Alla massmedia, oavsett om de är statligt finansierade eller privata, 

förmedlar i stort sett samma bild av islam och i det mesta en negativ 

sådan. Den första slutsatsen man kan dra av den överensstämmelsen 

mellan medierna är att bilden av islam och muslimer är ett resultat av en 

komplott, regiserad och finansierad av islamfientliga krafter. Rasistiska 

grupper och just mot islam fientliga krafter, störs av att islam ständigt drar 

uppmärksamhet, sprider sig snabbt och får hela tiden nya anhängare, 

detta trots varningskampanjer och illavarslande propaganda mot den. 

Den analys jag gör här nedan kan åtminstone delvis förklara varför.

Massmedia är glupska på frågor om islam. Ju mer man gräver i denna mediala ”guldgruvan” desto flera outforskade saker finns att ta upp och belysa. Massmedierna gör en egen sortering av fakta om islam och har en viss avsikt med vad som är för dem av intresse att ta upp eller inte. Det som väcker eller kan väcka läsarnas känslor (ofta hatkänslor) har prioritet. Det som kan visa islams positiva sidor får ingen uppmärksamhet. Tidningen, median får ”dåligt rykte” om den säger bra saker om islam och muslimer. Det som leder till kontrovers, engagerar läsarna, röjer i allmän opinion är intressantast.Om frågan är av vikt och kan dränera pengar till media-producenternas skattekista och man eventuellt känner en viss skyldighet att belysa den frågan för allmänheten så anstränger man sig att bjuda in ”dåliga” muslimer som har givits en maktställning för att uttala sig om frågan. Sådana personer (mest karriärsugna individer) som mutas och luras med politiska befattningar för att visa att samhället är demokratiskt. Dessa kallar jag för paradpolitiker. De har ärvt etiketten "islam" utan att veta vad den religionen innebär eller går ut på. Eftersom de vill stå i rampljuset och göra karriär så är den kortaste vägen till en maktposition att tala illa om islam, ta avstånd från den samtidigt som de säger att de är "muslimer". I Koranen kallas dessa för hycklare. En mycket noga beskrivning av dem kan vi läsa redan på den andra sidan av det andra kapitlet Sura Nr 2. som kallas Sura "Al Baqara". I många andra suror finns utförligare beskrivningar av dessa och t.o.m en hel sura kallas efter dem: ”Hycklarnas sura”. 

Profeten Muhammed har varnat för dem, i diverse äkta haditer.

Dessa etikett- eller fasadmuslimer utnyttjas mycket effektivt av media och

av det egna politiska partiet för att vinna nya sympatisörer. De har fördelen att låta munnen gå hela tiden och det även i frågor de inte har kunskaper om. De rekryteras av partiet bland de mest pratiga medlemmarna. Om de säger att de har konverterat till kristendom och bytte namn till något ursvenskt så välkomnas de även av rasistiska partier. De sällan behöver någon hög utbildning. Ett exempel hade vi ett tag i en stor Smålands ort: en nybliven svensk som bytte namn och religion hamnade blixtsnabbt i kommunfullmäktige. Han kunde knappast stamma fram en hel mening av SFI A-nivå; men gav sig in i politiken och började fäkta med rasistiska uttalanden mot islam och muslimer. 

Dessa märkliga typer har försatt det svenska etablissemanget i ett dilemma: Hålla fast och i blindo vid demokratiprinciper och samtidigt tvingas i och med detta släppa fram odemokratiska grupper in på den politiska arenan. Staten tvingas till och med förse dessa "islamofobidrabbade" partier med ekonomiskt stöd från skattebetalarnas pengar, däribland muslimers. Journalister å sin sida kan inte i längden taktiskt hålla tyst om dessa politiska opportunister och populister. Skrivs det om dem, bjuds de in till debatt på tv eller radio då har de vunnit en första seger.Blixtinträdet av ”nydemokrati” in i politiken i början på 1990 talet illustrerar den processen. ”Sveriges demokrater” försöker upprepa "Nydemokratins" kortlivade populistiska prestation fast på mindre snabbt, men spektakulärt sätt, genom att smyga in nästan obemärkt och noga välja sitt byte/fiende, utnyttja islamofobin och satsa alla sina kort på sitt hatobjekt = islam och muslimer. Den envisa och taktiskt utslitna skrämmelsepropagandan har till slut gett resultat, först på lokalnivån sedan på riksnivån, som alla vet. 

De ”snälla” "soft partierna" blev liksom tagna på sängen och reagerade för sent och impulsivt. Sveriges”demokrater” som ostört gnagar nu på sin erövrade bit av maktkakan, fortsätter vara fräck och öppet och provokativt visa sitt hat både mot muslimer och islam. Deras "framgång" har de byggt på hatet mot muslimer och islam och på rasism. De fick gratis skjuts av naiva och medhjälpande media.

De andra partierna är splittrade och förvirrade av "det svarta fåret" och finner sig paradoxalt nog tvungna att sammarbeta med "främlingen"..

Det som ganska ofta händer på den mediala fronten är att klåfingriga journalister, med lömska avsikter, som piskas av arbetsgivaren att slita för att säkra vinster, i sitt iver att servera läsarna en snabbt tuggad produkt skriver hastigt vad folk i allmänhet vill och brukar läsa. Den information som ofta förmedlas har ett kort bäst-före-datum. Efter en dag är det ingen som vill läsa den nyhetssnutten eller de spontana reaktionerna och synpunkterna. 

Läsarna allmänt är kräsna och vill alltid ha färsk vara, samtidigt vill de inte anstränga sig och har varken ork eller tålamod med att ifrågasätta allt som vräks på dem. Det är på det viset som fördomar gror och får fotfäste i hjärngömmor på de passiva läsarna. 

De flesta mediakonsumenterna har en missbruksberoende relation till media, särskilt de som är stressade och vill absolut ha sin dagliga dos av nyheter. De känner sig bekväma med att läsa och höra det som bekräftar och förstärker de egna nedärvda och i ryggmärgen ingjutna uppfattningarna och fördomarna.Texten, reportaget eller debatten är en kompostering av subjektiva idéer, mixade med fördomar, halvsanningar, kamouflerade lögner och misstolkningar. Journalister har sällan fria händer och tillåts inte vara kreativa och ha fantasi. De kan vara styrda av ideologier de är egentligen emot. Deras sätt att arbeta är för det mesta vanebildande och sällan har de ambition att utveckla sig mot ett oberoende som kan vara en garanti för kvalitativ journalistik. De är populister och opportunister inom yrket och svänger lätt med opinionsvindar. Sakligheten i frågorna och objektivitets principer och noggrannheten i det de producerar stannar på en teoretisk plan. Läsare och media-konsumenter (inte alla) begär inget annat än att stilla sin törst efter nyheter för att kunna hänga med i allt som, till exempel, sägs under en kaffepaus eller lunchrast.

Islam och muslimer och även andra minoriteter får nästan dagligen ”stryk” i medier men läsarna sällan protesterar. Folk frossar i mediaflödet med allt skräp det kan forsa fram. Allt går att idissla dygnet runt. När journalister känner att de har tjatat om samma sak, byter de ämne under en korttid , men så fort en nyhet fiskas upp, kanske utan större betydelse i början då är alla på hugget igen. Man förstorar saker och gör sensation av banaliteter och hela karusellen är på nytt igång. På det sättet hålls läsarna alltid i ett journalistiskt järngrepp.

Nyheten har en oerhört stor social funktion; den är en ingrediens som har sin inprogramerade plats i människornas sociala vardag. Det spelar ingen roll om temat är urtråkigt, om alla tycker samma sak. Är man lagom småelak gentemot andra människor, pratar man illa och driver med en folkgrupp och cyniskt ljuger så är det inte hela världen.Yttrandefriheten är där som ett heligt monument med säkra lås, dit kan vem som helst och närsomhelst ta sin tillflykt till, undan all kritik och blir skyddad från eventuellt elaka reaktioner.

T o m provokatörer av intellektuellt begränsad kaliber, som vill bli kända kan kränka folk och erkänner dessa kränkningar utan att bli det minsta störda, hindrade eller åtalade och straffade. De får t o m applåder, stora rubriker och skydd från myndigheter så att ingen kan närma sig dem. De som blir kränkta eller frustrerade 

tillåts på sin höjd skicka en insändare för att hoppas komma med på en 

tidnings insändarsida, någon dag efter eller ringer ett pratkvarnprogram för

att säga något och sedan är det frid och fröjd till nästa tillfälle. Även insändarespalten är censurerad så att den passar in i tidningens ideologi och anda. 

Trots att massmedia fyller en betydelsefull social och ekonomisk funktion, 

så har de en mycket negativ och diskret effekt på samhället som helhet. 

De tar kål på verkligheten och sprider rykter och fördomar som i längden 

blir omöjliga att utrota. Sanningar blir osanningar och de som säger 

sanning blir anklagade för lögner. I en autentisk hadit, har Guds 

Sändebud Muhammed (må Gud välsigna honom) sagt precis detta. Haditen lyder ungefär så här: "....Sanningssägaren blir anklagad för lögner och tvärtom...". Han sa att detta är ett av de småtecknen på världens undergång och Domedagens närmande. 

Massmedia är ett lands supermakt. Ett effektivt vapen som flitigt används av de kapitalstarka makthavarna mot vem/vad de vill. Ofta för att stödja en valkampanj, en ideologi som fortsätter garantera deras intressen och deras exploatering av jordens resurser, ofta på de fattigas bekostnad. De som äger tidningarna och massmedia är de mäktigaste aktörer som manipulerar människornas hjärnor i längden och till sin egoistiska fördel. 

De får ökade vinster och mer makt som ger mer vinster och ökad makt osv.....

De får t o m subventioner av statens skattepengar. I Sverige domineras mediakolossen av högerkrafter med nyliberalhållning. Skattebetalarna, bland dem muslimer, indirekt betalar en del av subventionerna till alla typer av blaskor, radio och tv program

(inklusive utalat och öppet rasistiska sådana) som ideligen och sadistiskt förpestar livet för muslimer. Muslimer gör inte stort ovässen av påhopp och kränkningar. Granskningsnämnden är en paradinstitution som lurar folk att tro att de har koll på vad som skrivs och sägs. Sällan fälls ett program eller en artikel av nämnden. Den privata sektorn har fria händer att publicera vad den vill. Att starta en rättslig process mot mäktiga massmediala bjässar är omöjligt. Massmediakolossen vet exakt den vanliga läsarens/media-konsumentens svaga punkter. Man matar relativt fattigt folk med det som får dem att dröma, underhålla sin frustration och glömma vardagens ofta dystra verklighet.Just det som har med fiktion att göra gör mest susen, och har större inflytande på människors ”dagdrömeri”.Å andra sidan och samtidigt matar man den  rika minoriteten med lyxkonsumtions produkter (varor och tjänster). Cyniska rovkapitalister och marknadskrafter utan en gnutta moral styr verksamheten.

Under alliansens beklagiga mandathärjande, har privatiseringar ökat. Kapitalisterna har fått fria händer inom skolan och vården, revier som staten hade koll på och nu tappat bort. Inte konstigt att dessa för vanligt folk, vitala områden, havrerar och det är ytterst svårt att reparera skadorna. Det krävs ny kurs och kompetenta ledare. Seriösa saker kan emellertid dyka upp i media, inte bara vad man modeenligt ska ta på sig för kläder, vad man ska äta och hur man ska roa sig. Dessa temata är avsedda för att så kroniskt som möjligt tömma människornas plånböcker. Värre är saker som är avsedda att definitivt tömma människornas hjärnor och ersätta den med olika manier, fobier, ångest, frustration mm.

Eftersom islam är kolosalt stort och anses vara den bland alla religioner 

som sprider sig snabbast (detta enligt Amerikanska mediakällor bl a) i 

världen och den berör allt i en människas liv, så är det extra intressant att 

rota i den, måla fan om den och hitta nackdelar som den i verkligheten 

inte har. Men vad som egentligen ofta händer är att i takt med hat-

kampanjer mot islam, så växer intresset för och nyfikenheten om den. 

Den blir attraktiv hur man än målar den, varnar för den, förvränger dess 

bild osv. Folk som blir muslimer i massor och t o m på avlägsna kontinenter

är inte dumma. De gör ett livsval, grundat på övertygelse och markerar att 

de inte låter sig luras av media. Avskräcka från islam är en klassisk och 

utsliten metod som har prövats i evighet och som bara ger motsatt 

resultat. Man kan undra varför det är så.
Statistiken finns och talar sitt klara språk. Det finns en postiv och

signifikant korrelation mellan angrepp på islam/riktiga muslimer och 

antal rekonvertiter. Abu Ishaq Huweny, en av de stora kunniga inom 

islamläran jämför islam med en störtsboll, ju hårdare du störtar den 

mot marken desto högre den far i luften. Det är exakt detta som händer. 

Varför?

Det kan finnas många förklaringar, bland dem följande:

1.Islam är Guds ”Religion”. Allah säger: "Inna ddiina 3inda Allahi l´islam". 

Grovt översatt: ”Allahs religion är bestämt islam.” Självklart kommer islam 

att skyddas, att segra oavsett vad fienderna vill och anstränger sig att göra.
Å andra sidan s k ”sunnat Addafee” som innebär att det kommer alltid att

finnas fiender till islam som motkraft, som gör att islam blir starkare. Detta

finns i ett par verser i Koranen

2. För att angripa islam så använder fienderna alla möjliga kanaler och 

knep. Antingen ger de sig på symbolerna som markerar en muslims 

identitet. Saker som syns och som man kan assimilera med ”faran” att 

islamisera det västerländska samhället på, saker som målas som hot för 

den inhemska kulturen, de heliga principerna om friheter i allt. Folket 

hänger med och ser precis saker med islamofobiska ögon. Ibland är det 

slöjan som är faran och visar att islam inte respekterar en individs frihet, 

detta även om kvinnorna som direkt är berörda bestämt säger att det är 

deras vilja och fria val som styr och slöjan inte är symbol för förtryck, 

tvärtom det är en markering av avstånd och en privat sak som andra 

utomstående inte behöver lägga sig i. Nästan alla dessa starka 

kvinnogestalter ser tvärtom förtrycket från samhället riktat mot de andra 

som lurtvingas till lätta kläder, som visar t o m intima delar av kroppen. 

Detta ingår i en större komplott vars syfte är att reducera kvinnan till 

objekt av olika slag för mannens lust och njutning. Det tysta 

smygförtrycket via, bland annat, modet som styrs av kapitalistiska 

intressen och marknadskrafter utövas på alla för att konsumera 

massproducerade varor och tjänster. Nästan omöjligt att vinstdrivna 

kapitalistiska affärer går ihop med etik och moral. Eftersom islam bygger 

på etik och normer som skyddar de svaga, så blir det kollision och 

konfrontation med de starka, som styr ”kriget” på mediaplanen.

Sansade människor ser tydligt det löjliga i debatten om ”slöja eller inte 

slöja”. Principen om basal frihet att ta på sig vad man vill, utan att det 

stör någon, dribblas bort och målas om till något ont och hotfullt.

Ett land som Frankrike, och alla människorna vet mer eller mindre om landets blodiga och kriminella historia (särskilt under kolonialtiden) driver frågan på allvar och gör den till en politisk storfråga, ett land som teoretiskt värnar om ”liberté, égalite, fraternite”, ett land vars historia (det tål upprepas) är fullt med våldshandlingar, massaker på folk i forna kolonier (Nordafrika, s.k Indokina...) ett land som fortfarande militärt ingriper i afrikanska länders politiska angelägenheter och stöder Frankrikes loyala krafter, ett land som officiellt vägrar erkänna någon skuld för de massaker och krigskriminella handlingar under kolonialtiden. 

Annat område eller symbol är minaretterna. Vad är det som egentligen 

kan störa folk, om man ser ett kyrkotorn vars stora ringklockor då och då 

skramlar, ofta i onödan, eller en diskret minarett utan ringklocka? För att 

testa toleransnivån hos muslimer ger sig fräcka och hänsynslösa individer 

på att kränka dem i det som är heligast för dem, nämligen profeten 

Muhamed (må Allahs fred och välsignelser vara med honom). Dessa fräcka provokatörer missbrukar lagen om yttrandefrihet  och vill se sina namn på löpsedlar och bli kändisar.  

Eftersom muslimer är splittrade och oense om hur de svarar på 

sådana kränkningar, så fortsätter härvan, vilket ger klirr i kassan 

till de media som snabbast kastar sig in i den vinstsäkra”leken”.

Som slutsats kan man säga att massmedia, egentligen och i slut ändan hjälper islam att vinna terräng utan att vilja eller mena det. Detta åter igen bevisar tydligt sanningen i Koranversen som lyder: 

"Ni kommer inte att vilja förän Allah vill"