Detta har verkligen hänt:

Det var en gång, för minst 11,5 vintrar sedan, en duktig, generös och ambisiös kommunal makthavare som ville integrera invandrare, däribland muslimer. Han kom på en lagom kittlande men kostsam idé att bjuda invandrare på middag, för att de skulle våga träffa svenskar runt en krogs matbord.Och genom ett sådant magkulturellt möte, tror man att hetglödande  vänskap mellan folken kommer att uppstå, som ur en Aladins lampa. Jag vet inte hur jag lyckades lägga beslag på, eller få tag i, två supékuponger till festmiddagen.

Det var inte svårt att hitta en mysig restaurang. Vrålhungrig som jag var, kunde jag lätt börja dregla om jag såg skuggan av en rykande King Edward. Som muslim bjöds jag först på menyn, som bestod av fläsk och heter "något + parfait" och vin. Vilken "förträfflig" kombination för en muslim!!! 

Att "parfait" betyder perfekt kunde vemsomhelst lista ut. Men det hade inget med rätten att göra.

Att en muslim äter fläsk och dricker vin kan vara höjden av "integrationen". Det kändes som om jag skulle tvingas byta ut hela min arvsmassa och utsätta alla mina mitokondrier för ett bränsle de inte tål. Jag kunde inte i alla fall hålla mig för skratt, när jag såg grymma bitar av "neufneuf" på andra bord. Jag sa, helt bestämt men artigt, att jag brukade nöja mig med vatten och något vegetariskt. Det är så hälsosamt så..Om det går bra, alltså. Dessutom var meningen egentligen med det hela att träffas över rasblockgränser.

Efter en seg förhandling med en servitris fick jag och Sami något helt annat att trösta den kurrande magen med. Jag fick en bit lax på c:a tre gånger fem centimeter, simmande i brun såsliknande olja och några strimlor morot i en båtformad Gargantua-tallrik. Själva rätten, stor som en semla, toppad med en tofs persilja och annan starkt doftande ogräslik ört. När jag serverades detta, tittade jag runt omkring mig för att vara säker på att jag inte var med på TVs-kockduellen som provsmakare. Medan jag undersökte den utsökta läckerheten, började jag undra om det var någon idé att skära laxfilén i pyttesmå bitar och ta försiktigt varje snutt i munnen, eller att sluka det hela i en tugga.

Jag insåg snabbt att jag måste äta med finess och visa stil i min gourmet-uppgift. Annars åt kal hygget med hela integrationen!!! Det gäller också att hantera de par gafflar och knivar på hyfsat sätt, tänkte jag, i skägget alltså. Jag minns att jag, under alla de 25 åren i Sverige (för elva år sedan nu) och under de två à tre krogsbesöken jag har "unnat" mig, så har jag aldrig (handen på magstrupen!!!) haft att göra med så många tunga bestick på samma gång. Rena artilleriet att mobilisera!!!

Jag såg att Sami, mittemot, tittade på min "båtlast" med hungriga ögon. Han väntade på sin överraskning med en tolvårings smågnälliga tålamod. Till slut fick han sin lott. Fråga mig inte om det exotiskt klingande namnet. Bara att uttala det är en prestation. Att äta det är värre: ett äventyr. Vad mina pupiller såg, var ris-gryn-s-gröt, men vänta nu; en pistaschgrön variant, jag aldrig har sett maken till. Det såg läckert ut tills han stoppade en full sked i gapet. "Äckligt surt" utbrast han. Det som skulle vara kulinarisk nyhetsbehag var helt annat. Han höll på att kräkas och spoliera hela festkvällen, hela Göteborgs generösa gest och skämma ut alla invandrare från Bergsjön till Biskopsgården, om jag inte skyndade mig och påminde honom på "invandrareska" om var vi var. Räddningen kom när han fick en ovanligt stor glass (vi var i december) till efterrätt (eller eftergröt). Han var tolv år då, det har jag sagt, och för en tolvåring är glass rena kalas. Jag fick också vegetarisk föda, bestående av två små potatisar och en "macedoine", allt i en pöl sås. Vi var rosa i kinderna av glädje, för vi lyckades på finurligt och sätt undvika vinet och fläsket.

Notan för sju personer (av "blandras") uppgick till 1240 kr. exklusive dricks. Kupongerna räckte inte till, så vi betalade en mindre summa själva. Detta ingick liksom i själva integrationens ändamål, att få betala när man är bjuden. Det är hur ursvenskt som helst, har jag många gånger erfarit.  När vi gick ut, kändes det ända inne i mina synapser att integrationssäven har plötligt stigit och markant under min svettiga hud. Man blir liksom annorlunda varm i hjärtats kamrar och klaffar. Jag blev dessutom en erfarenhet rikare. Jag kunde t o m komma med/på ett bättre sätt, som snabbare och billigare sätter krut på integrationens hela balett:

"Om hela kommunen, tänkte jag, dukade ett Avenylångt bord från Poseidons plaskbalja till Kungsportsplatsen och serverade invandrare och svenskar, tätt ihopstuvade mittemot varandra på bänkar, 2,5 kubikmeter ärtsoppa (obs!!! minus fläsk, tack!!!) från en tankbil och en containerstor couscous med Amizmiz-kikärter, Bou Derbala-gul lök och Izmir-sultanrussin, allt detta i en integrations doftande atmosfär av rökelse från världens alla hörn, ja då skulle händelsen minsann har hamnat i Guinessrekordboken, som en första reaktion.

Jag menar inte att integrationsmiddagen var ett fiasko. Inte alls. Men initiativet behöver, liksom, en organisatorisk finslippning. Jag välkomnar även nu, med envisa slangringar vid navelhöjden, liknande bjudningar, helt beredd att hugga med mina glugg-glesa tänder i en sådan lax t o m flera gånger om dagen. Detta tills jag känner mig väl integrerad, sjunger "Du gamla du Fia" och " Staffan var i Sahlgren" (som egentligen är förkortning av Sahlgrenska) eller varför inte, stal en gren (går också bra för dem som har bara gått SFI kurs). Jag kommer att hålla på att integrera mig tills jag får ett fast jobb, hör och häppna: ETT FAST JOBB, som motsvarar mina meriter. Bättre integration får integrations minister hitta (på alltså) annanstans.

En sak oroar mig fortfarande och det är att integrationsprocessen skulle äventyras om jag bjuds en gång till på den pistaschgröna och slebbiga gröten.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad synd Ramadan är slut Många konstiga muslimer ytrycker sin lättnad över att  fastamånaden har tagit slut. För dem var Ramadan kanske jobbig och var en parantes i livet. Därför har moskéerna tappat ett stort antal besökare som kommer till pliktbö...

Imamer är inte robotar Vissa organisationer från olika muslimska länder gör ett kolossalt bra jobb att skicka duktiga imamer till oss i Sverige. Ett exempel är Turkiet. Under decennier har landet gjort detta och vi är mycket tacksamma för att Al...

I princip är vi alla lika. I praktiken är vi olika beroende på kön, hälsa, tillgångar, vad vi har skaffat oss själva för egenskaper och har gjort för handlingar och framför allt vår tro. Kan en troende muslim som gör sina plikter ordentligt ha samma ...

إن تنصروا الله ينصركم و ما النصر الا من عند &#...

Bismi Allah Jag använder både kunskaper från koranen och från sanna uttalanden (sunna) av profeten (sAaws). Den bästa metoden för detta har jag från tre lärarhögskolutbildningar och från min långa erfarenhet som lärare i olika ämnen och olika stadi...