra många lärdomar därav följande:

- Den som tror på Gud (ALLAH) har inget att frukta. Tron på Allah är ett säkert skydd från allt ont.

- Tjallare som har onda avsikter tjänar inget. Tvärtom. Den som gräver en grop åt någon annan faller i den själv. Historian illustrerar detta talsätt.

- Tron på Gud ger styrka, både kroppslig och intellektuell sådan (intelligens i form av snabba kloka svar).

- "Al djazaae min djinsi laamal": Ett talsätt inom islamlära som betyder att "straff och belöning är av samma art (mynt) som orsaken dvs: den onda eller den goda handlingen. Tjallarna ville att Farao dödar den oskyldiga troende och fick domen mot sig själva.

- Mycket viktigt att förlita sig till Allah som räddar Sin trogna tjänare ur de svåraste situationerna. Det är detta som var avgörande. Versen: "Yudjibo lmudtarra..": dvs besvarar den mest nödställde som gör förbön till Gud om hjälp. Detta också enligt en känd vers i Koranen.

- Att vara modig och, som en muslim, alltid ha hoppet starkt när det verkar gå dåligt och fruktan för Allah när det går bra. Pendla mellan hopp (om Allahs räddning) och rädsla (för Allahs eventuella vedergällning): Alltså detta som kännetecknar en riktig muslim.

- Alla profeter och sändebud hade samma budskap: att inte dyrka någon annan än Gud, den Ende. Det är detta som är kärnan i islam; och detta var också den sanna tron förre islam. Det är Noas, Ibrahims, Moses, Jesus och sist Muhammeds budskap, om jag nämner bara de mest framstående av dem:(5 stycken s. k Ulu Laazmi Mina Rusul) Må Allahs fred vara med dem alla.

Må Allah skänker oss Nåd, visar oss den rätta vägen och skydda oss från att hamna i skirk (månggudadyrkeri) i alla dess former, synliga och dolda, små som stora. AMEEN!!!   

Det var en gång en sultan, som ville bygga en jättefin moské med sina egna guldslantar. Han hörde att Profeten Muhammed (må Allah välsigna honom) sa i en äkta hadit: “För den som bygger ett hus för Allah (dvs moské) bygger Allah ett hus i Paradiset”. Sultanen ville absolut inte att någon annan bidrar till bygget med något. Han ville bekosta allting själv för att säkra ett eget hus i Paradiset. När moskén var klar, drömde han att det stod ett konstigt kvinnonamn på moskéns framvägg. Han vaknade, skakande av oro, och bad sina undersåtar att kolla upp om hans namn fortfarande stod på moskéns entréfasad. De lugnade honom och sa att hans namn faktiskt stod där det var. På natten fick han igen samma dröm. Han såg det kvinnonamnet på sin kära moskéskylt. Välvaken, bad han på nytt att det kollas upp igen. Det gjordes och beskedet gav samma resultat denna gång med. Hans namn var intakt. På natten, såg han det främmande namnet igen. Denna gång, kunde han komma ihåg det, för det var ett ganska sällsynt namn och han såg det för tredje gången i följd. När han vaknade kallade han till sig vakterna och bad dem att leta efter kvinnor som hade det speciella namnet.

En enda kvinna hade det. Hon var fattig, mycket gammal och verkade vara snäll. De tog henne till kungen som förhörde henne personligen. "Vad har du gjort för min moské, som jag inte vet? Säg sanningen!!!" uppmanade han kvinnan. Hon svarade och sa. "Ers majestet, Emir för de troende, jag är fattig och dessutom, som Ni ser, gammal; jag har knappast råd med en riktig soppa till lunch och har ingen ork att göra något heller. Kungen blev röd i ansiktet och höll på att tappa behärskningen. Han pressade henne och sa: “Säkert har du gjort något. Sitt ner i divanen och tala sanning. Försök komma ihåg; detta är viktigt för mig. "Ers majestet; en sak minns jag nu"; berättade hon med darrande händer och fortsatte: "En dag när jag passerade... förbi moskén.. såg jag en mula fast..bunden till trädstammen i... närheten. Och....djuret försökte nå en hink full med vatten..som var vid moské..entrén. Ja.ers majestet..jag.. gick och drog hinken så..att den .. törstiga ..mulan kunde dricka...ur den.. Jag svär vid Allah, den Härlige..att det var allt..jag.. gjorde".

Sultanens ansikte lyste plötsligt av glädje. Han beordrade sitt tjänstefolk att omedelbart ta bort sitt namn och ersätta det med kvinnans. Han blev klok av vad som hände och kom på att han inte behövde visa för folk att det var han som byggde moskén. Skryt förstör ju meningen med handlingen, som normalt görs endast för Allahs skull. Det är ju Allah som belönar och ingen annan och Allah vet allt.

Av denna historia kan du dra själv många lärdomar. Tänk bara att Gud ser dig och hör dig och vet vad du döljer och vad du visar. Gör du något, gör det för Allahs skull och allt du gör bra är tacke vare Allahs hjälp.