Alla inlägg den 5 mars 2012
Abdullah ibnu Omar, må Allah vara Nöjd med dem två (son till Omar ibnu Lkhattab: den andra khalifen efter Muhammed, (må Allahs frid och välsignelser vara med honom) har berättat följande:
Två tjallare gick med den enda rättroende (alltså som trodde bara på Gud) till den mäktiga Farao som dyrkades av sitt folk. De ville avslöja honom så att han skulle få sitt straff: döden. Samtidigt ville de närma sig den enväldiga härskaren. De sa till Farao (troligtvis en av Ramsesen...)
- Här är den som inte tror som vi, att du är vår herre. (för Farao har fått sitt folk att dyrka honom och säga att han var deras herre, den högste. Detta står i Koranen: "Ana Rabbokom Al Aala" sa han till dem). Han tänkte kolla upp detta med honom och se om de två tjallarna verkligen talade sanning. När alla tre stod framför honom frågade Farao tjallarna först: Vem är er herre, ni två ? Utan den minsta tvekan svarade de: Vår herre är du. Sedan vände han sig till den rättroende som trodde endast på Gud, den Ende och frågade: Och du, vem är din herre? Svaret kom lika snabbt och beslutsamt: Min Herre är deras Herre!!! Sedan vände han sig till tjallarna och sa: Ni kom med den här goda mannen för att jag ska döda honom, ni har ljugit för mig om hans tro. Det är ni jag ska döda. Han beordrade sina vakter att döda tjallarna och de gjorde det.
Abdullah ibnu Omar sa: Det är detta som versen i Koranen (vers nr.45 i sura Ghafer: Den Förlåtande) syftar på; alltså: “Allah har skyddat honom (dvs den rättroende) från deras intriger och onda avsikter och ett svidande strafflidande fick Faraos folk". (min översättning; så ordagrant som möjligt).
Av denna berättelse kan man dra många lärdomar därav följande:
- Den som tror på Gud (ALLAH) har inget att frukta. Tron på Allah är ett säkert skydd från allt ont.
- Tjallare som har onda avsikter tjänar inget. Tvärtom. Den som gräver en grop åt någon annan faller i den själv. Historian illustrerar detta talsätt.
- Tron på Gud ger styrka, både kroppslig och intellektuell sådan (intelligens i form av snabba kloka svar).
- "Al djazaae min djinsi laamal": Ett talsätt inom islamlära som betyder att "straff och belöning är av samma art (mynt) som orsaken dvs: den onda eller den goda handlingen. Tjallarna ville att Farao dödar den oskyldiga troende och fick domen mot sig själva.
- Mycket viktigt att förlita sig till Allah som räddar Sin trogna tjänare ur de svåraste situationerna. Det är detta som var avgörande. Versen: "Yudjibo lmudtarra..": dvs besvarar den mest nödställde som gör förbön till Gud om hjälp. Detta också enligt en känd vers i Koranen.
- Att vara modig och, som en muslim, alltid ha hoppet starkt när det verkar gå dåligt och fruktan för Allah när det går bra. Pendla mellan hopp (om Allahs räddning) och rädsla (för Allahs eventuella vedergällning): Alltså detta som kännetecknar en riktig muslim.
- Alla profeter och sändebud hade samma budskap: att inte dyrka någon annan än Gud, den Ende. Det är detta som är kärnan i islam; och detta var också den sanna tron förre islam. Det är Noas, Ibrahims, Moses, Jesus och sist Muhammeds budskap, om jag nämner bara de mest framstående av dem:(5 stycken s. k Ulu Laazmi Mina Rusul) Må Allahs fred vara med dem alla.
Må Allah skänker oss Nåd, visar oss den rätta vägen och skydda oss från att hamna i skirk (månggudadyrkeri) i alla dess former, synliga och dolda, små som stora. AMEEN!!!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
||||||
5 | 6 |
7 | 8 |
9 | 10 |
11 |
|||
12 |
13 | 14 | 15 |
16 |
17 | 18 | |||
19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
24 | 25 | |||
26 |
27 |
28 | 29 | 30 |
31 |
||||
|