Forsättningen :  

3. Tron på Paradiset och på Elden (Helvetet): 

Att de är det eviga slutmålet för alla människor: Paradiset är lyckans boning som Allah Allerhögste, har ordnat för de rättroende, som fruktat Allah och trott på det som Allah har krävt av dem att tro på, och som uppriktigt lydde Honom och följde i Hans profets spår. "I det finns av olika goda ting vad inget öga har skådat och inget öra har hört, och inget människohjärta har kunnat ha den minsta aningen om” Allah Allerhögste, säger:"De som sannerligen tror och gör goda gärningar, de är de bästa av folken. Deras belöning hos deras Herre, är Edens lustgårdar, genomflutna av bäckar, där de ska bo i evighet. Allah är nöjd med dem och de är nöjda med Honom. Detta (hela belöningen) är för dem som fruktar Allah" Och Han säger, Allerhögste, :”Då vet ingen vad som döljs för en av stor lycka som belöning för det de har gjort" Men Elden (det är platsen för lidande, som Allah har förberett för de förnekarna, som begår orätt och som inte tror på Honom och vägrar lyda Hans Sändebud). I detta ställe finns lidande och tortyr som ingen kan föreställa sig.Allah översatt säger: ”Och frukta Elden som är förberedd för förnekarna av sanningen”Och Han säger:”Vi har sannerligen förberett för dem som begår orätt en eld vars flammor omringar dem. Och om de ber om räddning så får de hett vatten som skållar deras ansikten, Fy för dryck och vilken förskräcklig boning." Och Han Allerhögste, säger: "Allah har sannerligen förbannat de otrogna och förberett för dem Helvetets eld, i vilken de kommer att leva i evighet och de finner varken skyddare eller räddare. Då deras ansikten vrids i elden, säger de; tänk om vi lydde Allah och lydde Sändebudet." Till tron på den Yttersta Dagen hör också tron om vad som händer efter döden. Exempel:Frestelsen och prövningen i graven: Det är då den döde tillfrågas i graven om hans Herre, hans religion, hans profet. Då tryggar Allah de rättroende, med fast rätt svar.    Då svarar han: Min Herre är Allah och min religion är islam och min profet är Muhammed (fvmh)Och Allah vilseleder de orättfärdiga så att avgudadyrkaren säger: "Oh, jag vet inte" Och hycklaren eller den tveksamme: "Jag vet inte, jag bara hörde folk säga något och jag sa efter" Lidandet och fröjden i graven  Vad som gäller lidandet så blir det de orättfärdigas, de hycklarnas och de icke troendes lott. Allah Allerhögste, säger: ”Du skulle se, när de orättfärdiga hamnar i dödens hårda grepp och Änglarna sträcker sina händer och beordrar : Ut med era själar. Idag belönas ni med förnedrande straff för att ni sa osanning om Allah och ni visar högmod inför Hans tecknen” Och Han Allerhögste, översatt säger om Faraos folk: ”Elden utsätts de för morgon och kväll och vid uppståndelse dagen utsätt Faraos folk för det hårdast lidandets straff:”  

I Moslems autentiska "hadith" samling, berättade Zaid Ibnu Tabet att profeten (fvmh) sa: ”Om ni inte skulle undvika att begrava varandra, så skulle jag bett Allah att låta er höra något av lidandet i graven, som jag får höra” Sedan kom han själv och sa: Be Allah om skydd från lidandet i Elden. Då sa de: Vi söker Allahs skydd från lidandet i Elden. Sedan sa han: ” Be Allah att skydda er från lidande i graven. De sa: Vi ber Allah om skydd från lidande i graven. Han sa : ” Sök Allahs skydd från frestelser till synd, både de synliga och de dolda. De sa:

"Vi söker Allahs skydd från till synd lockande frestelser, både de synliga och de dolda. Han sa: ” Sök Allahs skydd från Dadjals vilseledande frestelser. De sa: ” Vi söker Allahs skydd från ”Dadjjals” vilseledande frestelse”) 

Men beträffande lyckan i graven; den blir de ärliga rättroendes belöning. Allah Allerhögste, säger: "De som sa Vår Herre är Allah och uppfört sig rätt, kommer Änglarna att nedsändas till dem i omgångar och får höra: Ni behöver känna varken rädsla eller ledsamhet; här får ni glädjebudskapet om Paradiset, som ni fick löfte om.” Och Allah Allerhögste, översatt säger: ”Skulle ni om döden höll fast grepp om den döendes strupe och ni ser då detta och Vi befinner oss närmre honom än ni, medan ni är omedvetna (om vad som händer), om ni då inte var skyldiga skulle ni kunnat rädda den döende, om ni talade sanning. Om han (den döende) var bland de som kommit Allah nära, så får han lugn och ro och myrtendoft samt lycksalighetens Eden”  Och vidare suran ut. Och enligt Al Barra-e Ibnu Aazib (må Allah vara nöjd med honom) så sa profeten (fvmh) om den rättroende som besvarat de två Änglarnas frågor i graven att "någon ropare ropar från himmeln att min tjänare säger sanningen, bädda för honom då i Paradiset,  och klä på honom från Paradiset och öppna en dörr för honom till Paradiset, han sa: då kommer Paradisets doft och frid till honom och får i sin grav utrymme motsvarande hans syns räckvidd."Återberättad av Ahmed och Abu Daoud i en lång "hadith". 

Tron på den Yttersta Dagen ger värdefulla vinster: 

Den första: Stark vilja att lyda uppmaningar och strävan efter goda gärningar med förhoppningen om den Dagens belöning. 

Den andra: Fruktan av att hamna i syndfällan och för att acceptera den och rädslan för den Dagens straff.

Den tredje: Tröst för den rättroende för att han har gått miste om saker i denna värld och förväntningar om den Yttersta Livets välsignelser och belöning. De förnekarna har ju vägrat tro på återuppståndelsen efter döden och påstod att sådan inte är möjlig.  Både islams föreskrifter, sinnen och förnuftet bevisar motsatsen och förkastar deras påstående. Alltså från föreskrifternas håll, så säger Allah: ”De som förnekar sanningen påstår att de inte kommer att återuppstå, tvärtom, vid min Herre ni kommer säkert att återuppstå; sedan kommer ni att få reda på vad ni gjorde, och detta är lätt för Allah” (att göra). Och alla himmelska Skrifter är ju eniga om detta. Beträffande bevis från sinnens upplevelser, så har Allah visat sina tjänare på denna jord återskapande av liv ur döda. I sura "Al Bakara" finns fem exempel på detta, vilka är:

Det första exemplet: Då Moses folk sa till honom:” Vi kommer inte att tro på dig förrän vi öppet ser Allah. Allah Allerhögste, då lät dem dö och sedan lät dem återfå liv. Om detta säger Allah Allerhögste, då Han tilltalade Israels barn: ”Och då ni sa:” Oh Moses, vi kommer inte att tro dig förrän vi öppet ser Allah. Då greps ni av dödens storm medan ni ser. Sedan lät vi er återuppstå efter er död så att ni kanske visar tacksamhet."

Det andra exemplet: Berättelsen om den dödade som Israels barn bråkade om. Allah Allerhögste, beordrade dem att slakta en ko och att slå den döde med delar av den, så att han avslöjar vem som har dödat honom. Om detta säger Allah Allerhögste, :”Och då ni tog livet av en människa och tvistade om detta, men Allah avslöjar det ni dolde. Då sa Vi: Slå den med delar av den (slaktade kon). På det viset skapar Allah livet ur de döda och visar er Sina tecken, så att ni möjligtvis använder förnuftet" Det tredje exemplet: Berättelsen om folk, som i tusentals lämnade sina hem och flydde från döden och som Allah Allerhögste, tog livet av och sedan gav dem livet tillbaka. Om detta säger Allah Allerhögste,:  ”Har du inte lagt märke till dem som i tusentals gick ut från sina hem av fruktan för döden och då sa Allah till dem: var döda och sedan gav Han dem livet tillbaka. Allah sannerligen ger människorna fördelar, men de flesta av dem är otacksamma.” Det fjärde exemplet: Berättelsen om den som gick in i en utdöd stad och uteslöt att Allah Allerhögste, skulle återge den liv, då tog Han, Allerhögste, hans liv under ett hundra år, sedan gav Han honom livet tillbaka. Om detta säger Allah Allerhögste,: ” Eller som den som gick genom en helt utplånad stad och sa: Hur kan Allah återge denna livet tillbaka efter dess död, då tog Allah hans liv under hundra år, sedan fick Han honom att återuppstå. Han sa: Hur länge har du varit borta? Han sa: Jag har varit borta en dag eller en del av en dag. Han sa: Nej, du har varit borta i hundra år, titta då på din mat och din dryck, som inte blivit förstörd och se på din åsna, av dig vill Vi göra ett bevis för människorna, och titta hur Vi ger liv åt dina benrester och sedan klär Vi dem med kött. När han klart insåg detta sade han: Jag vet nu att Allah är allmäktig över allting.” Det femte exemplet: Berättelsen om Ibrahim den trogna, då han bad Allah Allerhögste, att visa honom hur Han ger liv åt de döda. Allah Allerhögste, beordrade honom då att slakta fyra fåglar och lägga dem spridda över bergen runt omkring och sedan ropa på dem och alla bitar ansluter sig till varandra och välvilligt kommer till honom. Om detta säger Allah Allerhögste,: "Och då sa Ibrahim: Min Herre visa mig hur Du skapar liv ur de döda? Han sa: Är du inte troende? Han sa: Jo, jag tror visst, men för att mitt hjärta får ro. Han sa: Ta då fyra fåglar, lär dem känna igen din röst, sedan lägg delar av dem på berg och ropa på dem, så kommer de välvilligt till dig. Och var förvissad om att Allah är Allmäktig och Vis” Dessa är alltså sinnesuppfattade och verkliga exempel, som bevisar förmågan att återuppväcka liv ur de döda. Det har ovan pekats på vad Allah har gjort till mirakel: Jesus, son till Maria, som fick med godkännande och tillåtelse från Allah att återge döda liv och återväcka dem ur sina gravar. Beträffande bevis ur förnuftets synvinkel, så finns det två aspekter:  

Den ena är att Allah Allerhögste, Skapare av himlarna och jorden och vad som finns på dem, och detta från början och ur inget, och den som är kapabel att skapa kan inte hindras att upprepa skapandet.

Allah Allerhögste säger: ”Och det är Han som börjar skapandet och sedan upprepar det och detta är lätt för Honom” (att göra). Och Han Allerhögste säger:  ”Som Vi har börjat den första Skapelsen återskapar Vi den, i enlighet med Vårt löfte, Vi sannerligen är Handlingskraftiga. Och Han uppmanar att svara dem som förnekar förmågan att återge benrester ett liv: ”Säg Allah som först skapade dem, ger dem liv på nytt och Han vet allt om allt skapat."Den andra är att landet kan vara utdött och öde utan ett enda grönt träd, då fälls regnet på och förvandlas till ett blomstrande levande område, där vackra växter av olika sorter slår ut. Den som är kapabel att ge liv åt jorden är också kapabel att återväcka de döda till liv. Allah Allerhögste, översatt säger: ”Av Hans tecken ser du säkert hur jorden blir hängiven och när Vi fäller ner regnvattnet på den, kommer växtligheten upp och sprider sig. Den som återger den liv är Den som för de döda åter till liv. Han sannerligen har allt i Sin Makt.”Och Han Allerhögste säger:  "Och vi har skickat ner välsignat vatten från himmeln och fått vackra trädgårdar att växa och sädesslag att skördas och höga palmträd med färsk frukt, allt detta en gåva att försörja människorna med.Och därmed återgav Vi liv åt utdöd stad. På lika vis kommer uppstigningen (från graven) att bli” Vilseledda människor, bland förnekarna, har vägrat tro på lidandet och på välsignad frid i graven.

De påstår att detta är omöjligt, för det strider mot vad som är verkligt känt. De säger att om man forslar bort gravjorden och blottar ut den döde i sin grav, så skulle man finna att allt var som förut och att graven inte har förändrats till sin yta. Den blev varken trängre eller rymligare. Det påståendet är att förkasta. Bemötandet bygger på argument, både ur sharialagens synpunkt, sinnens och förnuftets synvinkel. 

Beträffande argument från "sharia" lagtexter:  Vi har ovan citerat texter som visar att straff och belöning i graven är en verklighet; detta i avsnittet angående ”Tron på den Yttersta Dagen”  Och i "sahih" Al Bokhari, berättade Ibnu Abbas (må Allah vara nöjd med dem två) och sa: "Profeten (fvmh) gick ut bland Medinas väggar och hörde röster från två människor som utsätts för lidande i sina gravar, och han nämnde "hadith"en, som säger att den ena av dem höll på och kissade öppet utan att gömma sitt kissande (enligt annan version: ”sin urin”) och den andra av dem höll på och förtalade människor.  Ur sinnens synpunkt:En sovande människa kan drömma om att hon är på ett okänt vackert ställe och njuter där, eller kan drömma om ett trångt, eländigt och öde ställe där hon lider. Kanske vaknar hon upp ibland efter drömmen eller mardrömmen och ändå märker hon att hon är kvar i sin bädd och sitt rum, precis som det var före sömnen. Sömnen är identisk med döden. Därför har Allah Allerhögste, kallat den för "avlidning". Allah Allerhögste, säger: ”Allah tar livet ur själarna vid dödens stund och de som inte dör i sin sömn, sedan behåller Han dem som döden har drabbat och lämnar de andra kvar tills den förutbestämda livslängden får sitt slut.” Ur förnuftets synvinkel:

Den sovande kan se i drömmen saker som stämmer med verkligheten, och kanske ser han profeten Muhammed (fvmh) i sin riktiga skepnad och den som verkligen ser Honom, så är det honom han verkligen såg och ändå är han sovande i sin bädd och i sitt sovrum, långt borta från det han såg. Eftersom detta är möjligt under detta livssituationer, är det då inte möjligt att detta inträffar i det Kommande Livs situationer? Beträffande argumentet om att om man gräver upp jorden från en grav och blottar ut den döde, så skulle man se att inget har förändrats och att graven är till storleken densamma, så är svaret på detta har olika aspekter: 

Först: Det är inte tillåtet att ifrågasätta det lagtexten (dvs ur koranen eller sunna: mitt tillägg) har kommit med genom att framföra dessa vilseledande och tvivelaktiga påståenden, som den opponenten, om han verkligen reflekterar över det lagtexten kommit med, så skulle han inse att dessa argument är grundlösa. Det har i detta sammanhang sagts en dikt:Många är de som kritiserar sanna påståenden,deras fatala misstag ligger i bristfällig och sjuklig förståelse. 

För det andra: Det som inträffar under den långa "Barzakh" (periodenmellan vistelseperioden i graven och Återuppståndelsens Dagen: mitt förklarande tillägg) tillhör det osynliga som hjärnan inte kan uppfatta. Om man kunde uppfatta detta osynliga med de egna sinnen, så skulle nyttan med tron på det osynliga gå förlorad. Det skulle ha medfört att alla blir på samma trosnivå, de som tror på det osynliga och de som ifrågasätter det.

För det tredje: Lidandet eller lyckans glädje i graven, dess trånghet eller dess rymlighet upplevs endast av den döde. Detta är precis som den sovande, som ser i sömnen att han är på ett trångt och hemskt ställe eller på ett rymligt och behagligt ställe. Han är, ur de andras syn, densamma, i sitt rum och i sin bädd under sitt sovtäcke. Profeten Muhammed (fvmh) fick ju uppenbarelser medan han var bland sitt sällskap och han hörde uppenbarelser medan hans folk hörde inget. Måhända dyker ängeln upp i människoskepnad och tilltalar honom, medan följeslagarna inte ser eller hör ängeln. 

För det fjärde: Människans uppfattningsförmåga är begränsad till det Allah Allerhögste, har givit henne. Det är omöjligt för henne att uppfatta allt som existerar. Tänk då att de sju himlarna och jorden och allt på/i dem, allt verkligen prisar Allah Allerhögste, med lovsång som Allah Allerhögste, ibland gör hörbar för dem Han vill. Trots det, så är lovsången dold för oss. Om detta säger Allah Allerhögste,: ”De sju himlarna och jorden och alla på dem prisar Honom och det finns inget som inte sjunger Hans Lov. Men ni har ingen aning om betydelsen av deras lovsång” På det viset går satansläkten och andarna runt omkring på jorden fram och tillbaka. Andar har kommit till Allahs Sändebud (fvmh) och lyssnat på hans läsning (ur koranen) och fick intryck av den och sedan gick till sitt folk och varnade dem. Trots detta, så är de dolda för oss. Om detta säger Allah Allerhögste,:  ”Oh Adams ättlingar, låt inte er frestas av satan, som han gjorde när han lurade ut era föreföräldrar ur Paradiset och tog av dem deras klädsel för att blotta ut deras nakenhet för dem. Han och väsen av hans börd, sannerligen ser er utan att ni ser dem. Vi har gjort satansläkt beskyddare för dem som inte tror." Om allt skapat inte uppfattar allt som existerar så är det inte tillåtet att förneka det som har bekräftats och som tillhör det osynliga, bara för att man inte såg det.   

Tron på det förutbestämda  "Al Qadar" är ordet som betyder hur Allah har bestämt mängden av saker och ting och allt som Han skapat. Detta sker i enligheten med Hans tidiga Kunskaper och Hans Visdom. 

Tron på det förutbestämda omfattar fyra saker: 

Den första: Övertygelsen om att Allah visste allt i helheten som i detalj, i all evighet och oändligt. Denna Kunskap gäller både Hans Handlingar och Hans tjänares gärningar.

Den andra: Övertygelsen om att Allah skrev detta på "Den skyddade Tavlan". Om dessa två aspekter säger Allah Allerhögste,: ”Visste du inte att Allah Vet det som finns i himlarna och på jorden. Detta finns skrivet i en Bok. Detta är lätt för Allah.” I  "sahih" Moslim, berättade Abdullah Ibnu Omar Ibnu L´ Aas (må Allah vara nöjd med honom) och sa: "Jag har hört Allahs Sändebud säga: ” Allah skrev måtten på allting skapad och detta femtio tusen år innan Han skapade himlarna och jorden”Den tredje:Tron på att allt som är skapat, inte skulle existera utan Allahs Vilja, såväl det som är förknippat med Hans Handlingar och vad som gäller människornas gärningar. Allah säger om det som angår Hans Handlingar: ”Och din Herre skapar vad Han vill och väljer” (det Han vill) Och Han säger: ”Och Han skapar det Han vill”Och Han säger: ”Och Han som tecknar er i livmodern hur Han vill." Och Han Allerhögste, säger, angående de skaptas handlingar: ”Om Allah ville, så skulle Han utsätta er för dem och de kommer att döda er.” Och Han säger: "Om Han ville, så skulle de inte gjort det, lämna dem därhän och det de hittar på för lögn”Den fjärde: Övertygelsen om att alla skapta ting är skapade av Allah som sådana, med egen natur, egna egenskaper och egna rörelser. Allah Allerhögste, säger:”Allah är Skapare av Allting och Han har fullmakt över Allting” Och Han säger: "Och Han har skapat allt och verkligen bestämt måtten på allting” Och Han säger om Sin profet Ibrahim (fvmh), som sa till sitt folk: ”Och Allah har skapat er och det ni gör”    Tron på det förutbestämda, som vi har beskrivit det, utesluter inte att Allahs tjänare har en vilja att göra saker i sin makt och efter sin förmåga. Ty islams lagar och det faktiska livet visar att han verkligen använder sig av detta. Beträffande föreskrifterna, så säger Allah Allerhögste, angående viljan: ”Den som vill, väljer vägen tillbaka till sin Herre” Och Han säger: ”Gör då ert plöjningsarbete när ni vill” Och Han säger angående förmågan: ”Frukta då Allah så mycket ni kan och lyssna och lyd.”Och Han säger: ”Allah lägger inte större börda på någon (själ), utöver vad han/den tål; han får det han har rätt till och bär skulden för det han har gjort sig skyldig till” Angående det faktiska livet, så vet människan att hon har vilja och förmåga att handla och/eller att avstå från handlingar. Hon kan skilja mellan det som sker efter sin egenvilja (som att gå) och det som sker utanför den egna viljan, som att darra. Men Allahs tjänares vilja och förmåga sker och är beroende av Allahs Vilja och Förmåga. Detta i enligheten med versen: ”För den av er som ser till att ha en rättskaffens beteende och ni kommer inte att vilja förrän Allah Vill, Världarnas Herre” Detta också för att hela Skapelsen är Hans Egendom och det kan inte existera någonting i Hans Skapelse utan att Han känner till det och har makt över det. Tron på det förutbestämda i enligheten med beskrivningen ovan, ger inte Allahs tjänare godkänt motiv för eventuellt försummande av plikter och befriar inte någon från skulden för begångna synder.  Att skylla på ödet är därför oacceptabelt ur flera aspekter:

 Den första syns i Allahs ord: ”De som tar någon gud vid Allahs sida, kommer att säga: Om Allah ville så skulle vi inte varit avgudadyrkare och inte våra förfäder heller och vi skulle inte heller förbjudit något; på det viset ljög deras förgångna tills de fick smaka på vårt hårda straff. Säg, (Oh Muhammed)” har ni någon kunskap, så ta fram den för oss. Ni bara följer efter vad som är tvivelaktigt och ni bara hittar på (saker och ting). Hade de acceptabel anledning i att skylla på ödet så skulle inte Allah låtit dem smaka på sitt hårda straff. 

Den andra är Allahs följande ord: ”Sändebuden med glädjebudskap och varning, så att människorna inte ska ha argument mot Allah efter utskickade Sändebuden. Allah är Väldig och Vis” Om skyllandet på ödet var en godtagbar förklaring för de avvikande trotsiga, så skulle inte ha hjälpt att skicka Sändebuden. Eftersom avvikelser efter utskickandet av Sändebuden skulle varit ett faktum med Allahs förutbestämmande av allt. 

Den tredje är vad Al Bukhari och Moslem har berättat och orden är från Al Bukhari då han rapporterade vad Ali Ibnu Abi Taleb (må Allah vara nöjd med honom) sa, nämligen att profeten Muhammed (fvmh) sa:  ”Ingen av er utan att han får sin plats i Helvetet eller i Paradiset förutbestämd” Då sa en man bland folket: ” Skulle vi inte anlita oss på ödet, oh Allahs sändebud?” Han sa: ”Jo, agera för att allt är underlättat” Sedan läste han: ”Beträffande den som generöst gav bort och fruktade. Och så hela versen ut. Enligt Moslems ord:”För allt är underlättat för vad det är skapat för”Profeten har alltså uppmanat att handla och avrått från att man anlitar sig på ödet.   

Den fjärde är att Allah har givit människan order och varnat henne och har inte förpliktat henne något utöver vad hon kan klara av. Allah Allerhögste säger: ”Frukta Allah i mån ni kan” och översatt säger: ”Allah förpliktar människan bara det hon har förmåga till.” Hade Allahs tjänare tvingats till handlingen, så skulle han varit förpliktad att göra det han inte kan göra. Detta skulle vara oacceptabelt. Det är därför, om han råkar begå synd av okunnighet eller glömska eller under tvång, så är han förlåten och står inte till svars för den handlingen. 

Den femte är att det (av Allah) förutbestämda ligger i framtiden, är hemligt och hålls dolt innan det händer.Medan (Allahs) tjänarens vilja kommer före hans handling, så är denna vilja att handla inte bygger på kännedom av vad Allah har förutbestämt. Då kan han inte skylla på ödet. Hans argument faller bort eftersom man inte kan skylla på något man inte kände till. 

Den sjätte är att människan ser till att göra det som är lämpligt för henne och agerar tills hon når sitt mål och lämnar inte det som passar henne och söker det som inte passar och sedan skyller på ödet. Varför då lämnar hon det som är nyttigt för sin religion till det som skadar henne och sedan skyller hon på det förutbestämda?Är inte då dessa två situationer en och samma sak?! 

Här får du ett exempel som tydliggör detta: Om människan har att välja mellan två vägar; den ena vägen leder henne till ett land där det råder kaos, dödande, plundring, vanärande, skräck och svält och den andra leder henne till ett land där det råder ordning, utbredd trygghet, goda levnadsvillkor och respekt för individer, för deras integritet och egendomar, vilken väg skulle hon då ta?Givetvis följer hon den andra vägen som leder till landet, där ordningen och tryggheten råder. Det är någonsin omöjligt för en sansad förnuftig person att ge sig in på den vägen som leder till det kaotiska och skrämmande landet och sedan skylla på ödet. Varför då när det gäller Det Yttersta Livet följer hon (Helvetets) eldens vägoch lämnar Paradisets väg och sedan skyller hon på ödet? 

Ett annat exempel: Vi ser den sjuke som får uppmaning att ta medicin, tar sin medicin trots att han inte gillar den och han avråds från någon skadlig mat, som han älskar och avstår från den; allt detta för att tillfriskna och det är omöjligt för honom att avstå från medicinen eller att äta den skadliga maten och ändå skyller hon på ödet. Varför vägrar då sammamänniskan att följa det Allah och Hans Sändebud beordrat henne att göra och envisas att göra det Allah och Hans Sändebud förbjudit och sedan skyller hon på ödet? 

Den sjunde är att den som skyller på ödet för att ha slarvat med plikterna eller för begångna synder, skulle inte ha skyllt på ödet om någon rånat honom och sagt till honom: ”Skyll inte på mig. Att jag har rånat dig, beror på ödet, det är inte mitt fel.” Han skulle inte ha accepterat det argumentet. Varför då, accepterar han inte detta argument när någon gjort orätt mot honom, och själv gör han orätt mot Allah genom brister i skyldigheterna och sedan skyller han på ödet? Det berättas att de rättroendes Emir, Omar Ibnu Al Khattab (Må Allah vara nöjd med honom) fick att döma en tjuv som förtjänade straffet om avhuggning av hand. Tjuven protesterade innan domen skulle verkställas och sa:” Vänta ett tag, O! Rättroendes Emir, jag har bara stulit för det är förutbestämt. Då sa Omar: ”Vi också hugger av (handen) för det är förutbestämt.”  Tron på ödet har fördelar och vinster: 

Den första: Anlita sig på Allah när man använt sig av tillgängliga medel eftersom man inte kan anlita sig på orsakerna eller medlen själva för att allt beror på Allahs Vilja och Bestämmande. 

Den andra: Man ska inte vara skrytsam eller stolt över sig själv för att ha nått ett visst mål, för att förverkligandet av mål sker tack vare Allahs Vilja och detta är en välsignelse från Allah som har möjliggjort orsakerna och förutsättningarna till lyckan och framgång. Högmod och skrytsamhet gör att man glömmer att tacka för den välsignelsen.

 Den tredje: Lugnet och själs ro gentemot vad som sker och som är helt beroende av Allahs Vilja. Man behöver inte förarga sig över att något eftersträvat uteblev eller för att något ej önskvärt drabbat en, för att allt sker enligt Allahs Vilja, Allah som är Himlarnas och jordens Herre och det som händer är redan förutbestämt. Om detta säger Allah: ”Ingen katastrof som drabbat jorden eller er människorna själva utan att den var inskriven i en Bok innan vi låtit den hända. Detta är lätt för Allah så att ni ej blir ledsna för det ni missade och ni inte gläds över det Han givit er. Allah sannerligen tycker inte om den högmodige skrytsamme” Och profeten (fvmh) sa: ”Förvånande är den rättroendes sak: allt som händer honom blir till hans fördel; och detta inte är för någon annan än den rättrogna: Om han nås av något glädjande så tackar han vilket är till hans fördel; drabbas han av något tragiskt, tar han emot det med tålamod och det blir till hans fördel. ” Berättad av Moslem. 

Två riktningsgrupper (sekter) har gått vilse i denna fråga om determinism:  

Den ena: ”Al Djabriya” ”Den påtvingande gruppen” som hävdade att (Allahs) tjänaren är tvungen till handlingarna och han har varken vilja eller förmåga att göra det han gör. 

Den andra gruppen: ”Al Qadariya ” som hävdade att (Allahs) tjänare har en oberoende och självständig vilja och förmåga att handla och att Allahs Vilja och Förmåga inte påverkar honom. Bemötandet av dessa påståenden från den första gruppen bygger på argument från föreskrifterna och på erfarenheten ur verkligheten: 

Beträffande föreskrifterna, så har Allah tillskrivit människan handlingar som beror på hans fria vilja och hans egenförmåga. Allah Allerhögst säger:”Av er finns de som vill ha detta livets ting och av er finns de som söker det Yttersta Livet”. Och Han säger:  ”Och säg att Sanningen är från er Herre. De som vill ska då tro och de som vill ska då förneka (sanningen). Vi har förberett åt de orättfärdiga en eld, som omsluter dem och når dem från alla håll” och så hela versen ut. Och Han Allerhögste säger:  ”Den som gör god gärning, gör den åt sig själv, den som gör orätt gör den mot sig själv och Allah gör inte någonsin orätt mot tjänarna” (Allahs). Beträffande erfarenheten från verkligheten, så vet varje människa skillnaden mellan å ena sidan de egna frivilliga, fritt utvalda handlingarna, som han medvetet gör med vilja, som ätandet, drickandet, försäljningen och inköpen och å andra sidan händelser, som drabbar honom trots ovilja från hans sida, som till exempel frossa vid förkylning och nedfall från tak. I de första fallen har han valfriheten och agerar efter den egna viljan, utan tvång och i de andra fallen saknar han valfrihet och kan inte undvika vad som drabbar honom. Bemötandet av den andra sekten (”AL Qadariya”) med argument från föreskrifter och från logisk resonemang. Angående föreskrifter, så är ju Allah Skaparen av allting och allting existerar tack vare Hans Vilja. Allah Allerhögste har ju visat i Sin Bok, att tjänarnas handlingar uppkommer tack vare Allahs Vilja och säger: "Om Han ville, skulle de efterföljarna inte dödat varandra efter att de fick del av tydliga tecknen (bevis), men de var oense; av dem finns de som trodde och de som förnekade (sanningen). Om Allah ville, skulle de inte ha dödat varandra; men Allah gör vad Han vill.” Och Han Allerhögste säger: ”Om Vi Ville, så skulle Vi ha givit varje väsen (själ) sin rätta vägledning; men Mitt Ord (fortsätter att gälla) om att Jag sannerligen fyller Helvetet av andeväsen och av människorna tillsammans”  Vad som gäller logiken så är hela Skapelsen Allahs Egendom, inklusive människan. Den som är en egendom kan inte handla fritt utan Ägarens tillstånd och vilja.   

Målen för den islamiska fasttron 

Språkbruksmässigt används ordet ”Mål” i olika sammanhang och har olika betydelser: Ordet står för allt som efterstävas eller något dit man går. 

Den islamiska fasta trons olika mål: 

För det första: Ägna dyrkan och avsikten med dyrkan åt Allah Allerhögste, som En och en Enda Gud. För att Han är Skaparen utan någon medhjälpare eller deltagare. Exklusivt åt Honom ska då dyrkan ägnas.

För det andra: Befriandet av hjärnan och tänkandet från att hamna i förvirrande kaos på grund av avsaknaden av denna tro i det tomma hjärtat. För att den vars hjärta saknar denna fasta tro blir antingen helt tom från all tro (trolös) och bara dyrkar den sinnesuppfattade materian, eller hamnar i de förvirrande vilseledelser och tron på myter. 

Det tredje: Själs och intellekts ro: Ingen oro i själen och ingen förvirring i tänkandet, för att denna fasta tron binder fast den rättrogna med sin Skapare, gör honom nöjd med Honom som sin Herre, som bestämmer, dömer och lagstiftar. Hans hjärta fylls av ro och han accepterar det förutbestämda och med glädje tar emot islam, som han inte vill byta ut mot annat. 

Det fjärde: Dyrkansavsikten och handlingen fria från vilseledelser och avvikande. Detta gäller dyrkan av Allah Allerhögste och behandlingen av och förhållningen till det/dem Allah har skapat. För grunden till detta är tron på (Allahs) sändebuden och lydnaden och efterföljningen efter deras levnadssätt, som är felfritt, både vad som gäller avsikterna och handlingarna. 

Det femte: Att ta saker och ting på fullt allvar, så att man inte går miste om något tillfälle att göra goda gärningar och får belöning och att man undviker allt syndfullt av rädsla för straff. Detta hänger ihop med tron på återuppståndelsen, som innebär också tron på att handlingarna, antingen ger straff eller belöning.  (”För var och en är det grader (av straff resp. belöning) för det de gjorde. Din Herre är inte det minsta omedveten om det de gör") Profeten (fvmh) har med kraft uppmuntrat för arbetet att nå det målet, när han sa: ”Den starka rättrogna är bättre och mer omtyckt av Allah än den svaga rättrogna. Men i var och en finns något gott. Håll till det som är nyttigt för dig och be Allah om hjälp och lata dig inte . Om något händer dig säg inte då:  Om jag gjorde så, så skulle det och det hända; men säg: Allah har förutbestämt detta och det Han vill sker. Ty ”Om” är inledningen till en satans handling”. Berättad av Moslem. Det sjätte: Bildandet av en stark menighet, som offrar allt för att stärka sin religion, och stadga dess byggstenar, utan att bry sig om vad som kan drabba den i sin strävan mot målet. Om detta säger Allah Allerhögste:”Det är de som verkligen tror på Allah och Hans Sändebud och som ej tvekade och kämpande, offrade sina tillgångar och sina liv för Allahs skull, det är de som är de rätta (ärliga som har rätt)”Den sjunde: Att uppnå lyckan i detta liv och i det Tillkommande Livet genom rätt uppfostran av individerna och samhälles grupper och få värdefulla belöningar. Om detta säger Allah Allerhögste:"Den som gör goda gärningar, kvinna eller man och som är rättrogen ska vi då låta leva ett gott liv och belöna deras gärningar med bättre belöning än det de gjorde." 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad synd Ramadan är slut Många konstiga muslimer ytrycker sin lättnad över att  fastamånaden har tagit slut. För dem var Ramadan kanske jobbig och var en parantes i livet. Därför har moskéerna tappat ett stort antal besökare som kommer till pliktbö...

Imamer är inte robotar Vissa organisationer från olika muslimska länder gör ett kolossalt bra jobb att skicka duktiga imamer till oss i Sverige. Ett exempel är Turkiet. Under decennier har landet gjort detta och vi är mycket tacksamma för att Al...

I princip är vi alla lika. I praktiken är vi olika beroende på kön, hälsa, tillgångar, vad vi har skaffat oss själva för egenskaper och har gjort för handlingar och framför allt vår tro. Kan en troende muslim som gör sina plikter ordentligt ha samma ...

إن تنصروا الله ينصركم و ما النصر الا من عند &#...

Bismi Allah Jag använder både kunskaper från koranen och från sanna uttalanden (sunna) av profeten (sAaws). Den bästa metoden för detta har jag från tre lärarhögskolutbildningar och från min långa erfarenhet som lärare i olika ämnen och olika stadi...